på ön
Det känns som sommar här ute... Blommor överallt och frukost på trappen. Köpte en sylt med smak av vildhallon till gröten, det s´makar faktiskt som hallonsylten Tove brukar få till av de få hallon man kan hitta... Vi har väl inget eget hallonsnår utan plockar efter vägen ut mot Talludden, precis som alla andra som går förbi där..
Gav pappa en försenad födelsedagspresent igår. En bastumössa. den blev uppskattad och han är ohyggligt söt i den eftersom han har på den hela tiden... Man ska doppa det i vatten och ha på huvudet när man bastar så man inte blir för varm.. smart... ;)
Idag händer inget särskilt fram till det är dags att gå till brasan borta på fotbollsplanen.
Har inte mått dåligt idag av medicinen och har det inte kommit än så slipper jag det nog skulle jag tro. Man kan ju hoppas iallafall...'
Ska börja läsa en ny bok om Monty Python som verkar himla kul, de har skrivit den själva med hjälp av en författare. Ser fram emot en hel del ordvitsande, precis sånt som jag behöver för att bli nöjd!
Trevlig valborg!
skönt..
De svarade äntligen och såklart var det fel på fakturan så jag behöver inte betala...
Nu ska jag gå! :)
GALEN!!!!
Nu har jag ringt en gång var 5e minut i en timme och kommer bara till en stackars tjej i växeln som ber om ursäkt varje gång..
Hon säger att det förmodligen är många som ringer, men vad tusan, skapa en telefonkö då för i helvete!!!! förlåt, blir bara så fruktansvärt frustrerad, vill inte betala en felaktig faktura bara för att de inte svarar i telefon, och om jag inte får tag i dom inom sju dagar och de skickar till inkasso kommer de att säga att det var mitt eget fel för att jag inte tog kontakt med dom....
Hon säger att det förmodligen är många som ringer, men vad tusan, skapa en telefonkö då för i helvete!!!! förlåt, blir bara så fruktansvärt frustrerad, vill inte betala en felaktig faktura bara för att de inte svarar i telefon, och om jag inte får tag i dom inom sju dagar och de skickar till inkasso kommer de att säga att det var mitt eget fel för att jag inte tog kontakt med dom....
hemma en snabbis
Jag tog mig en station med tunnelbanan sen fick jag vända om och åka hem och kräkas upp gröt med blåbärssylt..
Börjar känna mig lite bättre nu men det känns jobbigt att det itne längre verkar spela någon roll om jag äter tillsammans med antibiotikan eller inte, jag mår crap hur som...
Försöker ringa och kolla en påminnelse jag fått från landstinget sen gastroskopin.. Jag kom upp i frikort i samband med det så jag behövde bara betala 130kr av 200 och nu har jag fått en påminnelse på resterande 70kr plus 50kr i avgift! och då har de telefontid mellan 9-11... Så här sittter jag och ringer men det är ingen där! jag blir tokig! Har de en så kort och illa placerad telefontid kan de väl åtminstone visa hövlighet och vara där! Jag vill få det fixat och jag har bara 7 dagar på mig innan det ska vara betalt och hur många av de dagarna är inte helg just den här veckan?! grrrr...
Magen mår bättre nu iallafall så jag ska ta mig iväg så fort jag fått fixat den här räkningen...
Har deklarerat via sms också, får tillbaka drygt 8000kr! yay!
hörs efter helgen om jag inte loggar in via pappas dator ute på ön!
Börjar känna mig lite bättre nu men det känns jobbigt att det itne längre verkar spela någon roll om jag äter tillsammans med antibiotikan eller inte, jag mår crap hur som...
Försöker ringa och kolla en påminnelse jag fått från landstinget sen gastroskopin.. Jag kom upp i frikort i samband med det så jag behövde bara betala 130kr av 200 och nu har jag fått en påminnelse på resterande 70kr plus 50kr i avgift! och då har de telefontid mellan 9-11... Så här sittter jag och ringer men det är ingen där! jag blir tokig! Har de en så kort och illa placerad telefontid kan de väl åtminstone visa hövlighet och vara där! Jag vill få det fixat och jag har bara 7 dagar på mig innan det ska vara betalt och hur många av de dagarna är inte helg just den här veckan?! grrrr...
Magen mår bättre nu iallafall så jag ska ta mig iväg så fort jag fått fixat den här räkningen...
Har deklarerat via sms också, får tillbaka drygt 8000kr! yay!
hörs efter helgen om jag inte loggar in via pappas dator ute på ön!
bra dag
Har haft en trevlig dag även om den började med ett gnälligt telefonsamtal till mamma...
Mådde riktigt illa länge idag trots att jag ätit gröt och varit duktig.
Jag börjar bli så galet trött i benen, och ont i fötterna! Jag hoppas att det är ett tecken på att benen börjar vakna till liv.
Klädde mig snyggt men upptäckte på vägen att kjolen åkte upp hela tiden så det fick bli leggings och en tunika resten av dagen vilket jag inte kände mig helt bekväm i.
Märkte att jag börjat gå snett i mina favoritskor som ser ut som såna dockan Tyra har i den där boken om dockskåpsdockan som rymmer ut i trädgården och skapar sig ett hem i en låda i ett skjul.. Min familj vet vilken bok jag menar, åhhh vad jag älskar den!
Jocke kan inte få ledigt på fredag så han kommer inte ut över valborg utan först på just fredagen... lite surt eftersom jag lyckats bli ledig på valborg... hmmppfff.... Inte nog med det, han ska raida Zul Aman ikväll med sitt nya guild så han kommer vara upptägen, och han sitter med hörlurar dessutom så kontakten lär bli sporadisk... Han hade sagt att han inte skulle börja md sånt förrän jag flyttat ut till arholma för sommaren och han lever ungkarlsliv hela veckorna.. Men jag är egentligen inte det minsta arg, han gör allt för mig, jag kan unna honom att sitta klistrad vid datorn en kväll i veckan,,,
Imorgon åker jag med pappa till Knivsta och så hämtar vi Rille, kanske handlar innan vi sen hämtar mamma på arlanda. Ska bli trevligt! Han undrade om jag ville ha något från systemet och jag insåg att jag slutar med antibiotikan på fredag så på lördagkväll ska jag nog unna mig ett glas vin iallafall...
Idag såg en av tjejerna i klassen tatueringen på foten.. De blir rätt fascinerade när de inser att den är riktig, och att den sitter för resten av livet.. En av tjejerna sa då "ja, fast de går ju att ta bort!" vädigt as-a-matter-of-factly... Tror det kommer bli ett problem när de blir ltie äldre och tatuerar sig och ror att det är lätt som en plätt att bli av med dom. Jag sa att det gör väldigt ont och kostar mycket pengar så man ska vara riktigt säker innan man tatuerar sig och dessutom ska man vara bra mycket äldre än dom... Ingen idé att säga att man inte får för de ser de ju på mig att det faktiskt inte är sant.. Dessutom är de smarta... En av killarna bortförklarade några 5ors dåliga beteende genom att dra en djup suck, lägga huvudet på sned, slå ut med armarna och säga: "Ja, men de börjar ju komma in i puberteten!" Åh vad jag älskar 9-åringar!!
i staden
Tillbaka igen!
Fantastisk helg!
Åkte ut i fredags då det var vackert soligt och varmt, runt 20 grader på tomten! Det är blommor överallt och antydan till musöron på träden... Körde fyrhjuling med släp över ön iklädd rosaprickig sommarklänning, kändes mycket skönt!
Lördagen bjöd på mer sol, när jag körde upp till norra för att låsa upp hoppade en råbock över vägen bara 5-10m framför mig, när den väl kommit över stannade den och tittade intresserat på mig när jag körde förbi på ett avstånd av högst 5m. Det kändes himla mysigt och den var otroligt vacker.
Det kom ett par upp till norra, jag tog med deras packning upp sen lämnade jag släpet där. Lyckades inte få i mig tillräckligt med mat till antibiotikan så det var hem och kräkas i en halvtimme efteråt, sen sov jag i princip hela dagen, var helt slut... På kvällen kom tre enorma åsksmällar med några minuters mellanrum men jag såg knappt till något regn.. E ringde och frågade om han fick komma över och kolla på film.. Älskade unga man! Han är så himla fin, den tjej som får honom kan skatta sig lycklig.. Blev så glad över att han ville vara med mig, vi käkade lite ostbågar, kollade på Mars Attacks och pratade som vanligt i munnen på varandra om allt mellan himmel och jord... skulle tro att vi är rätt lika till personlighet... För övrigt drog han någon historia på vägen hem idag om att han var adopterad och det var fantastiskt att hans föräldrar lyckats hitta just honom som ser ut som både storasyster och lillebror... :)
Idag har jag tagit det väldigt lugnt.. Stod ute ett tag med grannen B medan hon eldade gräs så det stod härliga till, tyvärr var inte grannen S lika imponerad och kom cyklande på sin lilla cykel med minihjul och ryade om att det inte gick att vara ute för all rök... "Jag är inte otrevlig, men..." Hmm,. och här har jag lvt i tron att det är just otrevligt tt skälla på andra utan att ha kollat om man har anledning till det... Nåja..
Körde upp till norra, träffade Ugglan vi Björkliden, han stoppade mig för där inne på tomten satt en tjäderhöna och såg misstänksam ut. vacker fågel, tyvärr lite för tam... Tydligen hade hon försökt ta sig in och igår hade hon lyckats hos några nere i byn och de hade fått lyfta ut henne. Den allmänna uppfattningen tycks vara att hon är det enda tjädern på ön och att hon är "äggsjuk" så nu söker hon sig till människor, lilla gull!
Städade, åt en glass uppe på kanonberget och njöt trots att det inte var någon sol.
