promenerat

Idag gick vi till vällingby, men på vägen hem kände jag att jag inte orkade utan tog tunnelbanan istället..
Jag vet att det säkert är ungefär lika långt, eller nej men inte så fasligt mycket kortare, men mentalt kändes det jobbigt att gå hem också.. Hade det varit så att vi skulle vara hemma hela kvällen hade jag gjort det, men vi ska iväg på 30-årsfest om en timme och kände att då är jag utslagen efter det...

Iaf kommer vi matcha varandra snyggt i svart ikväll.. haha. Tråk-par!!

så!




Tydligen kan jag inte ta bilder som är helt i fokus, det blev väldigt suddigt nu... Nåja!
Det ger en idé om hur det såg ut iallafall, och om någon av de horder av läsare jag har på den här bloggen skulle gå dit, så vet ni vad ni ska titta efter! Jag återkommer med en tydlig bild från mobilen när jag laddat in den, för där gick det iaf att se... Jag besparar Julia att lägga upp bilden där hon står bredvid... ;)

En annan sak nu är att tydligen för att jag ville ha bilden centrerad så blir texten det också och jag kan inte ändra tillbaka! Ytterst irriterande!!



De är i tyg... Jag är så otroligt imponerad av vad hon gjort! Min favorit är mannen med guldbakgrunden i mitten... Så otroligt att hennes konst hänger där!!

Jag pyser över av stolthet!

åh!

Löjligt jäkla äckel-stolt är jag!!

Åh vad hon är duktig!!

Det var en spännande kväll med brandlarm och utrymning av lokalen.. berättar mer senare, ska sova! Lovar att lägga upp bilder också!

skäms

Och bara för att jag skrev det där med stavfel lyckades jag ju med en del rätt fina ser jag nu...

Huvva!

Har fått ögonbrynen trådade, gick snabbt och såg iof ut som en boxare efteråt iaf, men det har lagt sig nu och de är så himla snygga. Hon är verkligen en pärla den där tjejen... Snabbt går det också, så man slipper våndan.. Nu ska jag vara ärlig och ge syster det att det faktiskt går snabbt och blir väldigt snyggt när hon gör det också, rätt ska vara rätt!
Så har jag köpt en skjorta att ha under min nya kjol imorgon på vernissaget, såg snyggt och ändå inte alltför uppklätt ut så jag behöver känna mig fånig.. Har en liten tanke om att ha min kuvertväska i silvriga paljetter till. Man måste ju våga när man nu får chansen!

Skolan var okej.. Kom på migsjälv med att outta min MS för en tjej i min nya grupp och för min lärare. Efteråt blir jag alltid arg på migsjälv för att jag inte kan hålla tyst om det. Samtidigt var det befogade tillfällen, inte så att jag sa det bara för att ha det sagt på något sätt, det är rätt skönt också att någon vet...

Jag och jocke gick hem från Vällingby, så nu är jag trött i fötterna och tänker sitta still ett tag. Kanske att jag tar mig till soffan... ;)

tjoho

Då var det iväg till skolan då! Jag njuter faktiskt lite när jag tänker på att jag snart är klar och att jag kan vinka hej då till sunkiga universitetet. Önskar bara att jag fått gå min sista termin på Konradsberg, men så kul ska vi inte ha det. Nu är det istället upp och iväg tidigt som gäller (okej, inte idag då) eftersom man ska till andra sidan stan...

Har märkt att jag ofta använder a istället för å och ä... Fattar inte vad det beror på, jag kan ju stava! Andra stavfel kommer av bara farten och jag är för lat för att ändra, ni får stå ut...

Idag tänkte jag gå till hon tjejen i vällingby och plocka mina ögonbryn.. Julia har bjudit med mig på vernissaget på Vårsalongen, tillsammans med E, J och T. Ska bli otroligt intressant och jag ska stå vid hennes broderier och mumla halvhögt om hur fantastiska de är så kanske folk upptäcker dom ordentligt.. Hur som tänkte jag spendera en hundring på migsjälv för att slippa se ut som antingen a - en boxare om jag plockar dom själv, eller b - sasquatch! Need to represent! Fy vad kul det ska bli, jag är så galet stolt!!

Och inte är jag med barn heller, de rigtnde från KS och ville att jag skulle testa, fastän de testade mig i förra veckan.. Jag förstår iof att det handlar om att om jag fick medecin kan den finnas kvar i kroppen och allt det där.. Hur som är det inga barn på väg hos oss än!

Off, off and away!

Älskade man!

