kiharu

... smakar illa och gör mig minst lika illamående.

Sitter och sliter med inlämningsuppgift... Varför alltid vänta?! Har till imorgon klockan 5 på mig att skriva 4 sidor till och det ska väl vara själva den om jag inte lyckas!

Var på KS idag och kollade att jag inte har någon infektion så det är bara att börja med kortisonet imorgonbitti.
Normal dos är enligt bipacksedeln 1 tablett om dagen - jag ska ta 20. Gör alltså av med 2 månaders förbrukning på 3 dagar.
Tjo!

Tillbaka till uppgiften nu!

Sista lektionen avklarad, nu är det bara inlämningar kvar...
Firade med lite mousserande vin, men nu är jag trött..

Pratade med drP i telefon och han tycker att jag ska köra kortison igen, så det blir in till KS imorgon för lite prover sen ska jag ta det i tablettform den här gången, dvs 20 piller om dagen! det blir nog bra...

NU ska jag sova en stund, är dödens trött..

Ja, jag mår ganska dåligt just nu...

Jag satt just och kollade på bloggen och ser att sist jag fick kortison var i januari, så det är ingen chans att jag får det igen så tätt inpå.. Jag vet det inom mig, och jag vill heller inta ha så starka kurer tätt inpå varandra, helt klart dåligt för mig...
Nej nu ljuger jag faktiskt. Klart att jag vill ha kortison, då blir jag ju bra snabbt! Det vore en lögn att säga att jag ser fram emot att rida ut det här..

Har hur som skickat mejl till KS så får vi se vad de säger. Känner att jag inte har ork att stressa över min kropp också nu när jag stressar över skolan.

Vad händer med mig? Känner mig så gnällig nu!

Jag har just kommit på vad jag önskar mig i examenspresent!
En cykel!

Jag orkar inte gå längre sträckor men behöver verkligen komma ut - enter cykel!

jag har hittat ett par jättefinacruisercyklar som är lite lägre, det skulle ge mig bättre kontakt med marken och därför mindra balansproblem - jag tror på det här!

Har varit på en til sådär "sista-..." grej idag.. det börjar kännas lite som att ett uppbrott är på gång!

Sen fickade jag med underbara Tina från specialpedagogiken- underbart trevligt. Så himla roligt med någon som man oberoende av varandra tar upp samma saker! Till exempel kunde vi båda enas om Alan Rickman som en av de läckrare skådespelarna.. Hmm.. Jag har aldrig haft smak för de sockersöta, nej ge mig en man!! hahahaha.. Kul hade vi iallafall..

Ikväll blir det spruta - imorgon seminarium, det näst sista!

Förresten! Jag kom på en till grej från min mardröm om att tappa hjärnan! Att jag tänkte "Nu dör jag, och vi har inte skrivit papper om arholma än!" Intressant.. kanske borde göra det också...

Älska...

Igår var jag riktigt trött.. Blev ledsen på jocke på kvällen för att jag kände mig förbisedd när han spelade WoW... Jag brukar vara oerhört förstående, men just igår kände jag mig känslig och ville ha stöd, men det enda svaret jag fick var att han inte kunde leda ett raid och prata med mig samtidigt.. Vilket iof är sant, men då vill jag helst att han väljer mig.. Ska sanningen fram så gör han det också, det tvivlar jag inte en sekund på, men igår var jag som sagt inte mitt allra bästa och blev sur när han dessutom var typig om att jag på grund av förkylningen snarkade natten till igår. Så jag gick och la mig på soffan istället - och grät... var bara mentalt slut. Det är så mycket med skolan nu när jag ska försöka få ordning på det sista och det var min sista praktik-dag för den här omgången som egentligen är min sista... Nu var jag ju sjuk så jag ska dit igen en vecka i maj och ta igen så idag har jag och min handledare gått och sagt "Det är inte hej då än!"

Hur som!

Trött, slut, orkar inte med att behöva tävla om uppmärksamhet även om jag VET att den är min om jag ber om den. Så där låg jag och grät och jocke kom ut och klappade på mig och tröstade, försökte få mig att komma in och sova ¨på sängen istället och jag vägrade.. Sen gick jag in iallafall och somnade som en stock... Vilket leder oss till dagens rubrik, för min dröm var väldigt talande för mitt liv just nu.

Det var en mardröm, det måste jag erkänna, men nu i efterhand kan jag förstå vad det handlade om.
Jag var inne i badrummet och av någon anledning ramlade jag, jag minns inte varför eller hur det hände, men jag fick ett stort hål i huvudet och delar av min hjärna ramlade ut. Det var som om mitt kranie gick sönder från runt pannan och runt ner i nacken. Jag stod och höll händerna över huvudet för att inte mer av hjärnan skulle lossna eller att jag skulle slå i något. Jag vet inte riktigt om det var jag eller Jocke som lindade runt, men plötsligt hade jag någon form av gasväv runt huvudet och när jag höll händerna över hålet kunde jag känna hjärnan innanför, den var varm, mjuk och fuktig... Lite sådär som en deg som ligger och jäser under en duk.
På golvet inne i badrummet låg Jocke på knä och försökte samla ihop det som ramlat ut och pratade samtidigt i telefon med akuten för att få veta vad han skulle göra, om de skulle skicka en ambulans eller vad som hände.. Medan han gjorde det började jag kräkas ut den delen av hjärnan som jag hade kvar (det låter sjukt jag vet) och då svimmade jag av. Jag minns en bild av att jag låg i hallen längs med garderoberna med ögonen bakrullade in inåt och Jocke som låg på knä där inne i badrummet och försökte få råd med panik i rösten...