Bilden är ju då tyvärr tagen i mulet väder.. Ni får helt enkelt komma ut i sommar för att uppleva hur fantastiskt det är!
Nej, nu ska jag lägga mig, jocke har tvättat sängkläder och sånt så det ska bli riktigt mysigt att krypa ner nu.. Synd bara att sjukan gör att jag svettas kopiösa mängder på nätterna så det lär väl inte kännas fräscht mer än 2 dagar... :(
Sov gott!
jo förresten! Pratade med distriktsläkar-grannen och hon sa att ryggmärgstestet inte är 100% så det var jättebra att jag fortsatte äta medicin och att det lät som att jag har en bra läkare som tar sig tid att ringa mig, Heja H!!!
Fantastisk helg!
Åkte ut i fredags då det var vackert soligt och varmt, runt 20 grader på tomten! Det är blommor överallt och antydan till musöron på träden... Körde fyrhjuling med släp över ön iklädd rosaprickig sommarklänning, kändes mycket skönt!
Lördagen bjöd på mer sol, när jag körde upp till norra för att låsa upp hoppade en råbock över vägen bara 5-10m framför mig, när den väl kommit över stannade den och tittade intresserat på mig när jag körde förbi på ett avstånd av högst 5m. Det kändes himla mysigt och den var otroligt vacker.
Det kom ett par upp till norra, jag tog med deras packning upp sen lämnade jag släpet där. Lyckades inte få i mig tillräckligt med mat till antibiotikan så det var hem och kräkas i en halvtimme efteråt, sen sov jag i princip hela dagen, var helt slut... På kvällen kom tre enorma åsksmällar med några minuters mellanrum men jag såg knappt till något regn.. E ringde och frågade om han fick komma över och kolla på film.. Älskade unga man! Han är så himla fin, den tjej som får honom kan skatta sig lycklig.. Blev så glad över att han ville vara med mig, vi käkade lite ostbågar, kollade på Mars Attacks och pratade som vanligt i munnen på varandra om allt mellan himmel och jord... skulle tro att vi är rätt lika till personlighet... För övrigt drog han någon historia på vägen hem idag om att han var adopterad och det var fantastiskt att hans föräldrar lyckats hitta just honom som ser ut som både storasyster och lillebror... :)
Idag har jag tagit det väldigt lugnt.. Stod ute ett tag med grannen B medan hon eldade gräs så det stod härliga till, tyvärr var inte grannen S lika imponerad och kom cyklande på sin lilla cykel med minihjul och ryade om att det inte gick att vara ute för all rök... "Jag är inte otrevlig, men..." Hmm,. och här har jag lvt i tron att det är just otrevligt tt skälla på andra utan att ha kollat om man har anledning till det... Nåja..
Körde upp till norra, träffade Ugglan vi Björkliden, han stoppade mig för där inne på tomten satt en tjäderhöna och såg misstänksam ut. vacker fågel, tyvärr lite för tam... Tydligen hade hon försökt ta sig in och igår hade hon lyckats hos några nere i byn och de hade fått lyfta ut henne. Den allmänna uppfattningen tycks vara att hon är det enda tjädern på ön och att hon är "äggsjuk" så nu söker hon sig till människor, lilla gull!
Städade, åt en glass uppe på kanonberget och njöt trots att det inte var någon sol.
Bilden är ju då tyvärr tagen i mulet väder.. Ni får helt enkelt komma ut i sommar för att uppleva hur fantastiskt det är!
Nej, nu ska jag lägga mig, jocke har tvättat sängkläder och sånt så det ska bli riktigt mysigt att krypa ner nu.. Synd bara att sjukan gör att jag svettas kopiösa mängder på nätterna så det lär väl inte kännas fräscht mer än 2 dagar... :(
Sov gott!
jo förresten! Pratade med distriktsläkar-grannen och hon sa att ryggmärgstestet inte är 100% så det var jättebra att jag fortsatte äta medicin och att det lät som att jag har en bra läkare som tar sig tid att ringa mig, Heja H!!!
äntligen vår
åter helg
Jag blev hemma idag för jag mådde illa i morse och ungefär en timme efter att jag tagit medicinen började jag kräkas.. Känner mig rätt lugn nu dock vilket är tur för jag måste ju fortfarande ut till arholma i eftermiddag. Min chefer kommer ju garanterat inte vara där eftersom bebisen kom i tisdags... Tänkte åka förbi Krabat innan jag åker ut och köpa något till nya lilla som kan ligga där när de kommer ut i nästa vecka..
Nästa vecka känns för övrigt lite löjlig eftersom jag drar ut nu, kommer tillbaka söndag och sen åker ut igen på tisdagkväll med mamma och pappa. Mycket kort vecka, men det känns bra att de ska köra bil ut på kvällen för då får jag vara med på poängjakten på vfu-skolan och när de ska släppa ut fjärilarna som de haft sen de var larver.. spännande...
Ska iväg och träffa Ed innan jag åker också, det har inte blivit av på ett tag och nu har vi lyckats jämka scheman... Måste ta bussen vid 15.45, annars blir det så himla sent.. Jocke kommer med den senare om han hinner annars kommer han troligtvis iumorgon bitti, jag hoppas verkligen det...
På ett sätt var det tur att jag blev hemma för ugglan ringde och ville att jag skulle ta med bilderna till arholma brev på usb-minnet, och det hade jag inte med mig så nu hann jag iordningställa det med.
Nåja, ha en riktigt trevlig held alla!
Nästa vecka känns för övrigt lite löjlig eftersom jag drar ut nu, kommer tillbaka söndag och sen åker ut igen på tisdagkväll med mamma och pappa. Mycket kort vecka, men det känns bra att de ska köra bil ut på kvällen för då får jag vara med på poängjakten på vfu-skolan och när de ska släppa ut fjärilarna som de haft sen de var larver.. spännande...
Ska iväg och träffa Ed innan jag åker också, det har inte blivit av på ett tag och nu har vi lyckats jämka scheman... Måste ta bussen vid 15.45, annars blir det så himla sent.. Jocke kommer med den senare om han hinner annars kommer han troligtvis iumorgon bitti, jag hoppas verkligen det...
På ett sätt var det tur att jag blev hemma för ugglan ringde och ville att jag skulle ta med bilderna till arholma brev på usb-minnet, och det hade jag inte med mig så nu hann jag iordningställa det med.
Nåja, ha en riktigt trevlig held alla!
livet återvänder
Har inte haft tid att vara ledsen idag.. eller okej, det var lite av en halvlögn...
Gick upp vid halv 7 och tråkade i mig en skål havregrynsgröt så jag inte ska må så gräsligt illa av tabletterna.. Sen vaknade jocke efter att jag hört hans väckarklocka ett par gånger och medan jag borstade tänderna ringde kusinen för att meddela att han var på väg att hämta honom..
Så där stod jag med tandkräm hela munnen, tandborsten i hand och halvklädd och tårarna började rinna när jag fattade att han skulle gå. Ja jag vet, man får inte vara så urbota larvig, men jag kände hur alla tankar från igår vällde fram igen.. Så han höll om mig en stund och sa att allt skulle bli bra, sen fick han gå.
Och väl på VFU (verksamhetsförlagd undervisning, typ) i en klass med 28 9-10-åringar finns inte tid att fundera en massa. Min handledare C var fin som alltid, jag berättade hur det låg till och hon klappade om mig och sa att jag skulle göra det jag kunde idag, men som sagt, finns ingen tid... Frågade om jag får komma och göra den uppgiften jag ligger efter med hos henne och hon sa att jag var välkommen.. Känner mig säker på att jag är det också, annars kan jag säkert gå ner till 2orna om det skulle funka bättre.. Igår när jag betalade för mina lunchbiljetter sa M på expeditionen att jag inte behövde ta några biljetter eftersom alla visste vem jag var ändå.. Rätt gulligt.. Tror iof att jag är den enda studenten som springer med de där röda lapparna hursomhelst så de var väl bara nöjda att slippa!
Fina meddelande igår andreas och gunnel, tack! Och fina samtal och uppmuntrande sms, tack för det med... Jag tror fortfarande att det är borrelia, det enda är väl att jag undrar hur de ska kunna se om jag blivit av med den när de inte kan se den nu när jag har sjukan.. mycket intressant... H har inte ringt upp, han sa på telefonsvararen att han bara jobbar i vällingby en vecka i månaden... Antar att jag haft tur som får träffa honom ibland iallafall.
På det stora hela är jag tillbaka i samma lunk som innan... Äter tabletterna, undrar vad som händer, har lite ont och och är väldigt trött...
-idag skulle jag fylla på limburkar, C frågade om jag orkade och sa att jag absolut inte behövde men jag ville känna mig lite nyttig iallfall, dt känns i högerhanden nu.. att sitta och trycka på en stor tub trögflytande lim med en icke-fungerande hand var kanske inte ett av mina bästa ögonblick, speciellt inte när jag var tvungen att be en av tjejerna i klassen skruva av locket på sin limburk själv för att jag inte orkade, ha ha...
-har även ritat världens snyggaste bild på globen. De ska göra stora affischer med vyer från sthlm, via oh-blad och sen rita av och färglägga. Jag mitt pucko sa att globen väl inte var så svår att måla.. Ska försöka lägga in en bild... om jag fattar hur man gör..
Men GU' så fiint! Speciellt nöjd är jag naturligtvis med föräldern och barnet som tittar upp på globen och man kan riktigt se deras stolthet över att bo i samma stad! eller så är det turister och känslan är avundsjuka, jag vet inte... den är inte direkt skalenlig och jag vet att den där lilla grejen på toppen är sned, men vad tusan, give me a break! Jag improviserade fram globen!! ;) Vi får väl se om de använder den, de andra bilderna de hade var så himla proffsiga på stadshuset, st erik och något annat... Så jag vet inte jag...