Igår när jag kom hem från skolan var min man lite sjuk, han är hemma idag och sover, sover sover...
Så vi tittade på red dwarf hela kvällen, det var jättemysigt, och jag fick till den här fantastiska bildserien på Jocke när han äter en sur godis.. Jag vet fortfarande inte varför han äter dom, för det ser inte direkt ut som att han gillar det. Kan vara så att han gör det bara för att han vet hur varm jag blir när han är så söt...



Först undersöker han, tycker det ser ut som en röd sur dödskalle...



Nu börjar det bli surt... Suddet beror på att han kastar med huvudet så mycket...



Hu!



Det är något med den där blicken, ser ut som att han är på väg att gråta.. Bara så galet otroligt söt!!

Är det konstigt att jag gifte mig med honom?!! Knappast!!


I Uppsala

Sitter hemma hos min syster och tittar på tv.
Känns välfigt skönt att ha åkt hit efter arholma, ibland känns det så stressigt när vi säger hej då i norrtälje, så det här är toppen. Ska gå iväg och köpa lite sushi och sen titta på film och bara ta det lugnt.

Helgen har varit fin, det var kallt och regnigt så vi var inte ute så mycket, kändes som ishalka över hela ön, turen över ön med moppen fredagkväll var verkligen en upplevelse så vi knappt hade kontakt med hjulen..

Barnens namn? Det blir en hemlis tills det är dags.. Behöver fundera lite mer på tjejnamn dock, men Jocke säger att han bara kan göra pojkar, så jag kanske inte måste lägga så mycket tankekraft på det.. ;) Men jag måste erkänna att allt med mediciner och omstrukturering i livet och tanken på att vara klar med utbildningen snart gör att jag tänker mer och mer på barn.. Ingen panik, det kommer inte under den närmsta tiden, lite mer stabilitet vore ju trevlig, men iaf..

Under helgen har även mina kortison-symtom börjat klinga av, inte lika mycket halsbränna, börjar känna smak igen och börjar göra mig av med vatten jag dragit på mig... I fredags fick jag sådär galet ont i axlarna också, så att det inte går att ens klappa lite lät på huden utan att jag grimaserar.. Jag antar att jag börjar lära mig i vilken ordning allt det här kommer och att det kommer att gå över även om jag kände mig ynklig när jag inte kunde sova för att kudden gjorde för ont..

Nu ska jag gosa till mig lite här i soffan hos världens bästa syster.

Meta, jag vinkade mot ditt fönster när vi gick förbi!  ;)

varför?

Varför varför lyckas jag alltid bli sen? Nu var jag ju uppe tidigt och hade planer på att packa och ändå springer jag nu såhär en halvtimme innan jag måste gå och stressar...

Skiter i tvätten, bara jag har kläder på mig är jag nöjd!

sovit dåligt

Somnade relativt tidigt ändå med tanke på att jag låg och vred mig rätt länge.. blev lugnare sen jocke kommit i säng, som alltid.. Känner mig trygg och säker och det är skönt att känna att han andas bredvid mig.

Sen vaknade jag vid kvart i 4 och kunde inte somna om, helt omöjligt. Jag funderade ett tag på att gå upp och titta på tv, med alla kanaler tänkte jag att något måste ju finnas att titta på. Tänkte bara att om jag gick upp skulle jag stanna uppe och ville inte det som vi ska åka ut till ön i eftermiddag och det vore trevligt att hålla sig vaken en stund med syster.

Sista var att jockes väckarklocka ringde, då var hon 6, jag hade inte sovit någonting, men då pratade vi lite och jag låg och klappade honom över ryggen en stund, sen sov jag bra i 2 timmar så jag känner mig inte helt förstörd.

En annan störig sak är ju det här med att allt smakar damm efter kortisonet. jag får inte i mig något för det smakar och känns äckligt.. Nu sitter jag och smyger i lite blåbärssoppa för något måste jag ju äta, magen kurrar.. Kanske får passa på med en crash-diet nu när det är såhär.. ;)

Mycket hann jag ligga och tänka där under mina timmar. Tänkte på lilla Viggo som kommit och vilken grej det är det här med barn. Så i mörkret bestämde jag vad våra barn ska heta, om vi nu får några, det blir en annan femma, men kommer dom är jag beredd.. ;) Och ja, det är bara en utvekling av de namn jag och jocke redan enats om, så han får vara med på ett hörn också... ;)

Ska sätta igång och packa ihop lite tvätt nu så jag är klar för att åka, ska träffa syster runt 4 norrtan (tror jag vi kom fram till, vi får se) så det dröjer ju en stund, men kan vara skönt att vara klar.. :)

jag ser!

