1 år går fort

Ja..

Idag är det 1 år sen jag var på KS första gången och drP sa att han var 98% säker på att det var MS jag hade. ! år sen LP och gråt.

Konstigt vad fort tiden går, kanske inte skulle säga "när man har roligt", men ändå.

Nu känns det rätt skönt att veta och MS skrämmer mig inte lika mycket längre. Det är klart att oron alltid kommer finnas där för vad som ska hända imorgon eller nästa vecka, men jag tror också att jag har blivit bättre på att leva i nuet.
Jag har börjat säga nej till det jag inte vill eller vet att jag inte kommer orka, därmed har jag mer ork till det jag väljer att göra. Skulle säga att min livkvalité ökat dramatiskt genom det.

Idag var också sista dagen på VFU-skolan, och jag skulle ljuga om jag sa att det inte ger mig lite ont i magen. Fin bok fick jag, och kladdkaka med flaggor och "tagit examen"-skylt i lärarrummet. Gulle. Fy vad jag komemr sakna dom!

Imorgon Arholma med underbara vänner, vin och sång!

Trött

Igår glömde vi bort mig lite och promenerade till tunnelbanan med klassen, det tog ungefär 20 minuter och efteråt var jag helt slut. Det är varmt och till råga på allt snubblade jag över en stubbe och föll raklång med i backen - hann inte ens ta emot - vilket gör att jag nu har spänningsvärk i musklerna i bröstkorgen och i armarna. Har precis lagat en couscoussallad med korv till middag och hade knappt kraft till att skära korven i bitar. Skrämmande.

Min tandläkare ringde idag, "Hej, du hade ringt?!" humm, ja, för en vecka sen! Hon verkar inte riktigt acceptera att jag var så svullen och lät väldigt förvånad när jag sa att jag fått penicillin på akuten...

Min svärfar verkar ligga för döden, känns lite konstigt, har ju aldrig träffat honom eller ens hört hans röst. Jag har inte ens sett en bild. Jocke säger att han ser ut som honom fast tjockare. Det spelar egentligen ingen roll längre. Jag vet att både Jocke, och du Veronica, har skäl till varför han inte finns med och det är inget som jag ens behöver säga att jag "är okej" med, för det är inte min sak och inte en del av mitt liv eftersom jag kom in senare. För att svara på vad du skrev veronica så nej, Jocke fick inget grattis till giftermålet och inte heller till födelsedagen så länge jag funnits med i bilden. Jag är glad i den familj jag har tillsammans med er.¨

Imorgon ska jag till Birka, hoppas det inte blir spöregn hela tiden!

Jag vågar mig på...

... att publicera den här bilden trots att det inte är mitt barn. Man ser ju inte så mycket. Det är iaf från igårkväll, kolla in den totala lyckan i Jockes ögon.. Mitt gull!


avonex

Medicinen ligger i armvecket och värmer på, injektor framme och tvättlappar och kanylburk.

Konstigt hur torsdagarna liksom är medicindag och hur jag så naturligt plockar fram alltoch gör mig redo för det, hade någon sagt det till mig för ett år sen hade jag aldrig trott dom.

Eller kanske ändå, för ett år sen visste jag ju på ett ungefär vad det var som var fel (jag kursiverar där, för fel, vetinteomjagvill använda detordet, men in lack of...) på mig, men inte hur allt skulle skötas..

&e maj förra året fick jag första indikationen på MS, om en vecka ungefär är det ett år sen mitt första möte med drP, veckan efter årsdagen för första kortisonkuren,,, Tänk vad tiden går iaf, samtidigt som det känns som att jag var frisk igår känns det också som att jag alltid haft MS, och att jag alltid vetat om det.

Nu är det dags för spruta, en isglass och How I Met Your Mother i sängen med världens bästa make, som jag firar 1 år med i augusti, tror jag ska hålla fast vid det datumet istället!


Julias konst



Här är förresten en av Julias grejer som vi tttade på igår. Den här bilden har jag tagit från hennes skolas hemsida. Figurerna är lösa så man kan flytta dom och skapa sina egna sagor, det är typ 9 bakgrunder och en massa olika figurer. Helt fantastiskt!

