kiharu

Ville bara berätta att igår åt vi middag utanför lägenhetens väggar! Joy!

Och när vi kom hem var jag så himla uppåt att jag GICK utan kryckor ett par varv fram och tillbaka i vardagsrummet! Klart jag haltar och det går inte så fort, men ändå!

Woho!

Idag har jag gått runt huset med kryckor! En liten nätt promenad som kanske tar tre minuter i vanliga fall, nu gick det på ungefär 25 med ner- och uppgång i trapporna!

Sjukgymnasten har nu sagt att hon inte behöver komma ht något mer för att kolla till mig för det rullar på. Imorgon ska vi därför lyxa med taxi till min kompis och äta middag! Underbart att komma ut! Det blir ju inget arholma över påsk så.. Men jag är glad över mina små framsteg!

Glad Påsk!

Så här ser det ut inne i foten nu! Känner mig lite som robocop!

Just nu är Stockholm så vackert, som en florsockrad sagostad...

Mitt nya pynt-projekt i biblioteket! Det sitter på dörren in, tänker byta utseendet eftersom det blir vår, om jag får vara kvar så länge... ;)

En liten dikt

Hur gör man jul i ett bibliotek när man bara har vitt papper och vattenfärger till sitt förfogande? Jag har gjort löpare och skrivit god jul på 20 olika språk på dom!

Har hittat en gammal favoritbok, det mystiska grodynglet! Så mysiga bilder!

En sak som är bra med att att ha gjort det här förut (kortisonet alltså) är att man inte blir lika orolig för allt som känns i kroppen...

Okej, du har rätt, det är bara du som kan promota dig själv, men jag kan hjälpa lite!

Arholma på allhelgons...

Det finns få saker som får mig så glad som den här låten, och texten är fantastisk också!

Tack till alla er som håller mig uppe!

Har bestämt mig för att köra lite avvänjning av vitt socker, så idag har jag rostat 3 påsar mandel till när jag 'måste' få något...

Hittade fjolårets nyårsklänning efter lite letande och SJÄLVKLART är det ett litet hål på den som jag inte sett förut.. Mitt på bröstet, så undertyget syns!
Det är en mörkblå ärmlös assymetrisk sak i någon slags mjuk denim. Och jag gillar den verkligen, men det där hålet, om än mycket mycket litet (kan det ha kommit från en gnista från tomtebloss kanske?) är otroligt synligt.

FAAAAAASEN!

Okej, damage control..

Den är som sagt mörkt mörkt blå i ett tyg med lite grov karaktär.. Kanske att man skulle kunna hitta något tyg med fint mönster, finns ju mycket snyggt med stora pioner till exempel, och helt enkelt brodera fast över? Kanske inte bara en blomma över hålet för då kommer det se ut som att jag har en blomma som bröstvårta, ja det är precis mitt på bröstet, därav det helt omöjliga i att ignorera det... Det skulle till och med gå att köpa olika småbitar av jeanstyg och sy fast liksom lappar i ett litet kollage..

Jag återkommer med bilder när det är dags, den SKA gå att rädda!

Imorse vaknade jag vid 8-tiden och kunde sen inte somna om. Jag plockade fram min dator (bärbar) för att ta ut den till vardagsrummet så Jocke fick sova vidare (av någon anledning låter fläkten på min laptop som ett mindre tröskverk med jämna mellanrum). Han vaknade och sa att han inte ville att jag skulle gå så långt bort, att jag fick sitta i sängen med datorn iallafall..

så det gjorde jag...

Och han somnade om...

Sen har jag suttit och bara tittat på honom, han är så fin att jag ibland inte vet vad jag ska ta mig till. Han har legat och mumlat och snarkat och vridit och vänt sig, och jag har försökt låta bli att klappa på hans kind, men ibland blev längtan för stor...

Nu är han vaken och ligger i badkaret, men kärleken finns kvar!

Igår tog jag vaccinationen, det gör ont så in i bängen precis där sprutan var och igår var jag trött och hade ont i kroppen... Nu är det bara sådär svullet och varmt på axeln och det är ju inget ovanligt, ska nog gå ner det med!