Träffade anna inne på hemköp efter att jag hämtat glasögonen, skulle visa dom och helt plötsligt inser jag att jag ser!

"Det står KEXCHOKLAD där borta!!"

Lyckan är total!

Skönt att det var sista kortisonet idag, mår lite halvkass, nu är det bara att vänta till MRI den 9e februari och sen börjar vi med injektionerna den 26e... Det rullar, det här blir bra!




Grattis Veronica och Peter, ja hela familjen Havstierna! Ser fram emot att få träffa Viggo!

glajjer

förresten var jag in på synsam och mina glasögon hade kommit så jag ska hämta ut dom imorgon och börja vänja mig.. jag fick prova dom nu och då sved det lite i ögonen, förmodligen för att jag måste vänja om mig..
bara bra, nog med huvudvärk och oro för mig, kan jag ta bort det här ur ekvationen är det ju yppans!

blir att vänja sig på arholma till helgen, syster och jag åker ut på fredag!

rödmosig

Mitt ansikte är härligt kortison-rött! Ser ut som att jag varit i fjällen eller att jag rodnar hela tiden. Det går ju över, men känns lite störigt för jag blir varm och ögonen mosiga...

Droppet gick bra, inget stort blåmärke nu utan bara en liten prick. I och jag bestämde att jag inte behövde något plåster för jag tycker det gör ondare att dra loss kirurgtejpen än att ta själva kanylen.

prate med A om hur jag känner för det här med sprutorna och jag svarade sanningsenligt att det är klart att det känns nervöst men att när jag vaknade imorse gjorde jag det med vissheten om att jag pallar det här med. Det är bara en nål, no problems! De såg lättade ut alla sköterskorna när jag sa det, jag tror jag är ohyggligt enkel att ha att göra med, skrattar bara och blir inte arg när de måste fixa annat eller så...
frågade A också om det lutande mot avonex och hon sa att drP hade sagt det så det är nog det det blir...

Ikväll blir det att kura upp i soffan och titta på film med make och glass!



Meta, mamma berättade lite och det lät jättespännande! Ska skicka min mejladress!

Matilda, this is it, det här är det jag får hålla på med nu tills dess det kommer en medicin i tablettform om några år och även då kommer jag nog få fortsätta med injektioner i ett år till eller så innan man har utvärderat om det funkar.. eller, det beror så klart på om avonex funkar för mig eller inte...

Natten har gått bra

Ingen hjärtklappning eller sömnproblem, somnade runt 1, vilket var senare än vanligt, men jag hade ju sovit rätt ordentligt på dagen...

Känner mig mer styrkt i beslutet att börja med sprutorna, det blir en ny grej för mig, och jag fixar det också, allt annat har ju gått oavsett om jag velat eller inte.. Det är bara att gilla läget.. ;)

Hittade lite bilder bara för att ge er ett hum.. Det ska sägas också att det inte är säkert än att det är avonex jag kommer att få... Men diskussioner har förts i de banorna..




Det här är en förpackning med avonex, jag får ett antal som jag får ha i kylen så använder jag en ny spruta varje vecka. Nålen är som sagt ungefär 3cm lång skulle jag tro.



Som jamförelse är det här en copaxone, verkar dumt taget för man ser inte hur lång kanylen är, men det är ungefär en centimeter skulle jag tro. Man kan ana sig till var den slutar.


Det här är en injektor som jag får. Man sätter fast sprutan i de där hållarna, trycker den mot huden så trycker man på knappen uppe på, och sen är det klart.. Eller inte riktigt, jag måste spruta in vätskan själv, men det löser sig alltid. Den är ungefär lika lång som en lite längre penna, man kan ju få en bild av hur lång kanylen är eftersom det är det som motsvarar det som är under hållarna.


Det känns lite läskigt men ändå känner jag i hjärtat att det är såhär det måste vara...

Nu ska jag kla mig och börja fundera på att dra mig ut mot KS, måste hitta något att äta först också så jag slipper må så illa när de sätter i droppet. Blev en blödning under huden igår så mitt vänstra armveck är helt mörklila.. Man får passa sig så folk inte tror att jag knarkar!

sovit

.. som en klubbad säl i 2 timmar..

Kommer nog börja med avonex, tror jag det heter, som man tar intramuskulärt en gång i veckan.. Man får sprutor och en injektionshjälp som liksom skjuter in nålen i låret. 3 cm lång är den.. nålen alltså.. så sprutar man in medicinen, tar någon iprenn och lägger sig och sover och hoppas man slipper feber och frossa...

jag fixar det här, jag har fixat allt annat! Och nu vet jag ju iaf att det ska göra något nytta!

slut på studien

Idag blev jag officiellt bortplockad från Laquinimod-studien.