Ont i magen

Min vän är sjuk, mycket sjuk.
Vi visste det, men nu har allt tagit en sväng mer riktat ner mot bottensvart mörker och jag mår illa av oro. Vet inte om det är så illa nu att det inte går att hjälpa. Personen i fråga får veta imorgon vid ett möte med sin läkare och har lovat att höra av sig. Men vad säger man när man bara vill skrika för att livet är så orättvist att en del unga människor inte får leva tillsammans med den stora kärleken i livet som de äntligen funnit, eller får fixa med det där fantastiska huset på landet, leka med sitt barn? Känner mig tom och trivial.

Här hemma gråter vi och känner oss långt borta och totalt maktlösa inför hur jävligt allt kan vara.


Gårdagen

Igår var jag så slut att jag inte orkade skriva något.
Tittade på lite Red Dwarf med Jocke i sängen sen somnade jag innan 10.

Var först på KS där de verkade lite förfärade över att min tandläkare inte hört av sig mer, men jag antar att jag borde gjort det. I kom och satt med mig i väntrummet och pratade lite om sina barn och så. Hon är så himla gullig, är glad att jag var med i studien om inte annat för att jag blev vän med henne. Hon tyckte att min kind såg lite brun ut och att det kanske var det där blåmärket jag väntar på som var på väg.

I alla fall trodde A att det kanske var en blödning och tvingade mig att ringa till folktandvården medan jag satt där. Då hade min tandläkare gått för dagen men jag lämnade ett meddelande. Kände mig jäkligt ynklig så A kollade upp tandakuten på St Eriks och jag åkte dit direkt efter. Jag hade säkert kunnat vänta till idag och försökt med min tandläkare igen, men jag orkade helt enkelt inte, jag ville bara få något gjort. Jag frågade också A om hon trodde att medicinen kunde ha något med det hela att göra (som tandläkaren trodde) men hon sa att det hade det absolut inte och att det nog bara var tandläkaren som fått panik när det svullnade upp.. ;)

Så där satt jag i kanske en timme innan de kastade in mig till någon ung hipp tandläkare som klämde så jag började gråta och som sa "Va?! Är det inget lagat?!" Så då sa han att det kanske är tanden som är problemet, men jag tror inte det eftersom det svullnade upp precis inom en minut efter bedövningssprutan. Hur som. Han klämde, jag grät, sen skrev han ut kåvepenin och sa att jag skulle höra av mig om det inte blev bättre på en vecka.

Nu har jag tagit 3 tabletter (av 30) och tycker redan att det är skillnad. Jag känner mig inte fullt lika stel och när jag ler lyfter faktiskt båda mungiporna igen - framsteg! Jag vet inte om det är mentalt, bara att få hjälp, men so be it.

Nu blir det alkoholfri 30årsfest på lördag, men det är det värt så länge min hamsterkind lägger sig.
Dessutom har jag fått ett paket från England, som jag hoppas hoppas hoppas är den prickiga klänningen jag beställt, för visst vore det väl ändå underbart om något funkade för mig för en gångs skull? Jag köpte den ju nu för att jag ville ha den på lördag, sen sa de att den nog inte skulle hinna komma, men kan kan kan kanske att det är den!

Idag är det vernissage på HV, Julias examensutställning. Ska verkligen försöka gå! :)

Ett svar

Hej Blondinpappan, jag har försökt kommentera på din blogg flera gånger nu men det blir bara felmeddelande! :)
Så nu lägger jag mitt svar här istället, kanske att du läser det! :)

Hej
Jag försökte kommentera tidigare men det verkar som att det inte riktigt ville sig.

Jag tar ju, som du såg hos mig, min injektion på torsdagar. Det blev så mest för att när jag började med den hade jag inte så mycket i skolan på fredagar så den dagen kunde jag ligga. Nu har det inte behövts. Det har funkat mycket bra, jag kan alternera mellan onsdag, torsdag och fredag beroende på om det är något särskilt som händer någon av kvällarna, om man vill kunna ta ett glas vin eller så. Jag har också gjort så att jag varit ute med kompisar, hållit mig nykter och tagit sprutan direkt jag kommer hem.
Jag hoppas du hittar en dag som kanske passar bättre, jag förstår att det förtar mycket av glädjen över helgen!

Hanna


Sen!
Min kind är som en boll igen, jag måste ha sovit på den så nu gör det ont. Det blir till att äta potatismos igen. Ska till KS på rutinkoll imorgon så jag ska fråga dom om det kan ha något med medicinen att göra att det blev så illa.


