kiharu

Jag insåg att det lät lite ironiskt det där med allvarlig sjukdom, eller, om det inte gjorde det kanske det var det jag ville. Jag menar.. Jag blir bara tung inombords när jag läser om hur MS beskrivs, som att det är ett sånt otroligt helvete. "Läkarna kan inte säga hur han kommer må" - nej är det något man är grymt medveten om hela tiden är det att man inte har någon aning om hur morgondagen ser ut eller nästa år.. Men är det någon som vet det?

I de mörka stunderna tänker jag på det här med rullstol, att inte orka lyfta våra barn (när vi får några, om vi får några) att synen blir sämre för varje dag som går, att jag måste sova mer och mer för att orka vara trevlig med omvärlden.. Men, i ärlighetens namn, vem vet mer om hur deras liv kommer te sig imorgon än vad jag gör? Ingen, okej, jag kanske rent statisktiskt har lite högra risk för att vara sjuk och inte orka gå upp imorgon, men bara på grund av min sjukdom.. Bilolyckor, sjukdomar, pandemier och fallande isbitar från tak (ja det är den säsongen snart) allt det kan drabba vem som helst, inte bara mig med MS...

Så när man grottar in isg i att jag inte vet om jag orkar, så vet egentligen ingen alls om de orkar, så varför ska jag oroa mig mer än vad andra gör?

Så när jag läser sådana artiklar där MS beskrivs på det där sättet, att det är sån total omöjlighet att planera för framtiden, då blir jag grymt less. Kanske för att jag inte vill inse mina egna begränsningar, men varför ska man göra det när begränsningarna ligger onödigt nära? Jag vet själv att jag inte skulle vinna vare sig miss universum eller Idol, och därför ställer jag inte upp. De begränsningarna är jag alltför medveten om, men jag vill inte sitta här och tänka att min begränsning idag är att gå och handla. Hur upplyftande är det på en skala?!

Men, med det sagt - Jag har FÖR JÄVLA ont i benen nu och vill inte göra någonting!



Positivare tankar: I helgen gifte sig ett par i min bekantskapskrets, helt underbart! Jag har känt killen sen jag var tidig tonåring ungefär, att han har gift sig med rätt tjej är så uppenbart. Han lyser med henne, och hon är supergullig, är så glad för deras skull!

I lördags fick min vän T en liten dotter. T bor i Umeå, men jag hoppas jag får se henne snart, både T och bebis. Häftigt att minnas hur vi betedde oss när vi gick i gymnasiet. Vi var ovänner konstant och tävlade om att vara bäst. Så efter gymnasiet satte vi oss på hennes balkong alldeles vid Nordanå i Skellefteå, drack flaska efter flaska med rött vin och diskuterade att vi aldrig ville ha barn. Och här är vi nu, 8 år senare har hon en dotter, det är helt fantastiskt!