Ja ja, nu ska jag titta lite på tv och på jocke som rakat fram de galnaste polisongerna sen 70-talet och till och med renrakat hakan och överläppen, det har jag inte sett på länge! Söt är han iallafall...
just nu är det åt helvete...
H ringde för ungefär en timme sen för att berätta att ryggmärgsprovet inte visade borrelia...
Det betyder inte att det inte är det, men han kan inte säga det med säkerhet.
så jag ska fortsätta med antibiotikan så får vi se en 6e när jag ska dit om det finns någon ny plan (förmodligen fler tester...)
Är så fruktansvärt ledsen just nu och har för första gången sedan allt det här började tillåtit migsjälv att verkligen bryta ihop oh bara gråta. Jag har varit så jävla duktig och stark hela tiden, andra har gråtit av oro och jag har varit tuff och glad och försökt peppa alla andra att tro att det inte är någon fara "det löser sig" "ingen fara" "vad är det värsta som kan hända" "inga hjärntumörer på magnetröntgen"...
Men idag orkar jag inte mer.. Jag hade liksom ställt in mig på att det var klart nu och därför har jag sänkt garden och tappat all den där glöden jag kände innan... nu är det bara skit skit skit skit och jag PALLAR inte mer nu!!! Jag vill inte göra mer tester, ha mer möten, diskutera, klämma, fundera och undersöka.. Jag vill VETA! Hur kan det vara så jävla svårt att hitta vad som är fel??!!
Nu kommer ALLA tankar som jag försökt skjuta ifrån mig de senaste månaderna, cancer, MS, tumörer här och var - döden... Jag känner hur jag blir mer och mer pesimistisk till att det här någonsin kommer att lösa sig. jag orkar inte... Allt bara faller omkring mig och jag kan ingenting göra! Sitter här med tårarna rinnande och försöker hitta något att bli glad för, men det går verkligen inte...
Och jag vet att ikväll kommer jag återigen bli den tappra som sitter och försöker göra alla andra glada igen, för det är det enda jag kan göra, jag kan inte sjunka ner i det här trots att det är allt jag vill för då blir jag tokig! helt galen! Det finns liksom inga alternativ till att vara den som är tuff och modig, för jag orkar inte med när min familj gråter, då måste jag vara tapper... och jag vet att de inte väntar sig det av mig, men det finns ingen annan chans om jag vill klara det här...
och jo, det KAN ju fortfarande vara borrelia, håll tummarna...
Jaha, och jag som trodde att bloggen mer eller mindre var klar.. tju fick jag..
Det betyder inte att det inte är det, men han kan inte säga det med säkerhet.
så jag ska fortsätta med antibiotikan så får vi se en 6e när jag ska dit om det finns någon ny plan (förmodligen fler tester...)
Är så fruktansvärt ledsen just nu och har för första gången sedan allt det här började tillåtit migsjälv att verkligen bryta ihop oh bara gråta. Jag har varit så jävla duktig och stark hela tiden, andra har gråtit av oro och jag har varit tuff och glad och försökt peppa alla andra att tro att det inte är någon fara "det löser sig" "ingen fara" "vad är det värsta som kan hända" "inga hjärntumörer på magnetröntgen"...
Men idag orkar jag inte mer.. Jag hade liksom ställt in mig på att det var klart nu och därför har jag sänkt garden och tappat all den där glöden jag kände innan... nu är det bara skit skit skit skit och jag PALLAR inte mer nu!!! Jag vill inte göra mer tester, ha mer möten, diskutera, klämma, fundera och undersöka.. Jag vill VETA! Hur kan det vara så jävla svårt att hitta vad som är fel??!!
Nu kommer ALLA tankar som jag försökt skjuta ifrån mig de senaste månaderna, cancer, MS, tumörer här och var - döden... Jag känner hur jag blir mer och mer pesimistisk till att det här någonsin kommer att lösa sig. jag orkar inte... Allt bara faller omkring mig och jag kan ingenting göra! Sitter här med tårarna rinnande och försöker hitta något att bli glad för, men det går verkligen inte...
Och jag vet att ikväll kommer jag återigen bli den tappra som sitter och försöker göra alla andra glada igen, för det är det enda jag kan göra, jag kan inte sjunka ner i det här trots att det är allt jag vill för då blir jag tokig! helt galen! Det finns liksom inga alternativ till att vara den som är tuff och modig, för jag orkar inte med när min familj gråter, då måste jag vara tapper... och jag vet att de inte väntar sig det av mig, men det finns ingen annan chans om jag vill klara det här...
och jo, det KAN ju fortfarande vara borrelia, håll tummarna...
Jaha, och jag som trodde att bloggen mer eller mindre var klar.. tju fick jag..
äntligen
jag har tagit tag i skolarbete som legat och skavt länge nu... riktigt stolt.. inte över att jag låtit det ligga utan för att jag tagit tag.. ;)
Tänker att om jag nu ska börja ett nytt liv efter medicinen, eller, om mitt nya liv ska börja efter medicinen snarare så ska jag göra undan allt som ger mig ångest och sömnlösa nätter...
fick förresten godkänt på förra kursen, det var nog det som sparkade igång mig!
och ansiktet lyser rött i skymningen!
Tänker att om jag nu ska börja ett nytt liv efter medicinen, eller, om mitt nya liv ska börja efter medicinen snarare så ska jag göra undan allt som ger mig ångest och sömnlösa nätter...
fick förresten godkänt på förra kursen, det var nog det som sparkade igång mig!
och ansiktet lyser rött i skymningen!
jo det här med solen
Jag vet jag vet, man ska inte vara ute i solen när man äter antibiotika, men när man inte kan hjälpa det då?!
När jag kom hem från arholma i söndags hade jag jättekonstiga förnimmelser i händerna och i ansiktet. Det kändes först som när man cyklat alldeles för fort utan vantar och sen när man blir still så känns det som att händernas brinner... eller om man varit ute när det är för kallt och verkligen frusit.. samma sak..
SÅ kände jag i ansiktet och i händerna, om jag la den ena handen över den andra sved det gräsligt mycket, och så är det fortfarande, lite bättre kanske, men det känns...
I ansiktet kändes det även som om jag hade stora kalla vattendroppar på kinderna och näsan som verkligen frös när det blåste till eller bara av vinddraget när jag gick... mycket konstigt..
Och jag hade ju blivit solbränd, trots att jag försökt att inte bli det. Betoningen ligger då på bränd, det är iallafall så det känns och en flicka i 2an kom fram till mig igår på lunchen och sa att jag var det, sen kände hon på kinderna och sa att det vzar jättevarmt.. en av killarna ville känna också och han sa att han brände sig (men jag tror att han överdrev).
Så idag hade vi stadsvandring i vasastan, åt lunch i vasaparken och jag försökte sitta lite i skuggan, men då blev det så himla kallt! Sista stoppet blev Stadsbiblioteket där jag gick på toaletten och insåg att jag ser ut som antingen ett parkfyllo eller en extremt fryntlig tomte! Dessutom började jag känna hur det spände och sved ansiktet, plus att jag naturligtvis blev väldigt självmedveten och tyckte att alla stirrade på mig, väldigt pubertalt...
Så nu sitter jag här insmord i efter-sol från apoteket och imorgon kladdar jag in mig i spf 50... för att vara på den säkra sidan!
Förresten, ett stort grattis till mina chefer ute på arholma som fick sin lilla dotter Elsa strax efter midnatt!
När jag kom hem från arholma i söndags hade jag jättekonstiga förnimmelser i händerna och i ansiktet. Det kändes först som när man cyklat alldeles för fort utan vantar och sen när man blir still så känns det som att händernas brinner... eller om man varit ute när det är för kallt och verkligen frusit.. samma sak..
SÅ kände jag i ansiktet och i händerna, om jag la den ena handen över den andra sved det gräsligt mycket, och så är det fortfarande, lite bättre kanske, men det känns...
I ansiktet kändes det även som om jag hade stora kalla vattendroppar på kinderna och näsan som verkligen frös när det blåste till eller bara av vinddraget när jag gick... mycket konstigt..
Och jag hade ju blivit solbränd, trots att jag försökt att inte bli det. Betoningen ligger då på bränd, det är iallafall så det känns och en flicka i 2an kom fram till mig igår på lunchen och sa att jag var det, sen kände hon på kinderna och sa att det vzar jättevarmt.. en av killarna ville känna också och han sa att han brände sig (men jag tror att han överdrev).
Så idag hade vi stadsvandring i vasastan, åt lunch i vasaparken och jag försökte sitta lite i skuggan, men då blev det så himla kallt! Sista stoppet blev Stadsbiblioteket där jag gick på toaletten och insåg att jag ser ut som antingen ett parkfyllo eller en extremt fryntlig tomte! Dessutom började jag känna hur det spände och sved ansiktet, plus att jag naturligtvis blev väldigt självmedveten och tyckte att alla stirrade på mig, väldigt pubertalt...
Så nu sitter jag här insmord i efter-sol från apoteket och imorgon kladdar jag in mig i spf 50... för att vara på den säkra sidan!
Förresten, ett stort grattis till mina chefer ute på arholma som fick sin lilla dotter Elsa strax efter midnatt!
tillbaka i stan
Helgen gick bra, kräktes lite och har varit lite dålig i magen.. Men på det stora hela har det funkat rätt bra.
Har bränt ansiktet på de korta studerna jag var ute, jag vet att man inte ska vara i skolen när man äter antibiotika, men jag tyckte inte att jag var ute så mycket.. antar att jag hade fel...
