Det var faktiskt inte så tufft all
Det var faktiskt inte så tufft alls! Jag låg till och med i och simmade en bit!
Ö
Nu åker jag ut till ön igen..
Ska bli så skönt!
Ska bli så skönt!
Blir så less
Fick just meddelande från KS att mina prover från förra veckan visade på någon bakterie så nu blir det antibiotika igen! Roligare har man ju haft, å andra sidan känns det ju skönt att det finns några där ute som har koll på en!
Idag startade vi diskmaskinen för första gången vilket orsakade en smärre översvämning i köket, men nu funkar det alldeles utmärkt och känns väldigt väldigt skönt! Det låter lite som att det är storm ut i köket när vattnet kastas fram och tillbaka i den där lilla lådan av metall...
Tror jag åker ut till ön imorgon och stannar till fredag!
Idag startade vi diskmaskinen för första gången vilket orsakade en smärre översvämning i köket, men nu funkar det alldeles utmärkt och känns väldigt väldigt skönt! Det låter lite som att det är storm ut i köket när vattnet kastas fram och tillbaka i den där lilla lådan av metall...
Tror jag åker ut till ön imorgon och stannar till fredag!
Jahapp
Hade en jättetrevlig kväll igår men har nästan inga bilder alls! Som tur var hade födelsedagsbarnet en kompis som gick runt och fotade hela tiden..
Känn mig lagom trött idag, men det var det värt!
Jag och jocke tog en promenad till vällingby för att köpa nya lysrör till badrummet, jag är less på att sparka i tårna på nätterna, och på vägen hem började han sjunga för mig..
...super fantastic, everything is beautiful...
Vilket innebär Mr Big, ni kanske minns dom, de hade monsterhits med To be with you och Wild world under 90-talet. Sångaren Eric såg ut som en tjej och och sjöng så sprött och vackert.. Hur som, det var länge sedan nu, de splittrades för 13 år sedan. Men! Jocke hade läst någonstans om återförening och turné, när vi kom hem från promenaden kollade jag på ticnet och gissa vad! De kommer till Stockholm! Om 2 veckor! 7e september på Berns! Så nu har vi köpt biljetter och ska gå! Ska bli så himla himla kul!
Känn mig lagom trött idag, men det var det värt!
Jag och jocke tog en promenad till vällingby för att köpa nya lysrör till badrummet, jag är less på att sparka i tårna på nätterna, och på vägen hem började han sjunga för mig..
...super fantastic, everything is beautiful...
Vilket innebär Mr Big, ni kanske minns dom, de hade monsterhits med To be with you och Wild world under 90-talet. Sångaren Eric såg ut som en tjej och och sjöng så sprött och vackert.. Hur som, det var länge sedan nu, de splittrades för 13 år sedan. Men! Jocke hade läst någonstans om återförening och turné, när vi kom hem från promenaden kollade jag på ticnet och gissa vad! De kommer till Stockholm! Om 2 veckor! 7e september på Berns! Så nu har vi köpt biljetter och ska gå! Ska bli så himla himla kul!
Hur det ligger till.
Vår vän B är sjuk.
Han har lymfkörtelcancer och när vi lärde känna honom för ungefär 2 år sedan hade läkarna gett honom ungefär 4 månader kvar att leva. Det har varit med hela tiden. Men han kämpade och kämpade och mirakulöst nog verkade cancern vara på tillbakagång. I våras hittade man en ryggmärgsdonator som passade, B gick igenom en massa tester och det visade sig att han då var för svag för att genomgå transplantationen och han var tvungen att vänta.
När vi träffades i maj såg han trött ut, men verkade ändå rätt pigg och hade hopp om liv.
När vi var i Danmark nu förra helgen var han en skugga av den m,an jag lärt känna. Medan vi var där var han tvungen att bli hämtad av ambulans till sjukhuset för blodtransfusioner för att han mådde så dåligt. Det var svårt att se honom, men jag är ändå så glad att jag fick göra det.
