kiharu

Jo det är sant! Jag vet inte, världen är fortfarande säker, men kanske inte trapphuset!

I förra veckan släppte det verkligen och jag började gå med foten i marken. Hade duschat och på vägen ut testade jag att sätta ner tras-foten på golvet utanför badrummet medan jag stod kvar med den andra inne (det är ungefär 5 cm höjdskillnad), hade betastödet i händerna men lät en stor tyngd gå på foten.

Det kändes.
Det var inte skönt fysiskt.
Men psykiskt..

Jag ropde på Jocke för att jag ville visa honom och han såg så glad ut att jag bestämde mig för att testa att gå tillbaka till sovrummet. Och jag gjorde det! Jag tror som sagt inte att all tyngd kommer på foten, det är lite på armarna, men det var en enorm skillnad! Vi bestämde gemensamt att jag skulle gå så minst en gång om dagen, men nu när det väl har släppt med ångesten att stå på marken så gör jag det hela tiden.

Förra onsdagen kom sjukgymnasten och hälsade på, honsa att det ser ut som att jag har hälen ordentligt nere i golvet (puh) och tyckte att jag såg ut att gå riktigt bra. Efter lite pra testade vi att gå i trapporna med kryckor, och tro det eller ej, men jag klarar det! Så nu har jag och Jocke trapp-träning, jag får inte göra det helt själv än av säkerhetsskäl, men känslan är underbar!

I hegen var Tove här så då ville jag visa mig extra duktig för min storasysterså jag stod rätt mycket och gick runt, igår hade jag således riktigt ont. Om en kvart kommer sjukgymnasten igen så nu sitter jag med foten högt så jag ska kunna använda den för lite mer träning!

Hoppas på att kunna återvända till rehab i nästa vecka eller veckan efter kanske, det beror på när det passar för dom. Hoppas också på barmark utanför huset så jag får gå ut!!