Idag började praktiken igen, mina älskade 3or, fick massor med kramar när jag kom! De är så fina!
Imorgon ska vi ha stadsvandring i Vasastan, så jag hoppas verkligen att magen klarar sig då. Jag åt havregrynsgröt i morse så den höll sig rätt lugn, ska försöka få i mig lite imorgon med...
Har bränt ansiktet på de korta studerna jag var ute, jag vet att man inte ska vara i skolen när man äter antibiotika, men jag tyckte inte att jag var ute så mycket.. antar att jag hade fel...
Idag började praktiken igen, mina älskade 3or, fick massor med kramar när jag kom! De är så fina!
Imorgon ska vi ha stadsvandring i Vasastan, så jag hoppas verkligen att magen klarar sig då. Jag åt havregrynsgröt i morse så den höll sig rätt lugn, ska försöka få i mig lite imorgon med...
planer för helgen
Jag hade tänkt att jag ska åka ut till arholma i eftermiddag med syster och Julia. Vore himla kul.
jag tog de första tabletterna vid 7 och än så länge verkar magen okej, lite illamående men det kan vara mitt vanliga halvkassa tillstånd på mornarna som orsakar en sån grej..
Hanna sa igår att jag skulle köpa imodium för säkerthets skull, det är så trevligt att hon är en så duktig läkare och så snäll som låter mig fråga frågor hela tiden.
Avokade lunchen med ed för jag inte kände mig helt på topp, ska försöka luffsa iväg till apoteket och köpa den där medicinen och lite hälsofil med... Jag får inte är mjölkprodukter tillsammans med tabletterna men efter 2 timmar sa hon på apoteket att det var okej, och sköterskan på vårdguiden igår tyckte också att det var en bra idé...
Önskar att jag hade tänkt på det här igår så att jag redan hade allt hemma. Visst jag känner mig rätt okej nu, men jag kan ge mig fan på att jag vill kräkas direkt jag kommer ut... Kanske väntar ett tag tills dess att jag måste gå hur som om jag ska åka ut till ön.
Och jag vill så gärna åka ut nu om det ska bli så fint väder och allt! Jag är jätteglad att jag fått medicin men jag är så otacksam att jag gärna vill må bra också...
jag tog de första tabletterna vid 7 och än så länge verkar magen okej, lite illamående men det kan vara mitt vanliga halvkassa tillstånd på mornarna som orsakar en sån grej..
Hanna sa igår att jag skulle köpa imodium för säkerthets skull, det är så trevligt att hon är en så duktig läkare och så snäll som låter mig fråga frågor hela tiden.
Avokade lunchen med ed för jag inte kände mig helt på topp, ska försöka luffsa iväg till apoteket och köpa den där medicinen och lite hälsofil med... Jag får inte är mjölkprodukter tillsammans med tabletterna men efter 2 timmar sa hon på apoteket att det var okej, och sköterskan på vårdguiden igår tyckte också att det var en bra idé...
Önskar att jag hade tänkt på det här igår så att jag redan hade allt hemma. Visst jag känner mig rätt okej nu, men jag kan ge mig fan på att jag vill kräkas direkt jag kommer ut... Kanske väntar ett tag tills dess att jag måste gå hur som om jag ska åka ut till ön.
Och jag vill så gärna åka ut nu om det ska bli så fint väder och allt! Jag är jätteglad att jag fått medicin men jag är så otacksam att jag gärna vill må bra också...
aldrig nöjd..
nu sitter jag här och jagar upp mig över antibiotikan istället!
fler än 1 av 100 får kräkningar och diarre... Kul.. jag vet jag vet, oddsn är lägre än att jag fick ont i huvudet och det slapp jag ju.. Men nu ser jag framför mig hur jag imorgon på bussen mot norrtälje, ungefär vid, tja, sig Rösa trafikplats mitt ute i skogen inser att nej nu kommer jag att bajsa på mig... Shit i dubbel bemärkelse!!
Jocke håller på att få spel på mig och säger att jag aldrig är nöjd, men det är ju inte han som ska sitta där på bussen!!
Har pratat med farmor och med en sköterska på sjukvårdsupplysningen som sa att jag borde känna av symtomen rätt snabbt, så imorgon är det jag som går upp vid 7 när jocke går till jobbet, äter mitt bröd, fritt från mjölkpodukter, tar min medicin och sen lägger mig igen.. känner jag inte av något fram emot mitt på dagen så ska jag väl ha klarat mig antar jag!
hoppas hoppas...
fler än 1 av 100 får kräkningar och diarre... Kul.. jag vet jag vet, oddsn är lägre än att jag fick ont i huvudet och det slapp jag ju.. Men nu ser jag framför mig hur jag imorgon på bussen mot norrtälje, ungefär vid, tja, sig Rösa trafikplats mitt ute i skogen inser att nej nu kommer jag att bajsa på mig... Shit i dubbel bemärkelse!!
Jocke håller på att få spel på mig och säger att jag aldrig är nöjd, men det är ju inte han som ska sitta där på bussen!!
Har pratat med farmor och med en sköterska på sjukvårdsupplysningen som sa att jag borde känna av symtomen rätt snabbt, så imorgon är det jag som går upp vid 7 när jocke går till jobbet, äter mitt bröd, fritt från mjölkpodukter, tar min medicin och sen lägger mig igen.. känner jag inte av något fram emot mitt på dagen så ska jag väl ha klarat mig antar jag!
hoppas hoppas...
Goda Nyheter!!!
H ringde och väckte mig för 40 minuter sen där jag låg och försökte sova bort ryggvärken...
Han hade fått tillbaka ett test, resten kommer ta ett par veckor, men det han fått visade höga andelar vita blodkroppar, jag fattade inte om det var i blodet eller i ryggmärgsvätskan. Det spelar egentligen ingen roll nu, för det var et tecken på borrelia och NU tyckte H att det var tillräckligt mycket tecken trots att det inte är klart än så i eftermiddag får jag hämta ut antibiotika!!!!!!!! Lycka!!!!!!!!!!
Han hade fått tillbaka ett test, resten kommer ta ett par veckor, men det han fått visade höga andelar vita blodkroppar, jag fattade inte om det var i blodet eller i ryggmärgsvätskan. Det spelar egentligen ingen roll nu, för det var et tecken på borrelia och NU tyckte H att det var tillräckligt mycket tecken trots att det inte är klart än så i eftermiddag får jag hämta ut antibiotika!!!!!!!! Lycka!!!!!!!!!!
sista innan natten..
Jo jag har ännu ondare i ryggen, det har spridit sig lite, och jag har en lätt molande huvudvärk men jag vet inte om det bara beror på att jag legat ner hela dagen men ändå försökt se tv'n för att jag varit så uttråkad!
Känner mig löjligt nöjd för att jag klarade det, eller snarare löjligt lycklig för att H var duktig och stack på helt rätt ställe! Heja H! Jocke säger att jag har varit duktig och bara klagat lite.. ;) Han är snäll, jag har nog klagat mer än han vill erkänna, eller så är han bara less på att jag pratar om det nu.. ;) Vi har för övrigt idag kommit fram till att nu har vi mer eller mindre gjort samma undersökningar hittills i livet förutom att han inte gjort MRI utan något annat likande som vi har bestämt oss för att kvitta mot varandra... we're even..
Nu ska jag lägga mig raklång igen och påbörja sista boken i Hitchhiker's guide to the galaxy: So long, and thanks for all the fish. Det här är första gången jag läser den på engelska och språket är verkligen så fruktansvärt underhållande! Inte konstigt att jag tycker det, språknörd som jag börjar bli...
Sov gott världen! Tack för att ni som läser lyssnar... :)
Känner mig löjligt nöjd för att jag klarade det, eller snarare löjligt lycklig för att H var duktig och stack på helt rätt ställe! Heja H! Jocke säger att jag har varit duktig och bara klagat lite.. ;) Han är snäll, jag har nog klagat mer än han vill erkänna, eller så är han bara less på att jag pratar om det nu.. ;) Vi har för övrigt idag kommit fram till att nu har vi mer eller mindre gjort samma undersökningar hittills i livet förutom att han inte gjort MRI utan något annat likande som vi har bestämt oss för att kvitta mot varandra... we're even..
Nu ska jag lägga mig raklång igen och påbörja sista boken i Hitchhiker's guide to the galaxy: So long, and thanks for all the fish. Det här är första gången jag läser den på engelska och språket är verkligen så fruktansvärt underhållande! Inte konstigt att jag tycker det, språknörd som jag börjar bli...
Sov gott världen! Tack för att ni som läser lyssnar... :)
Några timmar senare
Jag är öm i ryggen... Det stöter liksom till när jag lägger mig ner, men i övigt har jag inga problem..
Jag hkänner inte av någon direkt huvudärk heller, tror det var bra att jag legat horisontellt hela dagen. Fick dessutom sms från Carro vars mamma hade sagt att det är det bästa för att förebygga...
Nu ska jag värma lite kantarellsoppa sen ska jag lägga mig igen.. för det är det enda jag planerat för kvällen!
Jag hkänner inte av någon direkt huvudärk heller, tror det var bra att jag legat horisontellt hela dagen. Fick dessutom sms från Carro vars mamma hade sagt att det är det bästa för att förebygga...
Nu ska jag värma lite kantarellsoppa sen ska jag lägga mig igen.. för det är det enda jag planerat för kvällen!
äntligen klart!
Det gick bra... H är en juvel, jag rekommenderar honom till alla som ska ta ryggmärgsprov..
