kiharu

Idag har jag gått runt huset med kryckor! En liten nätt promenad som kanske tar tre minuter i vanliga fall, nu gick det på ungefär 25 med ner- och uppgång i trapporna!

Sjukgymnasten har nu sagt att hon inte behöver komma ht något mer för att kolla till mig för det rullar på. Imorgon ska vi därför lyxa med taxi till min kompis och äta middag! Underbart att komma ut! Det blir ju inget arholma över påsk så.. Men jag är glad över mina små framsteg!

Glad Påsk!

Jo det är sant! Jag vet inte, världen är fortfarande säker, men kanske inte trapphuset!

I förra veckan släppte det verkligen och jag började gå med foten i marken. Hade duschat och på vägen ut testade jag att sätta ner tras-foten på golvet utanför badrummet medan jag stod kvar med den andra inne (det är ungefär 5 cm höjdskillnad), hade betastödet i händerna men lät en stor tyngd gå på foten.

Det kändes.
Det var inte skönt fysiskt.
Men psykiskt..

Jag ropde på Jocke för att jag ville visa honom och han såg så glad ut att jag bestämde mig för att testa att gå tillbaka till sovrummet. Och jag gjorde det! Jag tror som sagt inte att all tyngd kommer på foten, det är lite på armarna, men det var en enorm skillnad! Vi bestämde gemensamt att jag skulle gå så minst en gång om dagen, men nu när det väl har släppt med ångesten att stå på marken så gör jag det hela tiden.

Förra onsdagen kom sjukgymnasten och hälsade på, honsa att det ser ut som att jag har hälen ordentligt nere i golvet (puh) och tyckte att jag såg ut att gå riktigt bra. Efter lite pra testade vi att gå i trapporna med kryckor, och tro det eller ej, men jag klarar det! Så nu har jag och Jocke trapp-träning, jag får inte göra det helt själv än av säkerhetsskäl, men känslan är underbar!

I hegen var Tove här så då ville jag visa mig extra duktig för min storasysterså jag stod rätt mycket och gick runt, igår hade jag således riktigt ont. Om en kvart kommer sjukgymnasten igen så nu sitter jag med foten högt så jag ska kunna använda den för lite mer träning!

Hoppas på att kunna återvända till rehab i nästa vecka eller veckan efter kanske, det beror på när det passar för dom. Hoppas också på barmark utanför huset så jag får gå ut!!

Igår var vi in på sjukhuset igen, fick den här gången träffa den där doktorn med sista ordet direkt,så förhoppningsvis slipper jag ett telefonsamtal senare under eftermiddagen om att jag måste in igen!

Allt läker som det ska, alltså, benet ligger fortfarande 2 mm fel där inne men med det i åtanke ser det ändå rätt bra ut. Såret som blivit run det ena snittet var inte inflammerat så ingen mer antibiotika.

Nu får jag stödja fullt på foten, de tyckte nog att jag varit lite dålig med det, vilket jag förstår men jag har helt enkelt inte vågat! Sist jag var där sa han att jag inte fick stödja om jag inte hade plaststöveln på och jag har ju tagit av den under dagarna eftersom de sa att jag skulle göra det också.. Ja jag vet inte, det är väl jag som varit feg helt enkelt, det bråkar jag inte om... Nu slipper jag den iallafall, om det inte är så at jag försöker ta mig ut nu medan det fortfarande är snöigt, vi får se. Har tandläkartid i slutet av månaden för att få min rotfyllning avklarad en gång för alla. Då blir det väl på med den igen!

Annars sa de att jag kunde vänta någon vecka innan jag försöker mig tillbaka till rehab, göra övningar hemma, träna på att gå.

På vägen hem började Jocke reta mig för att jag inte vågar ställa ner foten så i ren protest gick jag uppför trapporna till lägenheten. Eller, gick och gick. Första trappstegen fick jag lite hjälp av honom, resterande 2 trappor gick jag själv, får väl erkänna att det gick rätt mycket armstyrka mot att hålla i sig i räcket på sidan, vet inte om jag kanske drog mig upp mer än jag gick, men det var ändå en stor seger för mig!

Så natten till idag sov jag utan någon form av stöd för första gången på mer än 6 veckor, det var helt GALET skönt!!