Vi hoppades alla att det skulle vara strålningen som gjorde att han mådde så dåligt, men igår fick vi veta att det är cancern som kommit tillbaka, och i det skick han är nu har han inte styrka att kämpa som han gjorde förrut. Läkarna har gett honom 2-3 månader kvar att leva. Jag vill inte acceptera det och tänker att vi var på samma plats för 2 år sedan, men jag har ju sett honom och vet hur trött och slut han är.
Han bor i ett underbart litet hus tillsammans med sin flickvän och varannan vecka är hans 8-årige son där. Huset är så fint men när de käpte det behövdes det göras en massa saker, fix av väggar och golv, men han har inte orkat. Allt som behövs finns där, men inte orken. I oktober åker jocke och vår gemensamma vän A ner för att fixa och dona så att B slipper oroa sig för huset. Det sista han ska behöva tänka på nu.
Älskade älskade B. Så mycket tankar snurrar i mitt huvud just nu. Allt annat känns verkligen trivialt.
(B och hans underbara hund.)
Han har lymfkörtelcancer och när vi lärde känna honom för ungefär 2 år sedan hade läkarna gett honom ungefär 4 månader kvar att leva. Det har varit med hela tiden. Men han kämpade och kämpade och mirakulöst nog verkade cancern vara på tillbakagång. I våras hittade man en ryggmärgsdonator som passade, B gick igenom en massa tester och det visade sig att han då var för svag för att genomgå transplantationen och han var tvungen att vänta.
När vi träffades i maj såg han trött ut, men verkade ändå rätt pigg och hade hopp om liv.
När vi var i Danmark nu förra helgen var han en skugga av den m,an jag lärt känna. Medan vi var där var han tvungen att bli hämtad av ambulans till sjukhuset för blodtransfusioner för att han mådde så dåligt. Det var svårt att se honom, men jag är ändå så glad att jag fick göra det.
Vi hoppades alla att det skulle vara strålningen som gjorde att han mådde så dåligt, men igår fick vi veta att det är cancern som kommit tillbaka, och i det skick han är nu har han inte styrka att kämpa som han gjorde förrut. Läkarna har gett honom 2-3 månader kvar att leva. Jag vill inte acceptera det och tänker att vi var på samma plats för 2 år sedan, men jag har ju sett honom och vet hur trött och slut han är.
Han bor i ett underbart litet hus tillsammans med sin flickvän och varannan vecka är hans 8-årige son där. Huset är så fint men när de käpte det behövdes det göras en massa saker, fix av väggar och golv, men han har inte orkat. Allt som behövs finns där, men inte orken. I oktober åker jocke och vår gemensamma vän A ner för att fixa och dona så att B slipper oroa sig för huset. Det sista han ska behöva tänka på nu.
Älskade älskade B. Så mycket tankar snurrar i mitt huvud just nu. Allt annat känns verkligen trivialt.
(B och hans underbara hund.)
Fan
Förlåt att jag svär, men jag är ledsen och arg och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen för det finns inte ett skit jag kan göra..
Nu ser det verkligen illa ut..
2-3 månader till har han fått av läkarna, det är ingenting...
Nu ser det verkligen illa ut..
2-3 månader till har han fått av läkarna, det är ingenting...
Vad tycks?!
Där är min Dorothy-kostym! okej att den inte är rutig utan randig, men det går väl an?!
Utan titel
Tuff kväll
Usch, det var jobbigt igår, allt kändes verkligen skit.. Skolan är bara kaos och fick veta att den inlämningsuppgift jag gjort och lämnade in i JUNI var oj oj, helt fel, den skulle jag ju inte gjort! Så nu har jag fått en ny uppgift som jag ska göra..
2 månader helt i onödan.. Så trött...
Tog min medicin igår också för att komma i fas igen, flyttar en dag i taget tillbaka till torsdagkväll. Nu är jag iallafall stel och svettig.
Ska iväg till KS om en timme och vet att syster A kommer få mig gråta direkt hon frågar hur jag mår...