Det gjorde inte så ont alls, själva sticket kändes okej och han hittade rätt direkt så jag fick varken ont eller smärtchocker i armarna. Men det kändes lite obhagligt, och jag vet att det inte är någon känsel så det var väl mer vetskapen om att han var där inne och kraffsade..
sen började jag må illa och kände att jag var på väg att kräkas... När han efter kanske 1½-2 minuter sa "Nu tar vi och börjar på rör nummer2 av 3" kände jag att jag höll på att kräkas. Så fram med papperkorgen som jock fick hålla framför mitt ansikte, i den låg de där små sprit-indränkta svabbarna som han rengjort ryggen med och den lukten fick det att vändas i magen på mig. Så det blev ett gäng hulkningar, men jag kräktes inget.
Sen var det klart, det tog nog de förvarnade 5 minutrarna och effter vad jocke berättade var jag vit som ett spöke och kallsvettades...
Det blev en liten överraskning också eftersom jag var tvungen att gå ner till labbet och ta 6 rör blod också... Så nu sitter jag och är rätt trött och lite yr, ska lägga mig på soffan och äta en banan..
Tack Gunnel för jättefint meddelande, det värmde.. :)
Det gjorde inte så ont alls, själva sticket kändes okej och han hittade rätt direkt så jag fick varken ont eller smärtchocker i armarna. Men det kändes lite obhagligt, och jag vet att det inte är någon känsel så det var väl mer vetskapen om att han var där inne och kraffsade..
sen började jag må illa och kände att jag var på väg att kräkas... När han efter kanske 1½-2 minuter sa "Nu tar vi och börjar på rör nummer2 av 3" kände jag att jag höll på att kräkas. Så fram med papperkorgen som jock fick hålla framför mitt ansikte, i den låg de där små sprit-indränkta svabbarna som han rengjort ryggen med och den lukten fick det att vändas i magen på mig. Så det blev ett gäng hulkningar, men jag kräktes inget.
Sen var det klart, det tog nog de förvarnade 5 minutrarna och effter vad jocke berättade var jag vit som ett spöke och kallsvettades...
Det blev en liten överraskning också eftersom jag var tvungen att gå ner till labbet och ta 6 rör blod också... Så nu sitter jag och är rätt trött och lite yr, ska lägga mig på soffan och äta en banan..
Tack Gunnel för jättefint meddelande, det värmde.. :)
rädd
imorgon är det dags...
goda tankar klockan nio..
jag börjar bli rädd och nervös och känner mig väldigt väldigt liten...
god natt
goda tankar klockan nio..
jag börjar bli rädd och nervös och känner mig väldigt väldigt liten...
god natt
fantastisk föreläsning!
helt otrolig!
har ni chans att lyssna på magnus valler någon gång så ta för guds skull tillfället i akt! Jag känner mig motiverad och glad och lycklig över att någon verkligen tycker att det här med elever och färöldrakontakt är det roligaste som finns! Det känns kul med någon som verkligen brinner för något...
Pratade med min lärare om att jag kanske inte kommer imorgon, han sa att det är okej, pratade med min grupp och de sa att de förutsätter att jag inte kommer. Den synvinkeln kom mer eller mindre uteslutande från D som hade gjort det här själv, vars flickvän hade fått mer eller mindre bära honom till bilen efteråt.. han ville inte att jag skulle förutsätta att det gjorde så ont utan snarare ställa in mig på absolut värsta scenariot så att jag blev positivt överraskad.. Gulle...
Som det känns just nu kommer jag utnyttja att de inte räknar med mig imorgon för att ta mig hem och sedan ligga helt stilla i soffan resten av dagen, det känns som den bästa planen.Tove ska till stockholm på fredag så jag får åka med henne hela vägen ut till ön också vilket känns som en stor lättnad. Blir alltid bättre om man inte känner sig helt ensam i sin olycka... OM det nu blir så, försöker fortfarande tänka positivt men förbereder mig på det värsta...
Har funderat lite också om vad jag gör om jag missar PO-dagen på torsdag, tänkte att jag kanske kan redovisa lite om den här föreläsningen eftersom jag tror att jag lärde mig massor av den... Eller så kanske det bara är en inbillning. Nåja, jag tror det iallafall.
Nu ska jag lägga mig på soffan en liten stund, har redan lite ont iu ryggen i övrigt så jag hoppas på att det ska bli bra innan imorgon..
har ni chans att lyssna på magnus valler någon gång så ta för guds skull tillfället i akt! Jag känner mig motiverad och glad och lycklig över att någon verkligen tycker att det här med elever och färöldrakontakt är det roligaste som finns! Det känns kul med någon som verkligen brinner för något...
Pratade med min lärare om att jag kanske inte kommer imorgon, han sa att det är okej, pratade med min grupp och de sa att de förutsätter att jag inte kommer. Den synvinkeln kom mer eller mindre uteslutande från D som hade gjort det här själv, vars flickvän hade fått mer eller mindre bära honom till bilen efteråt.. han ville inte att jag skulle förutsätta att det gjorde så ont utan snarare ställa in mig på absolut värsta scenariot så att jag blev positivt överraskad.. Gulle...
Som det känns just nu kommer jag utnyttja att de inte räknar med mig imorgon för att ta mig hem och sedan ligga helt stilla i soffan resten av dagen, det känns som den bästa planen.Tove ska till stockholm på fredag så jag får åka med henne hela vägen ut till ön också vilket känns som en stor lättnad. Blir alltid bättre om man inte känner sig helt ensam i sin olycka... OM det nu blir så, försöker fortfarande tänka positivt men förbereder mig på det värsta...
Har funderat lite också om vad jag gör om jag missar PO-dagen på torsdag, tänkte att jag kanske kan redovisa lite om den här föreläsningen eftersom jag tror att jag lärde mig massor av den... Eller så kanske det bara är en inbillning. Nåja, jag tror det iallafall.
Nu ska jag lägga mig på soffan en liten stund, har redan lite ont iu ryggen i övrigt så jag hoppas på att det ska bli bra innan imorgon..
Pigg och glad!
änns faktiskt riktigt skönt att komma hemifrån för en föreläsning! Förutom att jag följde med Carro på sigstar-kväll i bromma i fredags har jag inte varit ut mer än att gå till affären.... Lite har det berott på att det gör lite ont att ha skor fortfarande.. ett av bladen från min fina prästkrage-tatuering ligger otroligt nog precis i skarven på alla skor jag har!
Nu har den dessutom börjat klia fruktansvärt eftersom det hunnit bli rätt rejäla blåa skorpor... :) Jag smörjer och smörjer så får vi se hur mycket som lossnar efter en eftermiddag i skor.
Pratade med pappa igår och han hälsa från min farbror att jag inte ska upp och röra mig för snabbt efter provet, han hade gjort det och fått den där huvudvärken... Jag ska prata med H och se om han har några tips om vad som är det bästa, tror inte att det kan vara några problem alls om man bara håller sig relativt lugn och inte kickboxas, typ... Så jag kan inte tro att ett smeinarium kan vara så farligt... som sagt, ska kolla med H...
Nej, måste klä på mig och fixa ihop alla papper jag behöver till i eftermiddag. Har en föreläsning om drogprevention, kan bli riktigt spännande!
Nu har den dessutom börjat klia fruktansvärt eftersom det hunnit bli rätt rejäla blåa skorpor... :) Jag smörjer och smörjer så får vi se hur mycket som lossnar efter en eftermiddag i skor.
Pratade med pappa igår och han hälsa från min farbror att jag inte ska upp och röra mig för snabbt efter provet, han hade gjort det och fått den där huvudvärken... Jag ska prata med H och se om han har några tips om vad som är det bästa, tror inte att det kan vara några problem alls om man bara håller sig relativt lugn och inte kickboxas, typ... Så jag kan inte tro att ett smeinarium kan vara så farligt... som sagt, ska kolla med H...
Nej, måste klä på mig och fixa ihop alla papper jag behöver till i eftermiddag. Har en föreläsning om drogprevention, kan bli riktigt spännande!
Dags att sova...
återigen senare än vanligt, ska försöka somna så fort jag kan, har föreläsning imorgon...
har börjat oroa mig lite mer för själva sticket på onsdag... Jag vet att det inte är någon idé att oroa sig, men själva provtagningen tar 5 minuter eftersom de vill använda en så smal nål som möjligt, och tänk om det gör jätteont och jag måste stå ut i 5 minuter?!
usch, måste sluta tänka på det här nu, gör det ont så gör det, jag måste ju ta proverna...
god natt
har börjat oroa mig lite mer för själva sticket på onsdag... Jag vet att det inte är någon idé att oroa sig, men själva provtagningen tar 5 minuter eftersom de vill använda en så smal nål som möjligt, och tänk om det gör jätteont och jag måste stå ut i 5 minuter?!
usch, måste sluta tänka på det här nu, gör det ont så gör det, jag måste ju ta proverna...
god natt
Jag fryser...
... så fruktansvärt mycket nu.
mina händer är som isbitar och fötterna med. Värst är det på vänstra foten för på grund av nya tatueringen vill jag inte ha på mina tofflor och kladda ner dom med helosan-salva. Så nu har jag legat en stund med mjukisbyxor, fleece-morgonrock och värmedyna mot fötterna under ett duntäcke och jag skakar forttfarande. Det är lite obehagligt att inte kunna bli av med frossan. Jag tror iof att den kan vara ett tecken på att det är borrelia så egentligen är jag lite glad över den, men...
oroar mig lite för onsdag. jag har en gruppdiskussion jag måste gå på på eftermiddagen för jag vill inte svika mina gruppkompisar så att de får göra allt jobb. de är så himla bra och jag är glad att jag får jobba tillsammans med dom för de är duktiga och jag lär mig massor av våra diskussioner. Dessutom får de mig att må bra rent mentalt trots att jag ibland är förvirrad och trött och trots att jag glömmer namn i en överraskande hastighet. De står ut med mig och jag känner hur mitt skol-självförtroende börjar komma tillbaka, det har varit riktigt lågt ett tag nu.