Är på väg in i ett skov igen och nu sa drP att han inte vill att jag fortsätter, och jag litar på att han tar det beslut som är bäst för mig. Så så är det med den saken..

Grät. Det känns så jävligt bara att inte orka med! Att inet kunna göra det här hela vägen.
Vet att det inte är någon som håller ett avhopp emot mig, ingen förutom jag själv..

Så började jag på kortison igen, tredje vändan nu.. håll tummarna att jag slipper biverkningarna...

Nu ska jag sova en stund, helt slut.
Berättar mer om vad jag ska göra istället sen...

Behöver hjälp.

Är det någon som kommer ihåg att jag pratat med dom om att jag frös så kopiöst i våras? Som kommer ihåg omd et var före eller efter kortisonet?
Jag tror att det var före, men jocke är inte lika säker..

Hur som har jag pratat med S idag och hon ska kolla om jag får träffa drP under veckan och kolla av om det är ett skov på gång... - Hon har precis ringt och jag har tid imorgon kl 9, håll tummarna för att allt fixar sig... -

Fryser så jag skakar!

Jobbig dag...

Det känns som att det är mycket nu, känner mig stressad och uppjagad...

B i Danmark är väldigt sjuk.. Jocke säger att han aldrig hört honom så trött, och kanske är det bara det, kanske behöver vi inte oroa oss, men det är svårt när man tycker så mycket om någon... Jag oroar mig för om han ska klara sig till i maj när de ska komma upp och åka med oss ut till arholma.. Kanske har det gått så långt då att han inte orkar resa.. Jag vet att man inte ska ta ut något i förskott och jag vet också att om jag frågade honom skulle han säga att jag inte ska oroa mig..

För någon dag sen sa han att det spelar ingen roll om han sitter i rullstol i maj, han ska komma... Men tänk om han inte får? Tänk om läkarna säger ifrån?

usch, jag känner mig verkligen deppig...

Förlåt Pau för att jag drog mig ur att ta hand om Bosco, jag ville verkligen göra det, menn jag orkar inte...

Fredagkvällens stora fråga:

att gå och köpa lite godis eller att inte gå och köpa lite godis...

Väntar

Sitter med min mobilsladd i örat och väntar på att vår handledare ska ringa mig så vi kan ha telefonkonferens om vår uppsats. Hennes son blev sjuk igår så vi kunde inte träffas idag, men det här går det också.. Ska bli så skönt på lördag när vi kan lämna det här bakom oss och fortsätta våra liv utan en c-uppsats hängande över oss som en våt handduk..

Trött i benen är jag också. Var till V-by och åt lunch med A, sen gick vi lite i affärerna, inte för att ekonomin tillåter några inköp direkt, men det var roligt att titta runt lite iaf.. Det jag blev kär i var iof något så totalt onödigt som singstar legends, mest för att Life on Mars med Bowie fanns med och jag tror att det är en sån låt som kan få jocke att vilja vara med också...
Det blir sång här imorgon, tyvärr verkar det vara glapp i den blå micen så jag måste kolla upp hur man kan införskaffa en ny, onekligen snopet när man helt försvinner från tävlingen, inte bara så att man sjunger dåligt, man registreras inte ens!

Men som sagt, trött i benen, känner ju att jag haltar igen på höger fot, den släpar i marken, jag börjar vingla mer när jag går också, skulle jag kolla på mina spår i snön ser det säkert ut som om jag är full.. Nu när jag kom hem och skulle ta av mig skorna orkade jag inte lyfta upp fötterna för att knyta upp skosnörena. Det känns rätt hopplöst i såna lägen, det kan jag villigt erkänna. Jag vet ju att det finns en orsak till allt sånt här, det gör mig inte gladare iaf... Hur som, livet går vidare iaf, spelar ingen roll hur tjurig och trött jag är, man måste bita iihop. Och jag har det absolut inte värre än många andra, det handlar inte om att jag klagar egentligen, mest bara konstaterande och lite ilska..


Äntligen!

Den där hemlisen jag hade som jag var så lycklig över?

Den är officiell nu!

Ed ska ha barn!!! Woooooo!!! Total lycka, de kommer bli toppenföräldrar!

Och Veronica, jag fortsätter att tänka på er och hoppas Viggo kommer inatt, spännande att följa vägen upp till födseln så nära! :)

Nya tider

Tänkte börja lite lätt med Swank-dieten som är utarbetad för MS-patienter..

Jag tror inte alls att det är något mirakel-metod, vet inte ens om det funkar, hade den gjort det jämt hade jag ju fårr det rådet av drP.