Sen ska jag till Astrid Lindgrens och hälsa på Ed och lille Lucce som blivit opererad för malrotation i magen, stackars liten, hur mycket finns att operera på en liten kille på 2 månader egentligen?
Nej snabbdusch och lyfta sig ur skiten kanske?
2 månader helt i onödan.. Så trött...
Tog min medicin igår också för att komma i fas igen, flyttar en dag i taget tillbaka till torsdagkväll. Nu är jag iallafall stel och svettig.
Ska iväg till KS om en timme och vet att syster A kommer få mig gråta direkt hon frågar hur jag mår...
Sen ska jag till Astrid Lindgrens och hälsa på Ed och lille Lucce som blivit opererad för malrotation i magen, stackars liten, hur mycket finns att operera på en liten kille på 2 månader egentligen?
Nej snabbdusch och lyfta sig ur skiten kanske?
Inspirerad...
... av Helenas Montel-klipp råkade jag hitta det här, kort och precis det jag känner (mest av tiden iallafall).
Om min MS
Jag ser att det egentligen är ett tag sen jag sagt något om den, och idag har jag läst på en amerikansk blogg - en länk som en kvinna jag börjat prata med i Kalifornien skickat till mig. Ämnet i just det inlägget jag läste var vilka lögner de hört från andra om MS, man blev nästan mörkrädd av att läsa kommentarerna! Mycket av det kände jag igen, det här med att få höra att det är inbillning, att man ser för frisk ut för att ha MS.
Ibland inser jag att jag är sjuk. Just nu känner jag det för jag kan inte koncentrera mig för fem öre, trots att jag vet att jag måste. Det går bara inte. I det läget undrar jag om jag är sjuk eller om jag bara är lat och dum. Så känns det. Jag undrar hur alla andra lyckas med saker, för jag gör det uppenbarligen inte!
Ibland önskar jag att MS hade klara symptom, at alla hade precis samma så att andra kunde förstå vad det är som är så jobbigt. För som det är nu spelar det ingen roll om jag vet att det är sjukdomen, andra kan likförbannat tycka att det bara är undanflykter och skitsnack! Det är så otroligt frustrerande att höra i rösten på andra att de bara tycker att jag ska sätta igång. Vad då sätta igång?! Hur gör man nä r man gör det? Jag vet faktiskt inte, jag behöver hjälp!
Idag är jag så otroligt trött. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna och när jag gör det ser allt lite suddigt ut, svårt att fokusera blicken. Jag tog på mig glasögonen och hoppades att det skulle hjälpa, men det gör det inte. Fortfarande bara snurr snurr snurr. Jag har 3 sidor kvar att skriva på den här skoluppgiften men kan inte få ordning på tankarna! Ha ha, som ett extra exempel på det kan jag berätta att jag inte ens klarar av att hålla fokus nog för att skriva det här inlägget utan har hunnit med att glra en macka, spela spel på mobilen, skriva ett mejl, allmänt pillat mig i naveln och leta upp en klänning i garderoben.. Så det är inte så att det bara är skolgrejer som jag tappar ordningen kring..
Ibland undrar jag också hur det ska gå för mig i yrkeslivet när inget verkar vilja falla på plats - någonsin. Känner mig miserabel och ynklig och vill bara gråta för att jag är så totalt förvirrad i migsjälv att inget vill falla på plats! Jag VET ju att jag kan, jag VET att jag itne är lat och jag VET att jag inte är dum, att det här som jag sitter och tragglar med egentligen finns inne i mig, specialpedagogik är ju det jag tycker mest om v allt jag läst, och ÄNDÅ vill det det inte komma ut!!! Jag blir tokig!!! Nu kryper jag ner under en filt och gråter och tycker synd om migsjälv en stund, så kanske jag kan komma tillbaka sen...
Allt jag vill just nu är att Jocke kommer hem. Det är det absolut enda jag känner skulle göra mig glad just nu...