Så jag vill alltså väldigt gärna vara pigg nog för att gå på diskussionen och för PO-dag på torsdag. Skönt nog ska fantasiska storasyster ut på ön under helgen så jag kan få lite hjälp av henne på jobbet om det skulle behövas - tack Tove du är en ängel...
Jocke har ringt flera gånger idag och kollat hur det är med mig, jag vet inte om det är så mycket att han undrar som att han har tråkigt på jobbet, det spelar egentligen ingen roll, är hur som helst glad när jag får prata med honom.
I övrigt rullar dagen på i sakta mak, läser och försöker minnas det jag läst vilket tyvärr inte är det enklaste i alla lägen. Jag känner mig lite som ett durkslag, all ny information kommer in och liksom fräschar upp och sköljer av det som redan finns där, men i slutändan rinner allt ut genom hålen i botten iallafall, bara den där känslan av att man faktiskt HAR läst finns kvar...
mina händer är som isbitar och fötterna med. Värst är det på vänstra foten för på grund av nya tatueringen vill jag inte ha på mina tofflor och kladda ner dom med helosan-salva. Så nu har jag legat en stund med mjukisbyxor, fleece-morgonrock och värmedyna mot fötterna under ett duntäcke och jag skakar forttfarande. Det är lite obehagligt att inte kunna bli av med frossan. Jag tror iof att den kan vara ett tecken på att det är borrelia så egentligen är jag lite glad över den, men...
oroar mig lite för onsdag. jag har en gruppdiskussion jag måste gå på på eftermiddagen för jag vill inte svika mina gruppkompisar så att de får göra allt jobb. de är så himla bra och jag är glad att jag får jobba tillsammans med dom för de är duktiga och jag lär mig massor av våra diskussioner. Dessutom får de mig att må bra rent mentalt trots att jag ibland är förvirrad och trött och trots att jag glömmer namn i en överraskande hastighet. De står ut med mig och jag känner hur mitt skol-självförtroende börjar komma tillbaka, det har varit riktigt lågt ett tag nu.
Så jag vill alltså väldigt gärna vara pigg nog för att gå på diskussionen och för PO-dag på torsdag. Skönt nog ska fantasiska storasyster ut på ön under helgen så jag kan få lite hjälp av henne på jobbet om det skulle behövas - tack Tove du är en ängel...
Jocke har ringt flera gånger idag och kollat hur det är med mig, jag vet inte om det är så mycket att han undrar som att han har tråkigt på jobbet, det spelar egentligen ingen roll, är hur som helst glad när jag får prata med honom.
I övrigt rullar dagen på i sakta mak, läser och försöker minnas det jag läst vilket tyvärr inte är det enklaste i alla lägen. Jag känner mig lite som ett durkslag, all ny information kommer in och liksom fräschar upp och sköljer av det som redan finns där, men i slutändan rinner allt ut genom hålen i botten iallafall, bara den där känslan av att man faktiskt HAR läst finns kvar...
god morgon
Var uppe ovanligt sent... till halv 1! Ha ha, förrut kunde jag inte somna förrän då, nu somnar jag vanligtvis som en stock senast 22:30...
Mysig morgon, Jockes kusin skulle lämna sin dotter på dagis och kunde därför inte hämta honom för jobbet förrän lite senare. Älskar att hålla om honom en stund innan han måste gå upp. Tyvärr visade det sig att vår telefon legat av hela natten så vi fick ett bryskt uppvaknande när kusinen kom och ringde på dörren.... :)
Känner mig helt okej idag, fingrarna har inte riktigt vaknat än så stavfelen blir väl ovanligt många. Jag är så fruktansvärt fumlig och det blir inte alltid som jag tänkt.. Benen är stela som vanligt och jag borde nog gå runt en stund i lägenheten innasn jag sätter mig ner. Igår hade jag halvsuttit i soffan lite för länge och när jag sen skulle röra på mig fick jag stå ett tag och sträcka ut benen och sen fick jock hålla mig i handen när jag skulle gå för att jag inte skulle ramla (vad han står ut med!).
En sak med när han ska hålla i mig så är att han sträcker upp sin arm en bit i luften så att jag liksom ska ha något att "hänga" mot, precis som föräldrar gör med sina barn när de ska gå någonstans. Det innebär att jag, som han så tacksamt påpekade för mig med ett skratt, ser ut som en schimpans. Jag vaggar fram med ena armen uppsträckt, och inte går det fort heller. Så, jag angtar att det är officiellt, jocke har övergått från att vara världens bästa pojkvän till en helt medioker skötare... För om det nu är meningen att han ska sköta om mig som på ett zoo så ska jag inte heller hurra för alla fina saker han gör! Ha!
Men allvarligt, utan honom skulle jag inte orka, han gör så mycket för mig och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna betala tillbaka...
Han diskar - för med mina fumliga bortdomnade händer åker allting i backen och jag svär och blir ledsen.
Han hämtar saker - han vet hur lång tid det tar för mig att resa mig ur soffan, sträcka ut lederna så att jag kan röra mig, gå till köket, lyfta armen högt nog för att komma åt ett glas i köksskåpet, fylla med vatten och sen ta sig tillbaka igen.
Han masserar - mina händer har svullnat upp så mycket att jag knappt har synliga knogar ens när jag knyter händerna. Och han masserar och masserar och det är väldigt skönt trots att det gör ont.
Han fixar och donar och håller mitt humör uppe.
Och han älskar mig. trots att jag är den jobbigaste flickvännen av alla just nu så älskar han mig fortfarande (säger han iallafall), han håller om mig på nätterna, om han sitter vid atorn och jag ute i soffan kommer han ut med jämna mellanrum och pussar mig på näsan, han följer med mig på läkarbesök och provtagningar utan att klaga...
Och jag älskar honom så mycket att hjärtat skulle kunna brista. jag vill så gärna bli frisk och pigg nu så att jag äntligen kan börja göra allt för honom.
Mysig morgon, Jockes kusin skulle lämna sin dotter på dagis och kunde därför inte hämta honom för jobbet förrän lite senare. Älskar att hålla om honom en stund innan han måste gå upp. Tyvärr visade det sig att vår telefon legat av hela natten så vi fick ett bryskt uppvaknande när kusinen kom och ringde på dörren.... :)
Känner mig helt okej idag, fingrarna har inte riktigt vaknat än så stavfelen blir väl ovanligt många. Jag är så fruktansvärt fumlig och det blir inte alltid som jag tänkt.. Benen är stela som vanligt och jag borde nog gå runt en stund i lägenheten innasn jag sätter mig ner. Igår hade jag halvsuttit i soffan lite för länge och när jag sen skulle röra på mig fick jag stå ett tag och sträcka ut benen och sen fick jock hålla mig i handen när jag skulle gå för att jag inte skulle ramla (vad han står ut med!).
En sak med när han ska hålla i mig så är att han sträcker upp sin arm en bit i luften så att jag liksom ska ha något att "hänga" mot, precis som föräldrar gör med sina barn när de ska gå någonstans. Det innebär att jag, som han så tacksamt påpekade för mig med ett skratt, ser ut som en schimpans. Jag vaggar fram med ena armen uppsträckt, och inte går det fort heller. Så, jag angtar att det är officiellt, jocke har övergått från att vara världens bästa pojkvän till en helt medioker skötare... För om det nu är meningen att han ska sköta om mig som på ett zoo så ska jag inte heller hurra för alla fina saker han gör! Ha!
Men allvarligt, utan honom skulle jag inte orka, han gör så mycket för mig och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna betala tillbaka...
Han diskar - för med mina fumliga bortdomnade händer åker allting i backen och jag svär och blir ledsen.
Han hämtar saker - han vet hur lång tid det tar för mig att resa mig ur soffan, sträcka ut lederna så att jag kan röra mig, gå till köket, lyfta armen högt nog för att komma åt ett glas i köksskåpet, fylla med vatten och sen ta sig tillbaka igen.
Han masserar - mina händer har svullnat upp så mycket att jag knappt har synliga knogar ens när jag knyter händerna. Och han masserar och masserar och det är väldigt skönt trots att det gör ont.
Han fixar och donar och håller mitt humör uppe.
Och han älskar mig. trots att jag är den jobbigaste flickvännen av alla just nu så älskar han mig fortfarande (säger han iallafall), han håller om mig på nätterna, om han sitter vid atorn och jag ute i soffan kommer han ut med jämna mellanrum och pussar mig på näsan, han följer med mig på läkarbesök och provtagningar utan att klaga...
Och jag älskar honom så mycket att hjärtat skulle kunna brista. jag vill så gärna bli frisk och pigg nu så att jag äntligen kan börja göra allt för honom.
Disclaimer
Jag har precis insett hur många stavfel jag lyckats med på bara 3 inlägg...
Vill bara säga att jag är medveten om dom och stavningspolisen i mig kommer vrida och vända sig många gånger innan jag somnar...
Och jo, stackars lilla flicka... idioter till människor som inte inser att ett annat liv inte är deras att ta...
Vill bara säga att jag är medveten om dom och stavningspolisen i mig kommer vrida och vända sig många gånger innan jag somnar...
Och jo, stackars lilla flicka... idioter till människor som inte inser att ett annat liv inte är deras att ta...
Okej, snart klar med historia...
Magnetröntgen var inte så farlig som jag trodde. Det var en snäll sköterska som gav mig öronproppar när jag skulle röntga halsen och hörlurar när det var dags för hjärnan.