Så lite rött kött som möjligt (egentligen inget alls på ett år), mycket grönsaker, lite fett... max 3 ägg i veckan.. ;)

Hur som tror jag det skulle vara bra för mig att tänka på vad jag äter, så varför inte göra det med det här i tankarna, tror det blir lättare att hålla!

Så idag har vi ätit kycklingsallad, är lagom mätt och känner mig nöjd med livet.. (förutom att jag är lite halt på höger fot..)

Funderar

Har tittat igenom lite foruminlägg om att sluta äta gluten och laktos.. Att det kan hjälpa.. Ska dra ner, äter inte så mycket mjölkprodukter som det är nu, så det är nog inte så jobbigt att utesluta.. Och gluten finns det ju också substitut för... vem vet, kanske att det hjälper!

Var och beställde glasögon idag. Ska inte säga att jag köpte dom, för det blir mamma och pappa som får hjälpa till med det, finns inte 5000 att avvara i det här hushållet.. Nåja.. Det måste göras, jag har suttit nu och tänkt på hur mycket det blinkar i utkanterna av synfältet och jag tror att jag kommer slippa mycket huvudvärk också. De kommer om två veckor, grymt fina mörka fyrkantiga, så är de ljusare inuti liksom.. Jag kände mig iaf väldigt snygg i dom och det är ju bra!

Vi har beställt middagsfrid nu, jag tror det blir bra, så slipper jag bära hem matkassar, blir så himla trött bara av att fundera på vad man ska äta till middag!

Nedslående

Jag tycker dagarna börjar likna hur de var i våras..
Ligger återigen och känner av mina ben på morgonen, sträcker och spänner, slappnar av när krampen är på väg.. det tar än en gång flera minuter att ta mig upp och jag vet att skulle jag som i våras glömma bort hur det är någon gång så kommer jag garanterat att ramla precis som jag gjorde då...

Att sitta i soffan och sen hoppa upp mer eller obehindrat är även det lite av ett minne. Nu behöver jag hålla jockes hand en liten stund och hitta balansen innan jag börjar röra mig framåt.

På KS sa de att jag är i samma fas som jag var för 4 månader sen när jag började studien, men jag kunde svurit på att jag kände mig bättre då!

Hela kroppen kliar också. Jag försöker tänka att det är medicin och att nu kommer det någon form av biverkning, man tänker ju positivt... Det är svårt det där, vad är biverkning och vad är det inte, speciellt när man inte ens vet om man får verksamma piller eller inte. Just nu är jag iaf rödflammig över benen, i sidorna och på halsen.. Smörjer med hydrokortisonsalva, men kanske skulle hitta något bättre...

!!!!!!

Har läst ett mejl från vår examinator..

Jag är mycket mycket nöjd...

Berättar mer när allt är klart, men godkända verkar stå utom all tvivel...

Imorgon smäller det!

Imorgon är det dags att gå upp med uppsatsen, mycket nervöst men samtidigt väldigt stolt över vad vi åstadkommit.

Allt gick bra på KS idag, enligt mina tester är jag inte vingligare nu är jag var för 4 månader sedan och det känns ju skönt även om jag känner mig vingligare... ;)

Som vanligt är alla jättegullig och mötte en trevlig kille i väntrummet som jag pratade lite med.. :)

sjukhus igen

Imorgon är det dags för KS igen..

positiva putte

Läste om de nya reglerna från försäkringskassan idag och naturligtvis beskrev de en kvinna med MS som inte kommer få bidrag längre.. Hon gick på cellgifter...

mmm, ibland undrar jag vad det ska bli av mig...

Fullt ös..

Det är så himla mycket nu, jag orkar bara inte med bloggen ovanpå allt skrivande med c-uppsatsen. Den är nu inlämnad och opponering på fredag så snart återkommer jag till de levande igen, hoppas jag..

Är otroligt trött och benen strejkar mer och mer. Känner allt oftare att jag har nära till tårarna.. Mest för att jag känner att jag tar mina tabletter varje dag, men jag blir bara sämre och sämre. Så vad säger jag då till drP när jag kommer in? Ingen idé att låtsas som att allt är bra, det märker de ju direkt att det inte är.

Tänk om han säger att han vill att jag slutar med medicinen då, börjar på beprövade med sprutar en gång i veckan och bieffekter och allt.. Vill inte, VILL INTE! Är så rädd och så arg över att jag sitter här och hoppas på att få kortison igen, det är bara månader sen sist och jag vet att jag inte kan få det, men jag känner mig så himla dålig och seg...

RSS 2.0