Ibland inser jag att jag är sjuk. Just nu känner jag det för jag kan inte koncentrera mig för fem öre, trots att jag vet att jag måste. Det går bara inte. I det läget undrar jag om jag är sjuk eller om jag bara är lat och dum. Så känns det. Jag undrar hur alla andra lyckas med saker, för jag gör det uppenbarligen inte!
Ibland önskar jag att MS hade klara symptom, at alla hade precis samma så att andra kunde förstå vad det är som är så jobbigt. För som det är nu spelar det ingen roll om jag vet att det är sjukdomen, andra kan likförbannat tycka att det bara är undanflykter och skitsnack! Det är så otroligt frustrerande att höra i rösten på andra att de bara tycker att jag ska sätta igång. Vad då sätta igång?! Hur gör man nä r man gör det? Jag vet faktiskt inte, jag behöver hjälp!
Idag är jag så otroligt trött. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna och när jag gör det ser allt lite suddigt ut, svårt att fokusera blicken. Jag tog på mig glasögonen och hoppades att det skulle hjälpa, men det gör det inte. Fortfarande bara snurr snurr snurr. Jag har 3 sidor kvar att skriva på den här skoluppgiften men kan inte få ordning på tankarna! Ha ha, som ett extra exempel på det kan jag berätta att jag inte ens klarar av att hålla fokus nog för att skriva det här inlägget utan har hunnit med att glra en macka, spela spel på mobilen, skriva ett mejl, allmänt pillat mig i naveln och leta upp en klänning i garderoben.. Så det är inte så att det bara är skolgrejer som jag tappar ordningen kring..
Ibland undrar jag också hur det ska gå för mig i yrkeslivet när inget verkar vilja falla på plats - någonsin. Känner mig miserabel och ynklig och vill bara gråta för att jag är så totalt förvirrad i migsjälv att inget vill falla på plats! Jag VET ju att jag kan, jag VET att jag itne är lat och jag VET att jag inte är dum, att det här som jag sitter och tragglar med egentligen finns inne i mig, specialpedagogik är ju det jag tycker mest om v allt jag läst, och ÄNDÅ vill det det inte komma ut!!! Jag blir tokig!!! Nu kryper jag ner under en filt och gråter och tycker synd om migsjälv en stund, så kanske jag kan komma tillbaka sen...
Allt jag vill just nu är att Jocke kommer hem. Det är det absolut enda jag känner skulle göra mig glad just nu...
Maskerad
Ska på maskerad i helgen, med filmtema.
Jag hade en massa idéer på vad vi skulle klä ut oss till, men nu när det börjar närma sig inser jag att Danmarksresan har tagit upp all tankekraft och jag har ingen riktig aning om vad vi ska hitta på! Vore kul att spela på hur man redan ser ut och är det något jocke ser ut som är det ju ett lejon, vilket osökt leder en in på två alternativ
- Skönheten och odjuret
- Dorothy och det fega lejonet
Efter lite eftertanke måste jag erkänna att jag inte direkt känner mig som en skönhet, så kanske Dorothy är något för mig? Har en ljusblå randig klänning (man behöver väl ändå inte ha en rutig?) och ett förkläde borde vara enkelt att fixa, jocke har trekvartsbyxor och en lite halvtrasig naturvit farfarströja, och sitt hår och skägg då.. kan funka!
Jag hade en massa idéer på vad vi skulle klä ut oss till, men nu när det börjar närma sig inser jag att Danmarksresan har tagit upp all tankekraft och jag har ingen riktig aning om vad vi ska hitta på! Vore kul att spela på hur man redan ser ut och är det något jocke ser ut som är det ju ett lejon, vilket osökt leder en in på två alternativ
- Skönheten och odjuret
- Dorothy och det fega lejonet
Efter lite eftertanke måste jag erkänna att jag inte direkt känner mig som en skönhet, så kanske Dorothy är något för mig? Har en ljusblå randig klänning (man behöver väl ändå inte ha en rutig?) och ett förkläde borde vara enkelt att fixa, jocke har trekvartsbyxor och en lite halvtrasig naturvit farfarströja, och sitt hår och skägg då.. kan funka!