Jag fick lyssna på p4, det jag kommer ihåg var Bon Jovi "dead or alive", vilket var lustigt eftersom jag och jocke pratat om jon bon jovis musik till young guns vid flera fyllor. Jocke fanns för övrigt med mig och satt utanför röret om jag skulle tycka att det var obehagligt.
Jag hade av någon anledning byggt upp en mental bild av att OM röret skulle kollapsa och hela maskinen skulle krascha ner över mig så skulle han kunda bända upp hela skiten och rädda mig. Mmm, rationealitet har aldrig varit min starka sida. Det kändes iallafall väldigt bra att han fanns där när de rullade ut mig igen.
Så var det en veckas väntan på resultat vilketr tar oss fram till i fredags.
I fredags morse träffade jag neurologen H igen. ALLT jag krävde var att få något typ av svar, jag hade tagit vad som helst bara han hade sagt: det här är fel och det här är behandlingen för det. Nu sa han ju inte det, vad han sa var att jag måste göra fler tester.
'
Röntgenbilderna visade minst 7 "vita fläckar" i min hjärna och hals. En av fläckarna i halsen har en diameter på 1½cm vilket i sig inte är så stort, men det känns ju lagom läskigt att ha vita fläckar i hjärnan!!! De kan bero på borrelia eller någo annat som han kallade typ auto-immuna sjukdomar vilket innebär att mitt eget immunförsvar i så fall betämt sig för att attackera någon annan del av kroppen, troligtvis nervsystemet. Nu VET jag ju inte om det är det eller inte, för att få veta det måste jag ta ett test på ryggmärgsvätskan. Och DET i sin tur innebär att på onsdag måste jag sitta framböjd över en stol medan H försöker pricka in en sruta mellan mina ryggkotor,
Oxh jag vet att det här händer och att man gör sånt här varje dag, och att om man föder barn får man bedövning den vägen. Det innebär inte att jag inte tycker att det är skitläskigt just nu och att jag inte är rädd för att det kommer att göra gräsligt ont! H sa att var 20e patient tycker att det är fruktansvärt. Tack, jag är säkert en av dom...
Var 8e kvinna får dessutom ryggmärgsvätskeläckage (oj, långt ord) vilket sdå innebär att vätskan läcker ut mellan kotorna och orsakar en huvudvärk som kan sitta i en till två veckor och som bara avhjälps genom att ligga ner. ag har inte tid att ligga ner så länge!! Jag har ett helgjobb att ta hand om! Mina chefer får troligtvis barn nu i veckan, jag kan inte helt plötsaligt ringa och säga att jag inte kan komma för att jag har läckage i ryggen och måste ligga still!!!
Fan!!
jo just... jag kanske är en av dom 7 kvinnorna som inte får läckage... Hoppas hoppas...
Jag fick lyssna på p4, det jag kommer ihåg var Bon Jovi "dead or alive", vilket var lustigt eftersom jag och jocke pratat om jon bon jovis musik till young guns vid flera fyllor. Jocke fanns för övrigt med mig och satt utanför röret om jag skulle tycka att det var obehagligt.
Jag hade av någon anledning byggt upp en mental bild av att OM röret skulle kollapsa och hela maskinen skulle krascha ner över mig så skulle han kunda bända upp hela skiten och rädda mig. Mmm, rationealitet har aldrig varit min starka sida. Det kändes iallafall väldigt bra att han fanns där när de rullade ut mig igen.
Så var det en veckas väntan på resultat vilketr tar oss fram till i fredags.
I fredags morse träffade jag neurologen H igen. ALLT jag krävde var att få något typ av svar, jag hade tagit vad som helst bara han hade sagt: det här är fel och det här är behandlingen för det. Nu sa han ju inte det, vad han sa var att jag måste göra fler tester.
'
Röntgenbilderna visade minst 7 "vita fläckar" i min hjärna och hals. En av fläckarna i halsen har en diameter på 1½cm vilket i sig inte är så stort, men det känns ju lagom läskigt att ha vita fläckar i hjärnan!!! De kan bero på borrelia eller någo annat som han kallade typ auto-immuna sjukdomar vilket innebär att mitt eget immunförsvar i så fall betämt sig för att attackera någon annan del av kroppen, troligtvis nervsystemet. Nu VET jag ju inte om det är det eller inte, för att få veta det måste jag ta ett test på ryggmärgsvätskan. Och DET i sin tur innebär att på onsdag måste jag sitta framböjd över en stol medan H försöker pricka in en sruta mellan mina ryggkotor,
Oxh jag vet att det här händer och att man gör sånt här varje dag, och att om man föder barn får man bedövning den vägen. Det innebär inte att jag inte tycker att det är skitläskigt just nu och att jag inte är rädd för att det kommer att göra gräsligt ont! H sa att var 20e patient tycker att det är fruktansvärt. Tack, jag är säkert en av dom...
Var 8e kvinna får dessutom ryggmärgsvätskeläckage (oj, långt ord) vilket sdå innebär att vätskan läcker ut mellan kotorna och orsakar en huvudvärk som kan sitta i en till två veckor och som bara avhjälps genom att ligga ner. ag har inte tid att ligga ner så länge!! Jag har ett helgjobb att ta hand om! Mina chefer får troligtvis barn nu i veckan, jag kan inte helt plötsaligt ringa och säga att jag inte kan komma för att jag har läckage i ryggen och måste ligga still!!!
Fan!!
jo just... jag kanske är en av dom 7 kvinnorna som inte får läckage... Hoppas hoppas...
Jo'rå så att...
Så i julas gick jag till årdcentralen för att jag hade galet ont i örat. Läkaren som tittade sa att det inte var något konstigt alls. I förbi farten sa jag att min vänstra hand börjat domna bort och undrade om det kunde hänga ihop på något sätt. Det trodde han inte att det gjorde men han funderade på om jag kanske led av vitaminbrist som i så fall skulle vara orsaken till att även benen var bortdomnade.
Det lät fantastiskt!
Nu hade det ju gått ett par år och det hade börjat kännas som att det var ett konstant tillstånd som jag nog skulle vara tvungen att leva med, och här kom någon och sa att det kunde avhjälpas med vitaminer! Underbart! Fantastiskt! Härligt!
Så jag fick lämna lite blod, e ringde upp och sa att något inte stämde men att jag var tvungen att lämna prover igen för att se exakt vad det var som fattades. Det visade sig efter en vecka eller två att jag hade låga halter av b12, precis det som skulle ge de här symtomen och nu skulle jag få gå till vårdcentralen och ta en spruta varje morgon i en vecka och sedan piller, förmodligen resten av livet, men det kunde inte avgöras än. Läkaren ville taa mer prover för att se vad det hela berodde på, sköldkörtel vsade sig vara oskyldig så jag fick göra en gastroskopi för att kolla om det var något fel i magen.
Gastroskopin var inte kul, nej det är inget jag vill göra varje dag, men man klarar det bara man slappnar av, och jag hade en jättefin läkare och sköterska som utförde den på mig.
I samma veva domnade höger hand bort också så jag gick tillbaka till vårdcentralen, undrade varförjag blev sämre nu när jag påbörjat behandlingen? Ny läkare, trodde jag hade karpaltunnelsyndrom, tog mer prover för att kolla om något hänt med b12-värdet. Så nu hade jag blivit vidareskickad till neurologen och fick dessutom hem ett brev ett par dagar senare att nu var mina vitaminvärden höga.
Inget mer, inte en uppmaning om att sluta med tabletterna eller fortsätta eller kolla på något sätt. Nej nej... Och två dagar senare ringde läkare #1 och sa att gastroskopin var helt normal, inga svar alls - sluta äta medicinen i ett år så ser vi sen om det har hänt något! Va?! Jag blev ju fortfarande sämre! Skulle jag sluta nu och bara vänta ett år till och se, nu när jag äntligen kände att jag fick hjälp?! Mmm, nej det förstod han ju att det kändes jobbigt... Även han skickade mig till neurologen.
Så fick jag tid där. För att kolla karpaltunnelarna. Jocke följde med mig för jag var nervös. Kom dit, neurologen H var jättefin, pedagogisk och uppmärksam på alla små saker jag gjorde även när jag bara fumlade med min plånbok för att få upp mitt frikort (ja, för går man mycket och dessutom tar sprutor en gång om dagen i en vecka så får man frikort...). Men trodde han att det var karpaltunnelsyndrom? Nej nej, inte alls, fel fingrar var på verkade, han visade i en bok vilka fingrar som skulle varit bortdomnade, och han hade ju rätt, det stämde inte.
Mer tester! Magnetröntgen av hjärna och hals! Kör igång! Men först...
... fick jag elchocker i höger hand och fot, ingen höjdare. De ville kolla hur nervbanorna fungerade. De stack även in nålar och fick mig att röra på muskeln så nålen skrapade inne i handen. det var läskigast hittills.
... och mer blod, mycket blod den här gången, och jag blev löjligt ledsen när de tog det för jag kände mig som en nåldyna vid det laget.
Så var jag nervös för magnetröntgen, hypokondrisk som jag är tänkte jag att de skulle hitta tumörer nu...
Det lät fantastiskt!
Nu hade det ju gått ett par år och det hade börjat kännas som att det var ett konstant tillstånd som jag nog skulle vara tvungen att leva med, och här kom någon och sa att det kunde avhjälpas med vitaminer! Underbart! Fantastiskt! Härligt!
Så jag fick lämna lite blod, e ringde upp och sa att något inte stämde men att jag var tvungen att lämna prover igen för att se exakt vad det var som fattades. Det visade sig efter en vecka eller två att jag hade låga halter av b12, precis det som skulle ge de här symtomen och nu skulle jag få gå till vårdcentralen och ta en spruta varje morgon i en vecka och sedan piller, förmodligen resten av livet, men det kunde inte avgöras än. Läkaren ville taa mer prover för att se vad det hela berodde på, sköldkörtel vsade sig vara oskyldig så jag fick göra en gastroskopi för att kolla om det var något fel i magen.
