kiharu

Ville bara berätta att igår åt vi middag utanför lägenhetens väggar! Joy!

Och när vi kom hem var jag så himla uppåt att jag GICK utan kryckor ett par varv fram och tillbaka i vardagsrummet! Klart jag haltar och det går inte så fort, men ändå!

Woho!

Idag har jag gått runt huset med kryckor! En liten nätt promenad som kanske tar tre minuter i vanliga fall, nu gick det på ungefär 25 med ner- och uppgång i trapporna!

Sjukgymnasten har nu sagt att hon inte behöver komma ht något mer för att kolla till mig för det rullar på. Imorgon ska vi därför lyxa med taxi till min kompis och äta middag! Underbart att komma ut! Det blir ju inget arholma över påsk så.. Men jag är glad över mina små framsteg!

Glad Påsk!

Jo det är sant! Jag vet inte, världen är fortfarande säker, men kanske inte trapphuset!

I förra veckan släppte det verkligen och jag började gå med foten i marken. Hade duschat och på vägen ut testade jag att sätta ner tras-foten på golvet utanför badrummet medan jag stod kvar med den andra inne (det är ungefär 5 cm höjdskillnad), hade betastödet i händerna men lät en stor tyngd gå på foten.

Det kändes.
Det var inte skönt fysiskt.
Men psykiskt..

Jag ropde på Jocke för att jag ville visa honom och han såg så glad ut att jag bestämde mig för att testa att gå tillbaka till sovrummet. Och jag gjorde det! Jag tror som sagt inte att all tyngd kommer på foten, det är lite på armarna, men det var en enorm skillnad! Vi bestämde gemensamt att jag skulle gå så minst en gång om dagen, men nu när det väl har släppt med ångesten att stå på marken så gör jag det hela tiden.

Förra onsdagen kom sjukgymnasten och hälsade på, honsa att det ser ut som att jag har hälen ordentligt nere i golvet (puh) och tyckte att jag såg ut att gå riktigt bra. Efter lite pra testade vi att gå i trapporna med kryckor, och tro det eller ej, men jag klarar det! Så nu har jag och Jocke trapp-träning, jag får inte göra det helt själv än av säkerhetsskäl, men känslan är underbar!

I hegen var Tove här så då ville jag visa mig extra duktig för min storasysterså jag stod rätt mycket och gick runt, igår hade jag således riktigt ont. Om en kvart kommer sjukgymnasten igen så nu sitter jag med foten högt så jag ska kunna använda den för lite mer träning!

Hoppas på att kunna återvända till rehab i nästa vecka eller veckan efter kanske, det beror på när det passar för dom. Hoppas också på barmark utanför huset så jag får gå ut!!

Igår var vi in på sjukhuset igen, fick den här gången träffa den där doktorn med sista ordet direkt,så förhoppningsvis slipper jag ett telefonsamtal senare under eftermiddagen om att jag måste in igen!

Allt läker som det ska, alltså, benet ligger fortfarande 2 mm fel där inne men med det i åtanke ser det ändå rätt bra ut. Såret som blivit run det ena snittet var inte inflammerat så ingen mer antibiotika.

Nu får jag stödja fullt på foten, de tyckte nog att jag varit lite dålig med det, vilket jag förstår men jag har helt enkelt inte vågat! Sist jag var där sa han att jag inte fick stödja om jag inte hade plaststöveln på och jag har ju tagit av den under dagarna eftersom de sa att jag skulle göra det också.. Ja jag vet inte, det är väl jag som varit feg helt enkelt, det bråkar jag inte om... Nu slipper jag den iallafall, om det inte är så at jag försöker ta mig ut nu medan det fortfarande är snöigt, vi får se. Har tandläkartid i slutet av månaden för att få min rotfyllning avklarad en gång för alla. Då blir det väl på med den igen!

Annars sa de att jag kunde vänta någon vecka innan jag försöker mig tillbaka till rehab, göra övningar hemma, träna på att gå.

På vägen hem började Jocke reta mig för att jag inte vågar ställa ner foten så i ren protest gick jag uppför trapporna till lägenheten. Eller, gick och gick. Första trappstegen fick jag lite hjälp av honom, resterande 2 trappor gick jag själv, får väl erkänna att det gick rätt mycket armstyrka mot att hålla i sig i räcket på sidan, vet inte om jag kanske drog mig upp mer än jag gick, men det var ändå en stor seger för mig!

Så natten till idag sov jag utan någon form av stöd för första gången på mer än 6 veckor, det var helt GALET skönt!!

Nej, det blev inget.. Den nye läkaren som tydligen är den som har sista ordet tyckte inte att fördelarna med en ny operation skulle överväga nackdelarna med att öppna upp såren igen.

Sånu blir det tre veckor till med denhär plaststöveln, tillbaka den 8e marsoch förhoppningsvis slipper jag det då, men det kommer bli rehabilitering i 3 mpnader och ta upp till ett år innan jag är så återställd jag kan bli...

Jävla fot...