På något sätt är det så talande. Jag känner hur allt håller på att rinna mig ur händerna och att jag har otrolig panik över framtiden nu när skolan är mer eller mindre klar. - och mitt i allt detta kaos ligger Jocke på knä och försöker samla ihop mitt liv. Tydligen är han min klippa i drömmen också..

Jag har så galet ont i fötterna.. Det svider och värker hela tiden, inte bara när jags tår upp. Nu efter en hel dag på språng vill de liksom inte mer och känns som uppsvällda ballonger.
Jocke försökte massera lite, det gjorde mest ont så han övergick till att dansa runt med dom i takt till Just a gigolo med David Lee Roth... Om inte annat fick han mg att skratta otroligt mycket i min olycka..

Jag märker att det är mycket klag på mig just nu - när hände det?! Äsch, jag ger inte direkt utlopp för det i verkliga livet så jag kan ju klaga på här, om man inte vill läsa det så slipper man!

Annars är det 'sista' praktikdagen imorgon.. Jag var ju så sjuk en vecka så jag ska ta igen. Jag och min handledare sa idag att vi inte pratar om det riktigt än, det är inte slut förrän jag jag gjort den veckan.. Hu, hur ska jag klara mig utan 4a?!

Att allt man vill är att städa men att man inte orkar!

Jag och Jocke skulle städa idag, ordentligt, men jag orkar inte. Det är sant. Det handlar inte om att jag inte vill, för jag har aldrig i hela mitt liv velat städa mer än just nu. Men jag kan inte! Jag började plocka lite sen började ryggen vika sig som en fällkniv och sen sa Jocke åt mig att gå och sätta mig någonstans istället för jag gör ingen någon tjänst genom att vara heroisk..

Så han har städat, själv har jag suttit på sängen och gråtit för att jag känner mig så misslyckad och onödig. jag är helt enkelt en grymt onödig människa just när det gäller att städa vår lägenhet. Jag är mycket bra på att stöka till det däremot.. Så nu känns det som att jag bara är till besvär.

Jag vet att Jocke inte känner så, att han vet vad jag vill och vad jag skulle göra om jag kunde, men det är svårt likafullt.

Igår var jag hos tandläkaren igen. Det har blivit mycket sånt på sista tiden, förhoppningsvis är de klara med allt snart. Så går det när man skjuter på det, då får man ligga där och borra. Tack underbara föräldrar för att ni gör så jag klarar det rent ekonomiskt..

Skickade mejl till A på KS igår och frågade om råd för nu känner jag att jag är på väg neråt och vill inte bli lika illa som förra våren när jag fick gå med käpp. Det är så svårt att veta var jag har mitt normalläge, kanske är det såhär?

Läste blogginlägg från förra våren - fanns det verkligen en tid innan jag visste att jag hade MS? Känns svårt att förstå nu...

Ja jag gör ju det... Uppdaterar ingenting här nu ju, det går en vecka mellan gångerna och inte har jag något intressant att säga nu heller för den delen..

Sprutorna går bra, men jag måste erkänna att jag på senaste tiden bara blir stadigt sämre och vingligare... Jag antar att det är som med alla mediciner som man ska ha under långa perioder, det tar ett tag innan de börjar verka. Jag hoppas iallafall att det är så för just nu k'nner jag mig rätt slut. Har fått höra att avonex kan orsaka depressioner, inte så konstigt om inget händer snart kommer jag med att deppa ihop trots att jag väl är en av de mer positiva MS-patienterna i landet..

Har nu mindre än 2 veckor kvar av schemalagda lektioner, sen är det lite extra som ska in och sen är jag färdig med skolan. Nu väntar bara ångesten över att hitta ett jobb jag klarar av...

HJÄLP!

Ingen lunginflammation, men jag har fått molipect nu så förhoppningsvis blir det mindre host snart!

Jag fick träffa den läkaren som startade upp allt med min diagnos.. Jag tackade honom, utan honom hade jag fått vänta ännu längre...

Nu går jag till vårdcentralen om en timme och kollar upp mig. Tydligen har halva jockes jobb legat med lunginflammation. Inte för att jag tror att jag är så dålig, men lika bra att kolla upp det om det skulle vara så att det bara är i början...

Vill ju inte vara sjuk så man inte kan åka ut till ön så snart som möjligt. jag längtar!

Nu är jag less på att vara förkyld.. vi har legat i sängen i en vecka nu, vår lägenhet håller på att tas över av snorpapper...

Nu har jag varit där två gånger idag och äntligen har de börjat med en rotfyllning av min kindtand.. Jag vet att man inte ska hurra över det, men när man haft så otroligt ont som jag haft den senaste tiden är det skäl att fira!