kiharu

Jag vet inte vad jag kan säga mer än Åhhhhhhhhhhhh det var såååååååååååååå bra! Genom att säga så låter man lite som en 14åring, men det får man väl leva med..

På morgonen fick vi veta att vår vän Björn förlorat sin kamp mot cancern. Det gick snabbare än vi hade kunnat tro, men samtidigt som jag känner mig sorgsen över det och kommer sakna honom är jag glad att han slapp lida mer. Nu går tankarna till hans familj.

Men Björn, den man jag kände, hade blivit rätt ut sagt förbannad på oss om vi sagt att vi skulle stanna hemma från konserten på grund av det som hänt. Så vi gick dit och började kvällen med varsin shot vodka (hans drug of choice) till hans ära. Det kändes rätt och jag vet att var han än är skrattade han gott och tyckte att vi levde upp till hans minne.

Musiken var bra, fantastiskt bra faktiskt! På vägen hem var vi båda lite höga på bas- och gitarrsolon. Det var bara underbart! Vi stod nästan längst bak för jag orkade inte trängas, efter en stund slutade mina ben fungera riktigt, jag vet inte riktigt om jag är förvånad eftersom jag känt mig väldigt svag på sista tiden och efter att ha stått rakt upp och ned i 3 timmar ville det sig inte längre. Det började göra jätteont i ryggen och knäna började vika sig. Jocke sa att om jag ville kunde vi gå hem, men jag blir så arg när jag tänker att han ska missa något på grund av mig, så istället fick han hölla lite hårdare om mig, speciellt bak i svanken, så klarade jag ett tag till. Vi gick efter första extranumret, tydligen var det två låtar till efteråt, men det hade jag inte orkat tror jag. Helt fantastiskt var det iallafall som sagt... ;)


Paul Gilbert äter gitarr...


Billy Sheehan, kungen av bas, fick rysningar, det är inte ofta det händer av ett solo..


Hela bandet, Billy Sheehan, Eric Martin, Pat Torpey och Paul Gilbert.