Blev återkallad till st Göran idag och fick vet att jag troligtvis måste operera om foten eftersom något fragment ligger fel.. Fördmodligen är det därför jag haft så ont och inte kunnat sträcka på foten..

Känns riktigt jobbigt, men det ska nog gå vägen..

Återkommer någon gång i nästa vecka då det förhoppningsvis är fixat och jag fått komma hem.. orkar inte ligga i en vecka som förra gången...

Så här ser det ut inne i foten nu! Känner mig lite som robocop!

Imorgon är det dags att åka tillbaka till sjukhuset och ta bort stygnen... Det ska bli intressant att se hur det ser ut där under, nu efter 3 veckor...

Jag hoppas på att få det där gipset så jag kan gå, börjar bli redigt less på att bara ligga och vänta, kan inte göra någonting.. tänk att få gå på toalettensjälv utan hjälp! Man uppskattar inte de små sakerna förrän man inte kan.. ;)

Jag har brutit foten!

På rehabiliteringen!

Vilket jäkla skämt!

Ha ha.. Seriöst dock så trampade jag fel å rehab under enövning och lyckades med konststycket att vrida hela foten i 45 grader ut från kroppen.. Blev liggande på st Görans i en vecka, nu har jag varit hemma sen i lördags, gör inte mycket mer än ligger på soffan, vilket är ungefär vad jag kan..

Tar mig inte in på toaletten själv, speciellt eftersom jag medmin dåliga balans inte klarar av att gå med kryckor..
Suck..

Förhoppningsvis får jag byta till en sån där stövel om 11 dagar och då bli lite mer rörlig. Det är fruktasnvärt frustrerande att inte kunna göra något alls själv utan bara ligga i soffan och ropa på jocke.. Så himla trist...

Just nu är Stockholm så vackert, som en florsockrad sagostad...

Mitt nya pynt-projekt i biblioteket! Det sitter på dörren in, tänker byta utseendet eftersom det blir vår, om jag får vara kvar så länge... ;)

Sitter på sängen, det är helt vitt utanför och det är dagen före julafton...

Vad fort tiden går. Jag antar att det blir mer påtagligt ju äldre man lyckas bli. Igår var Carro här och åt middag och vi sa att det är otrolgit att det är jul och att man inte känner riktigt samma som när man var mindre. Hon jobbar på förskola nu så hon sa att hon dras med lite i deras lycka. Jag känner väl lite samma från skolan... Biblioteket ligger bredvid musiksalen så jag har lyssnat på julsånger hela december.
När sen snön kom ordentligt i torsdags var det ljuvligt... Klart att en del snöbollar och mulningar inte är lika uppskattade och det var en del blodvite (barn kommer vara barn) mendet var ändå helt fantastiskt.

Vad gäller mitt job vet jag inte än om jag kommer gå tillbaka efter jul eller inte. Jag är ju där på ett vik och den ordinarie bibliotekarienär sjukskriven till nyår.. Lite lurigt att gå och vänta. Men jag vet att de vill att jag kommer tillbaka om hon inte kan. Och det känns ju jätteskönt. Jag önskar inte olycka på någon annan, men det där jobbet är så perfekt för mig...

Hur som!
Julen firas här i stan med Jockes familj och sen åker vi ut i skärgården på juldagen och firar jul igen med min. Det känns jättekul att vara med hans sida i år!
Jockes pappa gick bort för drygt en månad sen och begravningenvar i fredags och jag blev mitt i allt påmind om hur mycket jag tycker om dom. Inte så att jag trodde att jag inte gjorde det, men det är så sällan vi ses. Det är fantastiskt att se Jocke tillsammans med sina helsyskon, storasyster och storebror. De är så lika alla tre, det skulle inte gå att missta sig. Framförallt är jocke och hans bror mer eller mindre kopior, också till rörelsemönster och humor. Jag gillar honom således väldigt mycket! ;)

Sjukdomen är under kontroll, så känns det iallafall! Jag trivs jättebra på rehab även om jag missade sista gången innan jul på grund av förkylning. Började hosta igen och gick till vårdcenralen snabbt den här gången, bronkit! Så nu har jag kortison-inhalator och det har verkligen hjälpt otroligt bra. Hostar inte mer än vem som helst nu och framför allt smakar det inte blod längre när jag väl gör det.. Skönt att träffa någon som tar en lite mer på allvar och faktisk ger en hjälp istället för att som förra gången låta det läka ut av sig självt.

Nu funderar jag på att ta mig ut i snön och gå på apoteket för lite mer alvedon, jag ha en känsla av att jag kommer behöva det, kylan gör att det gör ont överallt.. Usch.. Nu lät det väldigt negativt så farligt är det faktiskt inte! Jag har det väldigt bra! Vi har fixat en massa i lägenheten, ikväll ska jag griljera en skinka och livet är faktiskt bättre än det varit på länge! :)

God Jul, God Fortsättning och Gott Nytt!

En liten dikt

Hur gör man jul i ett bibliotek när man bara har vitt papper och vattenfärger till sitt förfogande? Jag har gjort löpare och skrivit god jul på 20 olika språk på dom!

Jag ber om ursäkt, men det har varit mycket..