kiharu

Stackars Carro är jätteförkyld.. Så går det när man sjunger med Tommy Nilsson hela kvällen! Ja jag säger då det...

Så det blir hemmajobb idag, uppbullad på sängen med böcker, enkäter och flärpar.. Det ska nog gå bra det här med.

Måste rkänna att när jag tittade ut när jag vaknade och snön ven runt huset önskade jag också att jag var lite sjukare... ;)

På det store hela mår jag väldigt bra just nu, lite stel i benen när jag vaknar på morgonen, och jag behöver sträcka på benen lite extra när jag suttit med dom i kors... Men jag skulle inte vilja säga att det är dåligt med mig.. Inte alls!
Fortsätter med medicinen och försöker äta lite yogurth när jag tar den, mår inte lika illa då men det kanske bara är mentalt, istället mår jag lite illa av att äta på morgonen, har aldrig klarat det särskilt bra.

Lyssnar på Quincy Jones igen, blir ännu gladare av det!

Stannade hemma och när jag berättade om min plan för min man sa han att det var viktigare att jag var hemma och varm än att han fick en autograf...

Förstår varför jag gifte mig med honom...

Eftersom min man ändå inte läser min blogg spelar det ju ingen roll om jag skriver om det här..

Nej nej, oroa er inte, det är inget privat.

Jag läste i förra veckan att Zakk Wylde som bland annat spelat gitarr med Ozzy, skulle skriva autografer på en musikaffär inne i stan som heter Jam. Jocke gillar Zakk, inte sådär som jag gillar Lanois (Ha!) men ändå..
Så jag tänkte gå dit och vara en gullig fru och skaffa autografen åt honom, Jag vet att det är löjligt, men jag tänkte att han kanske skulle bli glad över det.. Att jag ansträngt mig lite...

Men nu kommer jag inte ihåg vilken tid det var och jag har kollat Jams hemsida och av det lärt mig att det finns typ 5 i stockholm att välja mellan också! Och på hemsidan står det inget om det hela heller. Jag läste det i en city-tidning, och förmodligen står det i dagens tidning också, så jag skulle kunna gå och hämta en vid tunnelbanan. Vilket tar oss till nästa problem -

DET ÄR SNÖSTORM!

Det bara viner utanför fönstret och jag är inte så himla sugen på att gå ut i det i onödan.

Nu har jag mejlat någon på Jam och frågat var och när, vi får väl se om jag får något svar, så får jag ta avgörandet om jag ska gå eller inte när jag vet...

Usch, jag känner mig motarbetad!!

Hade så otroligt roligt igår...

Men idag är jag slut...

Jo alltså! Jag tänker att Jocke för vara Björn, jag kan vara Agneta och Carro Annifrid.. Eller, kanske tvärt om för hon är ju blond.. men jag är ju gift med jocke.. Hmm, vi får lösa det sen...

Det är bara att börja öva in moves!

Fast vi skulle sjunga  i sync såklart...

Ikväll ska jag och Carro sjunga singstar så det står härliga till!
Längtar redan!

Ska ta en tur upp till V-by nu för att handla lite, om jag kommer mig ut eftersom det är SNÖ i sthlm! Galet, men vackert, och jag är lycklig för det är ju ändå så det ska vara och inte bara regn... Och jag längtar bara upp mer och mer..

Och hemlisen är inte min hemlis, därför kan jag inte berätta om den.. bara att jag blev väldigt glad.. :)

Nej, om man skulle ta på sig sina vinterkängor och traska iväg!

*fniss fniss*

Jag säger inget, men är galet lycklig ska ni veta!

*hi!*

Det blev rock ballads nu som första istället..

Carro och jag har kommit fram till att första låten vi ska sjunga blir To be with you men Mr Big! Fatta!!! Jag känner mig som ett litet bran, kan knappt vänta!

För er som kasnke tyckte att det hade varit kul med lite bilder någon gång kan jag berätta att min kameraladdare varit försvunnen och att den nya jag köpte nu inte funkar längre.. Har idag lämnat in kameran på OnOff, förhoppningsvis ska jag kunna ta bilder igen om 3 veckor.. Hoppas hoppas att det hinner komma innan jul.. :)

Inte ofta jag får ett sånt där rent barnsligt ha-begär... Kan vilja ha saker men brukar oftast tänka rationelt..

Men nu KAN jag inte när det bara är någon dag tills ABBA sing star släpps och jag och carro efter många om och med lyckats få tag i ett begagnat Play Station 2, det vill säga min makes (det tog mycket vånda för oss innan han kom på att han redan hade ett...).

Här ska sjungas!!

Det verkar vara hur ofta jag uppdaterar bloggen nu..

Jag mår fortfarande illa efter att jag tagit min tablett på morgonen, hoppas fortfarande på det bästa..

Idag när jag kom hem var jag dödligt trött i benen och ramlade ihop innanför sovrumsdörren när jag skulle lägga av mig väskan, jocke var hemma och fick lyfta upp mig och sen krama mig en stund när jag kände mig lite värdelös... Det går i vågor det där.. Klart att jag vet att jag inte är värdelös, men det var ett tag sedan jag faktiskt ramlade sådär så det kändes lite tungt..