Bättre

Jag tror svullnaden håller på att ge med sig även om jag fortfarande är stel i kinden så när jag ler följer liksom inte den vänstra med, vilket gör att jag ser lite sned ut i ansiktet. Sen är den fortfarande lite svullen också, det går inte att komma ifrån - iallafall tycker jag det och att jag ser ut lite som en idiot.

Igår höll jag på att glömma avonexen. Helt plötsligt kom jag på vid halv 10 att det var torsdag så ut med medicinen ur kylskåpet, in i armvecket för att värma upp, fast med nål på injektor, tvätta låret trycka av. Jocke fick trycka in medicinen den här gången också - det går hemskt mycket fortare så.  Jag tror det hela var över på 3 minuter.

Jag har verkligen haft tur som inte har nästan några bieffekter alls, när jag läser hur andra har det förstår jag verkligen att det kan vara jättejobbigt. Jag tar medicinen och sen är det bra, dagen efter är jag lite extra stel i benen, men det går över.  Känns som att jag har det oförskämt bra!

Just nu börjar jag tycka att värmen är jobbig, har väl inte riktigt ställt om mig till sommarväder än (sen tycker jag ju att det är för tidigt. syrenerna håller på att blomma, är inte det väldigt tidigt?!). Ska kyla ner mina ledkylare och ta det lite lugnt. Fick igen ett mejl från en lärare att han ville ha lite mer av en sak i en av mina inlämningsuppgifter så jag tänkte fixa det idag. Har hittat alla anteckningar jag behöver så det ska nog gå att ordna.

fortfarande svullen

Jag hade verkligen hoppats på att det skulle gå ner under natten. Kanske att det är lite mindre, jocke säger det, men jag känner det inte direkt.. Jo kanske att jag kan gapa större och det gör inte lika ont när jag sätter ihop tänderna iallafall.

Jag står ut med det här idag också, men är jag fortfarande svullen imorgon ringer jag till vårdcentralen så får de kolla om det är vätska i kinden som måste ut..

Inte utan att man känner sig lite ynklig.

Men vi har en tvättmaskin iaf som rullar ute i badrummet, och det är nog det bästa som hänt på väldigt väldigt länge!

lite bättre



Ja, det har väl kanske gått ner lite... Gör rätt ont nu, jag antar att det är ungefär som när bedövningen släppter i vanliga fall fast lite värre. Min tandläkare har ringt för att kolla hur det var med mig. Jag sa att det var rätt jobbigt. Nu har jocke gått iväh och köpt potatismos, vilket jag tror är det enda jag kan svälja ner.. suck suck.
Tycker faktiskt lite synd om migsjälv för jag har inte gjort något för att förtjäna det här, I andra lägen kan jag hålla med om att man kanske utsatt sig själv i onödan, nu tycker jag verkligen inte det.

Dela med sig av olyckan


Jo alltså. Jag var hos tandläkaren imorse för att laga en tand, sådär som man gör hos tandläkaren.
Jag är en sån som måste ha bedövning för att överhuvudtaget stå ut, hatar att gå till tandläkaren, och som ni som följt lite vet hade jag skjutit upp det riktigt riktigt länge vilket resulterade i flera hål och en rotfyllning.

Hur som!

Idag skulle jag laga ett av mina små hål och fick bedövning i kinden. Jag kände direkt att det var något konstigt för det stack ovanligt mycket och jag blev bedövad väldigt väldigt fort. Så fick jag ligga ner och hon började borra, men då vad jag tvungen att avbryta henne, jag klarade inte av att hålla munnen öppen. Jag kände på kinden och den var stenhård och svullen, och fortsatte växa. Det slutade med att jag nu är uppsvullen motsvarande en golfboll i kinden, både in och utsida, så jag kan inte stänga munnen ens en gång för kinden väller in mellan tänderna.

Okej att jag har riktiga äppelkinder som det är, men det här är löjligt! Sen att den verkligen är stenhård gör inte saken bättre. Nu börjar bedövningen släppa också så det sticker i kinden. Min tandläkare sa att det här händer ibland när man träffar en nerv men att jag måste vara överkänslig för så här illa hade hon inte varit med om tidigare... Kul!

Som en extra bonus blev inget lagar heller eftersom jag inte kan gapa ordentligt utan att det gör ont så in i ....


man måste kunna skratta åt sigsjälv när man ser ut som ett pucko...

Pepp!