Snörvel
Om någon undrar vad damm-molnet runt vår lägenhet idag beror på kan jag meddela att det är jag som rensar ut i min garderob.
Allvarligt?!
Hur mycket skit har jag samlat på mig, och VARFÖR har jag inte tagit tag i det här tidigare?!
När vi var i Danmark nu sa Dorte att hon lever efter principen att om hon köper något ska något som motsvarar det åka ut, alltså: Köper man en svart klänning ska man också slänga eller ge bort en svart klänning. Just det verkar jag ha haft väldigt svårt med för det sprutar snart svarta klänningar ur öronen på mig!!! Något annat som sprutar är snoret, för det är inte en helt dammfri sysselsättning det här!
Iallafall har jag nu samlat ihop 4 påsar med kläder som jag varken visste om att jag hade eller egentligen vill ha! Jag känner att västvärldens konsumtionsmani vilar stadigt på mina axlar, nu får det vara nog! Jag kanske inte kan bli lika duktig som Dorte, men jag ska verkligen försöka och gudarna ska veta att jag blivit mycket mycket bättre på det här de senaste åren. Nu kan jag faktiskt hitta något jag vill ha men säga till mig själv att jag faktiskt inte behöver det. Naturligtvis var jag inte totalt galen förrut, det har jag inte ekonomin för!
En annan bonus är att trots att jag nu slängt en massa har jag också hittat ungefär 1/3 med saker som jag faktiskt vill ha och en del som jag undrat vart de tog vägen (som ni hör är min garedrob lite som Narnia, en helt ny värld börjar där inne och har man otur har just den där favoritklänningen gått vilse inne hos Aslan). Jag är till exempel överlycklig över att min svarta klänning (oväntat va?) från indiska visade sig i en påse i botten på garderoben, eller den där ursnygga empir-skurna ljusblå toppen med satinband under bysten dök upp! Hittade säkert 6-7 t-shirts som jocke säkert kommer bli jätteglad över (det är inte bara jag som är skyldig till det totala kaoset, you see).
Nu ska jag sätta igång tvättmaskinen med en del av mina fynd! Tänk vad underbart att det känns som att man fått en helt ny garderob fastän allt redan var mitt! Hösten och plånboken är räddade!
Tillabaka igen
Här kommer några bilder från Danmark, haft en helt underbar helg!
Bolltistel, som de ska se ut! Skulle få med mig en planta hem men det blev för mycket att bära på!
Däremot hade de tre jättestora björnbärsbuskar som jag tagit sticklingar från. Som jag fattat det förökar de sig med avläggningar, men det måste ju att få till något med kvistar också!
Hur som har jag iallafall 10 kvistar i vatten nu och hoppas på det bästa!
Proper Sunday roast made by the Brits! Fantastiskt gott!
Bolltistel, som de ska se ut! Skulle få med mig en planta hem men det blev för mycket att bära på!
Däremot hade de tre jättestora björnbärsbuskar som jag tagit sticklingar från. Som jag fattat det förökar de sig med avläggningar, men det måste ju att få till något med kvistar också!
Hur som har jag iallafall 10 kvistar i vatten nu och hoppas på det bästa!
Proper Sunday roast made by the Brits! Fantastiskt gott!
Jo just!
I veckan kom Fannys kompis U ut till ön, hon hade inte sett min tatuering på foten förrut och frågade om det hade gjort ont.
jag svarade sanningsenligt att det inte hade det, men att jag egentligen inte kan säga om det gör det för andra eftersom min MS just då yttrade sig i mer eller mindre totalt bortdomnade fötter. Det var ju innan första kortisonet och allt sånt.
Hur som!
Fanny, mitt klur, sa då att det nog är det MS står för - Massa Skoj! Jag tror det blir min nya defintion! Mest hela tiden är det ju faktiskt riktigt gräsligt att vara kroniskt sjuk, men jag försöker verkligen se ljusglimtarna i tillvaron, och vad passar då bättre än att ha massa skoj?
