kiharu

Jag vet jag vet, man ska inte vara ute i solen när man äter antibiotika, men när man inte kan hjälpa det då?!

När jag kom hem från arholma i söndags hade jag jättekonstiga förnimmelser i händerna och i ansiktet. Det kändes först som när man cyklat alldeles för fort utan vantar och sen när man blir still så känns det som att händernas brinner... eller om man varit ute när det är för kallt och verkligen frusit.. samma sak..
SÅ kände jag i ansiktet och i händerna, om jag la den ena handen över den andra sved det gräsligt mycket, och så är det fortfarande, lite bättre kanske, men det känns...

I ansiktet kändes det även som om jag hade stora kalla vattendroppar på kinderna och näsan som verkligen frös när det blåste till eller bara av vinddraget när jag gick... mycket konstigt..

Och jag hade ju blivit solbränd, trots att jag försökt att inte bli det. Betoningen ligger då på bränd, det är iallafall så det känns och en flicka i 2an kom fram till mig igår på lunchen och sa att jag var det, sen kände hon på kinderna och sa att det vzar jättevarmt.. en av killarna ville känna också och han sa att han brände sig (men jag tror att han överdrev).

Så idag hade vi stadsvandring i vasastan, åt lunch i vasaparken och jag försökte sitta lite i skuggan, men då blev det så himla kallt! Sista stoppet blev Stadsbiblioteket där jag gick på toaletten och insåg att jag ser ut som antingen ett parkfyllo eller en extremt fryntlig tomte! Dessutom började jag känna hur det spände och sved ansiktet, plus att jag naturligtvis blev väldigt självmedveten och tyckte att alla stirrade på mig, väldigt pubertalt...

Så nu sitter jag här insmord i efter-sol från apoteket och imorgon kladdar jag in mig i spf 50... för att vara på den säkra sidan!

Förresten, ett stort grattis till mina chefer ute på arholma som fick sin lilla dotter Elsa strax efter midnatt!