Har fått igen uppgiften från förra kursen jag tog igen och fått godkänt!
Visserligen bara ett E, men ett godkänt E så jag har inte tänkt bråka!

Har skrivit ner en massa om solidaritet på biblioteket och håller nu på att sammanställa det i någon form av vettig text som jag kan mejla in till min lärare redan i eftermiddag, så kanske jag blir av med ännu en uppgift idag. OM jag får ihop det vill säga. Känns lite som ett brandtal just nu, men jag tror han är en sån som uppskattar det - vi hoppas!

Funkar det har jag 2 uppgifter kvar och är sen klar! JA!!!

Produktiv?

Ja alltså, jag tänker iaf att jag ska vara det nu.
Ska strax iväg och vicka en liten stund och sen tänkte jag dra mig till konradsberg, sitta i bilioteket och skriva ner till mina uppgifter som jag ska lämna in.
Förra veckan gick jag som i ett vakuum rent mentalt, kanske att det bättrar till sig nu.

Fick ett upplyftande mejl från min lärare som jag ska tenta av specialpedagogiken för så nu känner jag mig inte lika ställd inför det. Det ska nog gå att ordna.

Igår efter att jag jobbat följde en av mina vfu-elever mig till tunnelbanan, han är bara för söt den killen. Vi pratade om modellflygplan och han gick en omväg hem för att prata. Nästan så man blir lite förälskad! ;)

Hur som, nu har jag skrivit ut allt jag behöver, tror jag, packad väska, har ätit frukost, bara att ge sig iväg! Oh right!
Kläder.... ;)

Till syster:

Vad säger du? Är det dags snart eller?



Alltså - ju fler gånger jag tittar på den där desto mer skrattar jag. Hade jag bara varit lite mer impulsiv hade jag tatuerat den! Ha ha ha ha!

Iväg

Ska till VFU-skolan och vicka hos 3orna.. Lite trött, men det ska nog gå bra! Det är bara 1½ timme nu på eftermiddagen idag, sen har jag lovat att komma imorgon också.

Messan - Jag verkar ha receptet ute på ön! Nästa gång jag är där ska jag skriva ner det och ta med! Nej jag har inte provat dom själv, men det blir spännande att få veta hur det gick! :)

Lyckad kväll!

Det blev faktiskt sådär sjukt roligt som jag hade hoppats på att gå ut!
Loveman var jättebra, Carro gillade också musiken (alltid lite jobbigt när man tar med någon på en spelning och man inte vet om de kommer att gilla det eller inte), goda drinkar och jag orkade till och med dansa ett tag, även om det mest var att stå bredbent nära en vägg som jag kunda ta i om jag nörjade svaja.. Om det var alkoholen eller MS'en låter jag vara osagt.. ;)

Carro blev raggad på av någon kille som gled upp och frågade om de skulle dansa, när hon pekade på mig och sa "Jag dansar med henne" sa han bara att det var okej och stod ändå kvar och försökte dansa med henne.. Mycket skumt, efter ett par minuter av att försöka att inte uppmuntra honom gick han iväg och hittade väl någon annan.

Sen blev jag (hör och häpna!!) raggad på av en riktig idiot. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte när han kom fram så jag fortatte att dansa lite med honom, för jag visste inte att det var detsamma som att be om killens tunga i mungipan! Vilket var vad jag fick! FAST jag hade försökt hålla honom borta, hållit upp ringen väldigt synlig (tyckte jag, uppenbarligen inte han) så var jag tvungen att börja mig fram när han sa något för att musiken var så hög, jag sa "va?!" han måste uppfattat det som ett hurtigt "ja!!" och försökte således sticka in tungan i munnen på mig. Carro fick dra bort honom varpå jag tryckte upp handen i ansiktet på honom och skrek "JAG ÄR GIFT!!!!" innan vi sprang därifrån.

Efter det trodde vi att vi hade hittat ett säkert ställe lite i skymundan, men det var en som var på Carro ändå och vägrade fatta.