Nu ska jag ta min spruta! Imorgon blir det upp vid halv 6! Danmark, here we come!
jag svarade sanningsenligt att det inte hade det, men att jag egentligen inte kan säga om det gör det för andra eftersom min MS just då yttrade sig i mer eller mindre totalt bortdomnade fötter. Det var ju innan första kortisonet och allt sånt.
Hur som!
Fanny, mitt klur, sa då att det nog är det MS står för - Massa Skoj! Jag tror det blir min nya defintion! Mest hela tiden är det ju faktiskt riktigt gräsligt att vara kroniskt sjuk, men jag försöker verkligen se ljusglimtarna i tillvaron, och vad passar då bättre än att ha massa skoj?
Nu ska jag ta min spruta! Imorgon blir det upp vid halv 6! Danmark, here we come!
Jaha ja!
Så har man flyttat in till stan igen och som vanligt känns det oerhört skumt..
Nåja, imorgon åker vi ner till Danmark så det blir inte till att sitta stilla länge! Jag har stuvat om i min medikation så jag kan ta min spruta ikväll och hoppas på att det inte blir för jobbig natt eftersom vi måste upp vid halv sex för att ta ett tåg söderut där vi möter upp A i Trosa och sen åka bil med honom ner... Det ska nog gå bra!
De ringde från RSS igår och sa att det startar en kurs nu i september, men den är full, jag förklarade att jag vill få det gjort innan jag börjar söka jobb och hon lovade att jag var första reserv om någon skulle hoppa av eller inte dyka upp på uppropet, annars får jag vänta till i november, men det ska väl gå det med tänker jag...
Fick också ett brev om att jag har möte med syster A nästa vecka, vilket verkar bra för jag har ju inte varit inne och tagit de där leverproverna som jag skulle för att undersöka mina blåmärken.. Illa av mig!
Hur som, fantastisk sommar! Nu ska jag till vällingby och få mina ögonbryn trådade, för är det något jag inte har tålamod för så är det att plocka!!
Nåja, imorgon åker vi ner till Danmark så det blir inte till att sitta stilla länge! Jag har stuvat om i min medikation så jag kan ta min spruta ikväll och hoppas på att det inte blir för jobbig natt eftersom vi måste upp vid halv sex för att ta ett tåg söderut där vi möter upp A i Trosa och sen åka bil med honom ner... Det ska nog gå bra!
De ringde från RSS igår och sa att det startar en kurs nu i september, men den är full, jag förklarade att jag vill få det gjort innan jag börjar söka jobb och hon lovade att jag var första reserv om någon skulle hoppa av eller inte dyka upp på uppropet, annars får jag vänta till i november, men det ska väl gå det med tänker jag...
Fick också ett brev om att jag har möte med syster A nästa vecka, vilket verkar bra för jag har ju inte varit inne och tagit de där leverproverna som jag skulle för att undersöka mina blåmärken.. Illa av mig!
Hur som, fantastisk sommar! Nu ska jag till vällingby och få mina ögonbryn trådade, för är det något jag inte har tålamod för så är det att plocka!!
Jag har världens snällaste människ
Kolla varifrån!
Jag har världens snällaste människor omkring mig! Nu blir det kantareller från ön i morgondagens ostpaj på kräftskivan!
Rensar vinbär i kvällssolen! Har d
Kolla varifrån!
Rensar vinbär i kvällssolen! Har det absolut inte illa!
Det tog ett tag, men det var det v
Kolla varifrån!
Det tog ett tag, men det var det värt!
check
en till uppgift är ur vägen-
vrför väntar jag så länge med att göra det som bara tar ett par timmar iallafall?
Hmm, kanske att man är larare snart då...
vrför väntar jag så länge med att göra det som bara tar ett par timmar iallafall?
Hmm, kanske att man är larare snart då...
usch
Jag är så tråkig..
Har ingenting alls att säga!
Men jag lever!
Har ingenting alls att säga!
Men jag lever!