I helgen var jag och systra mi på ön, jättemysigt. Det är något speciellt med att dra på sig täckbrallor och den största jackan man kan hitta och sen åka iväg med moppen på pubafton. Om någon skulle fråga mig vilket som är mitt favorit-uteställe skulle jag nog vara tvungen att svara Båkbergsgården. Älskar att träffa alla!
Enda jobbiga är det här med de ledsna ögonen och frågan hur jag mår. Jag vet att det är i välmening, men ingen frågade mig innan så varför är jag plötsligt så himla intressant! Visste inte att MS är den perfekta isbrytaren...
Alltså, jag har inget emot att man frågar mig, för jag antar att de kanske skulle frågat ändå, men jag märker hur jag lagt upp med ett färdigt svar : "Jo tack, det rullar på.. Jag äter min medicin och så..." tyvärr verkar det inte räcka för en del som känner att de vill veta mer, synd för dom att det där är allt jag tänker säga om saken.
Mamma sa att jag kan ju faktiskt säga att jag inte vill prata om det, och det är klart, men jag är fortfarande tacksam för att de bryr sig. Det är svårt att hitta en bra balans.
En del pratar jag mer än gärna sjukdom med, de som har, jag vet inte, en annan agenda med det.. Vaccinatören till exempel känner jag ett sånt lugn med att han kan få fråga mig vad som helst om det och jag känner mig inte irriterad alls. Vi pratade MS rätt länge och jag känner mig bara styrkt efteråt.

Julen börjar närma sig och längtan upp blir bara starkare och starkare...

Vi jobbar på med uppsatsen och idag skrev vi faktiskt! Woho!

Försöker skriva på inlämningsuppgift igen och kommer på migsjälv med att göra allt annat än det...

Kan jag skylla det på MS? ;)

Vet inte riktigt varför jag inte får något gjort, det är relativt intressant med yrkesetik!
Istället lyssnar jag på Quincy Jones och har svårt att få ut ett enda ord ur huvudet. Jag fattar verkligen inte, jag brukar kunna sånt här!

Skapar sigs och avatarer till GS-forum, mycket vettigt..




(Kreativt, men inte det jag ska göra...)

Dricker the och äter dödskallerostade mackor...

Bläddrar i boken som Carro så underbart lånat till mig och försöker hitta något som passar min text...

Tittar på min mans bakhuvud, han har tvättat håret och det är stort och fluffigt...

Skriver något ord men känner mig inte direkt duktig. Jag måste verkligen skriva kanske, 2 sidor till, men det vill sig inte riktigt..

Sitter i min systers lägenhet i Uppsala med mamma.. Min syster är dock inte här, har inte sett henne sen jag kom hit vid 2-tiden och nu vill jag att hon kommer hem!

Har träffat M idag som jag inte sett på fyra år! underbart!

Idag var jag och tog prover. det var inte lika många som vanligt så jag kom därifrån relativt snabbt.

DrP frågade hur det är med humöret och jag kom på migsjälv med att sanningsenligt berätta att jag känner mig rätt ledsen. Jag antar attd et är mycket i livet, familjen som inte verkar på topp, Björn i Danmark vars cancer är på väg tillbaka, mycket i skolan, stressigt - MS...
Det är svårt för mig att erkänna att jag känner mig deppig för det känns som att jag just nu måste orka med för att andra inte ska bli ännu ledsnare, det har varit mycket sånt. Och jag förstår att ingen väntar sig det av mig, men jag vill ändå vara uppe i humöret för att orka med själv!

Känner bara att jag mer och mer blir Hanna med MS och inte bara Hanna... Det enda jag pratar om nuförtiden är MS, de enda frågorna jag får är hur jag mår, om kortisonet verkade, när jag ska till sjukhuset, har jag hört på radio om MS, läst tidningar? Och ja jag behöver prata om det ibland, men jämt?

När jag kom hem var Jocke hemma för han hade kräkts på jobbet, förmodligen en släng av matförgiftning. Vi började prata och jag berättade lite om testerna, bland annat den när de sticker mig med en trä-sticka eller med en tops så ska jag säga om det känns trubbigt eller vasst. Och mitt i ska jag säga "För man vill ju så gärna säga rätt!" och då brast det och jag grät. Jocke har legat på sängen och hållit om mig hårt, strukit mig över håret och jag har gråtit, gråtit gråtit...
Varför vill jag har rätt? Spelar det någon roll? Jag antar det, jag hulkade fram att jag vill vara som alla andra och han, min underbara man, sa att jag är det, bara med lite extra.
Sen rullade han in mig i täcket och fick mig att sova i en timme. Det känns lite bättre nu. Jag är på något sätt glad att han mått dåligt, för det var tur att han fanns här.

Nu ska jag iväg på muntlig tenta, känner mig fortfarande matt i huvudet, men det ska nog gå.

Och livet är inte jävligt. Obama vann i USA och äntligen kan man se ljuset...

Dessutom, Grattis till Gunnel på födelsedagen! Facebook skvallrade!

intet nytt...

Åker ut till arholma med syster och mamma i helgen, ser fram emot det väldigt mycket, känns som att det var länge sen nu.

Längtar upp till skellefteå så mycket att det känns näst intill outhärdligt att vänta till december. Det ska bli så skönt att åka dit åka "hem", även om jag ser att jocke blir ledsen när jag säger så, för hem är ju här, och det är ju så också... men jag har ändå bott där uppe i 20 år..
Vet inte om jag har särskilt många vänner som kommer vara där, men det spelar inte så stor roll. Är glad över en del som jag vill ska träffa min man. Glad över att kanske få träffa de nya kusinbarnen som jag inte sett.

Annars är det som vanligt.. Vet inte vad jag kan säga mer.. Tar medicinen varje morgon, mår lite illa ibland, andra dagar märks det inte alls. Ska till KS på onsdag morgon för 1-månad-in-tester...

sover gott, för det mesta... hoppas ni gör det samma...