Om inte annat kan man ju skratta åt eländet.
Efter det gick vi hem till Carro och jag fick en leverpastej-macka. Jag hade tänkt sova över, men sen ville jag bara hem. Så jag fick sitta och vänta en kvart på centralen, då det kom en kille och frågade om jag hade en tändare, när jag sa nej frågade han en äldre man som satt bredvid mig. Han hade det, men av någon anledning tackade killen mig istället och frågade om jag hade haft en trevlig kväll. Så då fnissade gubben och sa: "Ja inte slog han på charmen på mig inte!" varpå killen blev lite ställd och tackade honom för tändaren. Efter det pratade jag och mannen lite medan vi väntade. Han var väldigt trevlig. Av någon anledning kom vi in på att hans föräldrar var gifta i 60 år för på den tiden skiljde man sig inte, så när båda föräldrarna hade dött hade mannen och hans syster beslutat att begrava dom på varsin del av kyrkogården så att mamman åtminstone skulle få frid då. Himla spännande. Man får höra mycket intressant om man ger sig tid att lyssna.

Kom hem vid 3 ungefär, jocke kom och mötte mig vid tunnelbanan. Gick och la oss direkt och låg och pratade en stund för båda var lite väl uppskruvade. Så jag berättade för honom om idioten med tungan, och när jag gjorde det blev jag så sjukt arg! För vad är det som ger någon rätten att göra en sån sak?! Okej att det egentligen var rätt harmlöst, men efter att jag och Jocke blev tillsammans har jag haft mardrömmar om att jag skulle kyssa någon annan och att efter det så skulle det liksom vara kört, början till slutet. Att det är en barriär som jag aldrig skulle vilja bryta. Så kommer den här idioten och tror att han har rätt att göra det åt mig?! Att tvinga mig till det! Jag kanske är extra naiv och lite dum sådär och inte fattar när någon har de tankarna, för jag blir inte raggad på särskilt ofta, men visst det händer (once in a blue moon) så jag kanske inte är tillräckligt otrevlig - men ska man behöva vara det?! Jag är inte sån som person! Om jag hade varit det hade jag inte fått höra fantastiska historier från den där mannen på centralen..

Usch jag vet inte.

Tjoho!

Ska bli så himla kul att komma ut ikväll! Jag är verkligen superpepp!
Håret är nyfärgat och rullat så det händer något med det, annars är det platt fall som gäller... Med lite vilja ser man även mina snygga röda naglar på bilden.. Ha ha ha..



Har dessutom 2hittat" en klänning i en låda som jag hade glömt att jag hade. Har fått för mig att jag såg stor ut i den, men nu när jag provade det kände jag mig riktigt snygg. Härligt! Orkade inte fixa ögonbrynen igår, så det blir långlugg framme och ta det lugnt med ögon make-up för om den ändå inte syns kan jag låta ögonen vila..

Känner mig med andra ord mycket glad över att inte sitta inne och uggla en kväll till! Ska med Carro på Heatwave på mosebacke och titta på min kompis band. Jag har inte sett dom på 4 år så det ska bli himla spännande att se hur de utvecklats.

Jocke blev förresten raggad på igår i affären. Är det lite sjukt att jag tycker att det är roligare än vad han gör?! Jag tycker det är underbart för han behöver få höra hur fin han är från andra än mig! Den här tjejen pratade iaf tatueringar med honom (han har ju ett par) och frågade om de inte skulle gå och dricka öl och prata lite mer. Han sa att hans fru inte skulle tycka om det.. Har han nog rätt i också. Men oavsett. Jag tror att jag är så okej med det eftersom jag inte är orolig att han skulle göra något, så länge han dessutom berättar att någon stött på honom så är det ju ingen fara - skulle han börja mörka kan man ju undra.. ;)



Här är förresten min pillerfrukost som jag åt 3 dagar i förra veckan, smaskens eller hur?!

Ha en trevlig kväll på er alla, det har jag verkligen tänkt!

Känner mig positiv

Det blev ingen simning idag, men det är okej! Lyssnar på lite lizzy - tackar jag min man för.. Hur som, första versen i den här låten stämmer så sjukt bra! För jag är allt lite ostabil också, iallafall rent fysiskt.. ;)


(och nej, verkar inte vara orginalljud... ;) )

Im tough, rough, ready and able
To pick myself up from under this table
Dont stick no sign on me, I got no label
Im a little unsure, unsound and unstable

But Im fighting my way back

Im busting out and Im going in
Im kicking up about the state Im in
Looking to my future, not my past
I want to be a good boy but how long can it last

Fighting my way back

This kid is going to wreck and ruin
He's not quite sure of what he's doing
You see it all happened a little too soon
But its all there in this here tune

Fighting my way back

Då är frågan...

