Sakta men säkert...

Igår var vi in på sjukhuset igen, fick den här gången träffa den där doktorn med sista ordet direkt,så förhoppningsvis slipper jag ett telefonsamtal senare under eftermiddagen om att jag måste in igen!

Allt läker som det ska, alltså, benet ligger fortfarande 2 mm fel där inne men med det i åtanke ser det ändå rätt bra ut. Såret som blivit run det ena snittet var inte inflammerat så ingen mer antibiotika.

Nu får jag stödja fullt på foten, de tyckte nog att jag varit lite dålig med det, vilket jag förstår men jag har helt enkelt inte vågat! Sist jag var där sa han att jag inte fick stödja om jag inte hade plaststöveln på och jag har ju tagit av den under dagarna eftersom de sa att jag skulle göra det också.. Ja jag vet inte, det är väl jag som varit feg helt enkelt, det bråkar jag inte om... Nu slipper jag den iallafall, om det inte är så at jag försöker ta mig ut nu medan det fortfarande är snöigt, vi får se. Har tandläkartid i slutet av månaden för att få min rotfyllning avklarad en gång för alla. Då blir det väl på med den igen!

Annars sa de att jag kunde vänta någon vecka innan jag försöker mig tillbaka till rehab, göra övningar hemma, träna på att gå.

På vägen hem började Jocke reta mig för att jag inte vågar ställa ner foten så i ren protest gick jag uppför trapporna till lägenheten. Eller, gick och gick. Första trappstegen fick jag lite hjälp av honom, resterande 2 trappor gick jag själv, får väl erkänna att det gick rätt mycket armstyrka mot att hålla i sig i räcket på sidan, vet inte om jag kanske drog mig upp mer än jag gick, men det var ändå en stor seger för mig!

Så natten till idag sov jag utan någon form av stöd för första gången på mer än 6 veckor, det var helt GALET skönt!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0