Det var länge sen jag lyssnade på den här, nu när jag gör det känns det som att det är 7 år sedan i Borås i ett svep...
Texten är fortfarande lika bra, konstigt att vissa sanningar alltid är aktuella...


Just to get a grip of things
I grew my hands bigger
so they could satisfy
Now they're so huge that all
the things slips through my fingers
I'll never learn will I?
What do I love most
Materia or the ghost?
Once I knew
It all seems so far away
What about the time
I had everything in mind
Is it true that everything
fades to grey?
I'm a thin and weightless cloud
trying to move mountains
swimming against the stream
Got a bag too big to bare
stuffed with lies 'n
stupid fears
What if we're stuck down here?
What do I admire
Independence or desire?
for the liar
truth simply overflows
What if I am right?
What if I am wrong?
One more lie and I will
die of an overdose
I'm so fed up with images
that I'm prepared to
crack the mirror
just to get the real thing

..give me something that lasts...

Så här vackra var träden utanför pedagogiska institutionen när jag fick GODKÄNT på min muntliga tenta!! Snart snart klar nu!

Åker ut till ön med hela ursprungliga familjen!

Jocke blir kvar inne i stan, det är nog lika så skönt för honom!

På tisdag blir det muntlig tenta på en av mina kompletteringar så jag ska prata habitus och panoptikon med familjen hela helgen så jag känner mig ordentligt förberedd!

Ha en trevlig helg alla, nu ska jag iväg och lukta på lilla Kerstin!

Jag insåg att det lät lite ironiskt det där med allvarlig sjukdom, eller, om det inte gjorde det kanske det var det jag ville. Jag menar.. Jag blir bara tung inombords när jag läser om hur MS beskrivs, som att det är ett sånt otroligt helvete. "Läkarna kan inte säga hur han kommer må" - nej är det något man är grymt medveten om hela tiden är det att man inte har någon aning om hur morgondagen ser ut eller nästa år.. Men är det någon som vet det?

I de mörka stunderna tänker jag på det här med rullstol, att inte orka lyfta våra barn (när vi får några, om vi får några) att synen blir sämre för varje dag som går, att jag måste sova mer och mer för att orka vara trevlig med omvärlden.. Men, i ärlighetens namn, vem vet mer om hur deras liv kommer te sig imorgon än vad jag gör? Ingen, okej, jag kanske rent statisktiskt har lite högra risk för att vara sjuk och inte orka gå upp imorgon, men bara på grund av min sjukdom.. Bilolyckor, sjukdomar, pandemier och fallande isbitar från tak (ja det är den säsongen snart) allt det kan drabba vem som helst, inte bara mig med MS...

Så när man grottar in isg i att jag inte vet om jag orkar, så vet egentligen ingen alls om de orkar, så varför ska jag oroa mig mer än vad andra gör?

Så när jag läser sådana artiklar där MS beskrivs på det där sättet, att det är sån total omöjlighet att planera för framtiden, då blir jag grymt less. Kanske för att jag inte vill inse mina egna begränsningar, men varför ska man göra det när begränsningarna ligger onödigt nära? Jag vet själv att jag inte skulle vinna vare sig miss universum eller Idol, och därför ställer jag inte upp. De begränsningarna är jag alltför medveten om, men jag vill inte sitta här och tänka att min begränsning idag är att gå och handla. Hur upplyftande är det på en skala?!

Men, med det sagt - Jag har FÖR JÄVLA ont i benen nu och vill inte göra någonting!



Positivare tankar: I helgen gifte sig ett par i min bekantskapskrets, helt underbart! Jag har känt killen sen jag var tidig tonåring ungefär, att han har gift sig med rätt tjej är så uppenbart. Han lyser med henne, och hon är supergullig, är så glad för deras skull!

I lördags fick min vän T en liten dotter. T bor i Umeå, men jag hoppas jag får se henne snart, både T och bebis. Häftigt att minnas hur vi betedde oss när vi gick i gymnasiet. Vi var ovänner konstant och tävlade om att vara bäst. Så efter gymnasiet satte vi oss på hennes balkong alldeles vid Nordanå i Skellefteå, drack flaska efter flaska med rött vin och diskuterade att vi aldrig ville ha barn. Och här är vi nu, 8 år senare har hon en dotter, det är helt fantastiskt!