Jag funderade på att ta mig iväg och simma igen idag.
Var lite sugen på vattengympa faktiskt, det börjar ett pass vid halv 2, men jag ser att de har ett pass på måndag som är mindre aktivt, eller, ja, för de som har fysisk aktivitet på recept, och jag undrar om det inte är bättre för mig att börja med något sånt. Jag tror att en timmes vanlig vattengympa kan bli svårt. Om jag testar den enklare så kan man ju avgöra efter det hur det verkar? Låter det vettigt?

Är dessutom väldigt stel i benen idag efter medicinen igår. Känner mig inte som om jag härskar över världen direkt, men jag är ändå positiv. Jag är rädd att den här energin jag känner bara är för kortisonet. Jag hade ju bara en tredagars-kur så sen vet man ju inte alls om mina värden går ner så mycket att jag inte orkar igen. Nej, så illa ska det väl inte bli, men det är klart att an försöker planera lite.

Imorgon hoppas jag på att vara fit for fight igen och gå och se Jens band på Mosebacke!

Bah

Träffade blodkärl i låret. Det gjorde faktiskt riktigt ont! Jocke fick injicera så jag kunde hålla nålen helt stilla.
Sen blödde det, inte så farligt som förra gången jag lyckades pricka...

.. och ja! Jag sprang och köpte glass innan.. ;)

Nu ligger jag i sängen och tittar på gamla antikrundan och känner mig antik själv.. ;)

Torsdagsritual

Dags för spruta!

Har ingen glass den här gången dock, funderar på att springa ner till affären på hörnet.. på något sätt känns det bättre om jag får glass efteråt..

I stan

Tillbaka i stan efter en helt fantastisk helg med syster ute på ön.
Vi åkte redan på onsdagkväll och jag måste säga att det var rätt skönt att komma ut med 22-turen, lägga sig och sen var hela dagen framför en utan att behöva resa mer.
Okej, nu stämde inte det, vi var in till Älmsta och köpte plantor och en fläder till tomten.  Flädern är det jag som tjatat mig till efter att ha sett ett recept på flädervinäger till sallad. jag vet inte ens om det är gott, men det lät så.. Nu står iaf busken nergrävd upp mot backstugan. Vi fick hjälp att spätta bort en stor sten av Lasse K som turligt nog kom förbi precis när Tove förbannade den steniga marken.

En kusin var ute med familj, hennes son är nog den underbaraste jag vet. Så galet fin! Ja de är fina hela familjen såklart. Två riktigt trevliga kvällar med spel.

Men jag har hållit nere med alkohol, någon enstaka klunk vin har jag fått. Det är ju på grund av medicinen så klart, man vill ju inte gärna blanda hästkuren kortison med alkohol för nöjes skull. Natten till fredag kunde jag inte sova heller. Låg vaken till runt 5 medan kroppen härjade, det ryckte i musklerna och ögonen ville inte komma till ro. Så jag bäddade i soffan, läste om slaget vid Poltava, planerade för hur mitt liv ska se ut nu närmaste tiden (känner mig styrkt) och betraktade ljuset som sakta kom in i rummet.  Vid 4 åt jag en bulle och ett glas mjölk, läste lite mer, sen somnade jag äntligen..

Nu sitter jag här i sängen inne i stan. Jocke har städat så fantastiskt under helgen och det är dags för mig att göra slag i saken av alla de där planerna...

Förresten!
Jocke var inte med ut till Arholma i helgen. Jag tror att det finns de som undrar varför, eller om han inte tycker om ön. I helgen kom jag helt till insikt om vad det handlar om. Nu säger jag inte det här för att spela martyr:

Han behöver en paus från mig.

Helt ärligt, så är det. Han behöver en paus från att vara gift med MS, hämta grejer, massera stela ben, klappa på mig, lyssna på gnäll, fixa med mat för att jag inte orkar stå upp ibland. Allt det där måste han få vila ifrån. jag vill mena att det är helt okej med mig, jag ger honom gladeigen den möjligheten att då få vara inne i stan själv, pyssla med sitt, och inte oroa sig för hur jag har det. han har Hanna-semester, MS-semester.
Låter det konstigt att jag tycker att det är okej?

I lördagskväll fick jag ett sms från honom att det nog var så att han behövde ett andningstillfälle, sen skrev han : "Men jag saknar dig efter några timmar." och det är väl någonstans där kärnan finns. Det var bland det finaste han sagt till mig.

RSS 2.0