Gastroskopin var inte kul, nej det är inget jag vill göra varje dag, men man klarar det bara man slappnar av, och jag hade en jättefin läkare och sköterska som utförde den på mig.
I samma veva domnade höger hand bort också så jag gick tillbaka till vårdcentralen, undrade varförjag blev sämre nu när jag påbörjat behandlingen? Ny läkare, trodde jag hade karpaltunnelsyndrom, tog mer prover för att kolla om något hänt med b12-värdet. Så nu hade jag blivit vidareskickad till neurologen och fick dessutom hem ett brev ett par dagar senare att nu var mina vitaminvärden höga.
Inget mer, inte en uppmaning om att sluta med tabletterna eller fortsätta eller kolla på något sätt. Nej nej... Och två dagar senare ringde läkare #1 och sa att gastroskopin var helt normal, inga svar alls - sluta äta medicinen i ett år så ser vi sen om det har hänt något! Va?! Jag blev ju fortfarande sämre! Skulle jag sluta nu och bara vänta ett år till och se, nu när jag äntligen kände att jag fick hjälp?! Mmm, nej det förstod han ju att det kändes jobbigt... Även han skickade mig till neurologen.
Så fick jag tid där. För att kolla karpaltunnelarna. Jocke följde med mig för jag var nervös. Kom dit, neurologen H var jättefin, pedagogisk och uppmärksam på alla små saker jag gjorde även när jag bara fumlade med min plånbok för att få upp mitt frikort (ja, för går man mycket och dessutom tar sprutor en gång om dagen i en vecka så får man frikort...). Men trodde han att det var karpaltunnelsyndrom? Nej nej, inte alls, fel fingrar var på verkade, han visade i en bok vilka fingrar som skulle varit bortdomnade, och han hade ju rätt, det stämde inte.
Mer tester! Magnetröntgen av hjärna och hals! Kör igång! Men först...
... fick jag elchocker i höger hand och fot, ingen höjdare. De ville kolla hur nervbanorna fungerade. De stack även in nålar och fick mig att röra på muskeln så nålen skrapade inne i handen. det var läskigast hittills.
... och mer blod, mycket blod den här gången, och jag blev löjligt ledsen när de tog det för jag kände mig som en nåldyna vid det laget.
Så var jag nervös för magnetröntgen, hypokondrisk som jag är tänkte jag att de skulle hitta tumörer nu...
Att börja för sent...
Det här är alldeles för sent. Egentligen...
Jag kom på först igår att jag borde ha skrivit ner allt som hänt den senaste tiden för att kunna titta tillbaka, minnas när olika saker hände och hur olika besked fick mig att må. Nu är jag i början av upplösningen och därför känns det egentligen lite dumt.. Men men.
Hej!
Anledningen till att jag skriver är för att jag igår fick veta att mina bloprover inte visade det önskade positiva beskedet på borrelia utan jag måste göra ett märgvätskeprov från ryggraden. det magnetröntgen visade var att jag har minst 7 "vita fläckar" på hjärnan som innebär att jag har någon form av inflammation. Samtifigt som det känns otroligt obehagligt att jag har fläckar i hjärnan och på halsryggen innebär det ju samtidigt att de iallafall hittat något. Vilket är det bästa beskedet jag fått på flera år..
Let me explain:
För ungefär 5 år sedan tappade jag känsel i fötter och ben. En dag kände jag att när jag satt ner kunde jag inte känna av fläckar på undersidan av låren. det var obehaglgt men jag försökte nog tänka bort det som en engångsföreteelse. (Det kan dessutom varit så att jag var full när jag kände det första gången, och då tror man ju inte på allt kroppen försöker säga.) Det enda var väl att det spred sig. Efter en vecka eller så blev balansen sämre och jag minns starkt en kväll ute på ett skär då jag ramlade och spillde rödvin på min systers vita tröja (förlåt Tove, jag har inte glömt).
Sommaren tog slut och det blev värre. Jag flyttade till Gävle och hamnade på 3e våningen i ett hus utan hiss, inget större problem i sig, men det innebar att det tog en kvart för mig från port till lägenhet eftersom jag knappt kunde lyfta benen. jag gick till en läkare som sa att han trodde att det kanske var någon nerv i ryggen som spökade, någon inflammation kanske, så jag fick antibiotika och det släppte sakta men säkert.
Eftersom jag vantrivdes i gävle flyttade jag till Stockholm. Efter ungefär ett år träffade jag Jocke, jag berättade för honom att jag hade haft problem med benen tidigare men jag trodde inte att det skulle komma tillbaka. Samma sommar kände jag en dag att känseln försvann på undersidan av låren igen. Jag blev livrädd, det fic,k inte komma tillbaka, jag orkade inte, jag skulle påbörja en ny utbildning, förlovning, flytta ihop... Allt kändes helt plötsligt svajjigt, skulle han orka med allt?
Jag började åka in till Norrtälje till en naprapat. Han sa att det var falsk ischias, en nerv i kläm i ryggen, fick en massa övningar som skulle göra allt bra. inget hände...
Jag träffade en läkare som gav mig anti-inflammatorisk medicin för att minska svullnaden på den förmodade klämda nerven. inget hände...
så tiden gick och det blev ett mer eller mindre kroniskt tillstånd. gick inte till läkare för de hade ju redan sagt vad de trodde och inget hjälpte ju! Fick nästan känslan av att de trodde att jag inbillade mig, att det bara handlade om lathet.
Så kände jag från familj och vänner också. Jag ville inte gå ut för jag visste ju att mina kompisar ville dansa och jag orkade inte lyfta fötterna från golvet, än mindre röra dom i takt! Kände mig mer och mer isolerad, gick upp en massa i vikt för jag orkade inte göra någonting.. livet var skit, förutom att jag hade hittat rätt kille som stannade och hjälpte mig så mycket han kunde, men jag vet att jag har krävt otroligt mycket av honom.
Oj, det blev mycket.. fortsätter senare om varför det helt plötsligt finns en anledning att skriva om det hela, om vad som ändrades...
Jag kom på först igår att jag borde ha skrivit ner allt som hänt den senaste tiden för att kunna titta tillbaka, minnas när olika saker hände och hur olika besked fick mig att må. Nu är jag i början av upplösningen och därför känns det egentligen lite dumt.. Men men.
Hej!
Anledningen till att jag skriver är för att jag igår fick veta att mina bloprover inte visade det önskade positiva beskedet på borrelia utan jag måste göra ett märgvätskeprov från ryggraden. det magnetröntgen visade var att jag har minst 7 "vita fläckar" på hjärnan som innebär att jag har någon form av inflammation. Samtifigt som det känns otroligt obehagligt att jag har fläckar i hjärnan och på halsryggen innebär det ju samtidigt att de iallafall hittat något. Vilket är det bästa beskedet jag fått på flera år..
Let me explain:
För ungefär 5 år sedan tappade jag känsel i fötter och ben. En dag kände jag att när jag satt ner kunde jag inte känna av fläckar på undersidan av låren. det var obehaglgt men jag försökte nog tänka bort det som en engångsföreteelse. (Det kan dessutom varit så att jag var full när jag kände det första gången, och då tror man ju inte på allt kroppen försöker säga.) Det enda var väl att det spred sig. Efter en vecka eller så blev balansen sämre och jag minns starkt en kväll ute på ett skär då jag ramlade och spillde rödvin på min systers vita tröja (förlåt Tove, jag har inte glömt).
Sommaren tog slut och det blev värre. Jag flyttade till Gävle och hamnade på 3e våningen i ett hus utan hiss, inget större problem i sig, men det innebar att det tog en kvart för mig från port till lägenhet eftersom jag knappt kunde lyfta benen. jag gick till en läkare som sa att han trodde att det kanske var någon nerv i ryggen som spökade, någon inflammation kanske, så jag fick antibiotika och det släppte sakta men säkert.
Eftersom jag vantrivdes i gävle flyttade jag till Stockholm. Efter ungefär ett år träffade jag Jocke, jag berättade för honom att jag hade haft problem med benen tidigare men jag trodde inte att det skulle komma tillbaka. Samma sommar kände jag en dag att känseln försvann på undersidan av låren igen. Jag blev livrädd, det fic,k inte komma tillbaka, jag orkade inte, jag skulle påbörja en ny utbildning, förlovning, flytta ihop... Allt kändes helt plötsligt svajjigt, skulle han orka med allt?
Jag började åka in till Norrtälje till en naprapat. Han sa att det var falsk ischias, en nerv i kläm i ryggen, fick en massa övningar som skulle göra allt bra. inget hände...
Jag träffade en läkare som gav mig anti-inflammatorisk medicin för att minska svullnaden på den förmodade klämda nerven. inget hände...
så tiden gick och det blev ett mer eller mindre kroniskt tillstånd. gick inte till läkare för de hade ju redan sagt vad de trodde och inget hjälpte ju! Fick nästan känslan av att de trodde att jag inbillade mig, att det bara handlade om lathet.
Så kände jag från familj och vänner också. Jag ville inte gå ut för jag visste ju att mina kompisar ville dansa och jag orkade inte lyfta fötterna från golvet, än mindre röra dom i takt! Kände mig mer och mer isolerad, gick upp en massa i vikt för jag orkade inte göra någonting.. livet var skit, förutom att jag hade hittat rätt kille som stannade och hjälpte mig så mycket han kunde, men jag vet att jag har krävt otroligt mycket av honom.
Oj, det blev mycket.. fortsätter senare om varför det helt plötsligt finns en anledning att skriva om det hela, om vad som ändrades...
