Sjuk
När jag pratade med en av sköterskorna på KS om min sjukdom sa hon att om man har MS blir man inte sjuk lika ofta som andra eftersom immunförsvaret hela tiden jobbar på högvarv..
Jag vet inte om jag håller med om det. Eller, kanske att hon har rätt, men när jag väl blir sjuk känns det som att jag blivit överkörd av ett tåg.
Ta nu till exempel. Jag har en rätt normal förkylning skulle jag tro, ont i halsen, lite feber, the usual.. Men jag vet inte hur jag ska orka ta mig ur sängen! Jocke (som har smittat mig) har legat med feberfrossa hela natten men verkar ändå vid förhållandevis gott mod om man jämför. Jag kanske är gnälligare än vad han är..
I lördags var jag ute med Carro, Julia och J och drack drinkar. Fantastiskt trevligt och trots att jag kände sjukan komma redan innan jag gick ut pallrade jag mig iväg och det är jag himla glad över! Att jag sen fick ha min underbara nya röda jacka på mig gjorde inte saken värre. Jag tänkte när jag åkte hem att det inte var många som hade annat än svart på sig. Jag antar att det var därför jag lyckades dra till mig uppmärksamheten från en rätt överförfriskad man på centralen. Jag stod och lysssnade på Jimi Hendrix som jocke lagt in på min mobil när det helt plötsligt stod en man framför mig och flinade som om jag kände honom. När jag tittade upp med undran i blicken tyckte han väl att det var ett tecken att jag ville ha en kram och pussar på kinden. Eftersom det inte var det jag ville höll jag upp armarna så han inte kom närmare och då började han be om ursäkt men att han inte kunde hålla sig eftersom jag var så himla söt i min röda jacka (aha!) och att han bara ville prata med mig - kanske kunde vi bestämma en dejt och gå och fika? - Jag sa att jag inte trodde att min man skulle uppskatta det. Då sa han att han hade flickvän, han ville bara träffas som kompisar! Jahaaaaaa, och här trodde jag att han var en obehaglig typ som försökte kramas och pussas!! My bad! Jag tackade vänligt men bestämt nej varpå han försökte pussa mig igen, jag puttade ännu en gång bort honom lite snyggt varpå han fortsatte att be om ursäkt.. Till slut kom min tunnelbana och jag kunde dra därifrån...
Okej att jag inte vill vara med någon annan än min man, men är det för mycket begärt att de som raggar på en åtminstone kan vara normala? Jag vet inte, men tydligen...
Jag vet inte om jag håller med om det. Eller, kanske att hon har rätt, men när jag väl blir sjuk känns det som att jag blivit överkörd av ett tåg.
Ta nu till exempel. Jag har en rätt normal förkylning skulle jag tro, ont i halsen, lite feber, the usual.. Men jag vet inte hur jag ska orka ta mig ur sängen! Jocke (som har smittat mig) har legat med feberfrossa hela natten men verkar ändå vid förhållandevis gott mod om man jämför. Jag kanske är gnälligare än vad han är..
I lördags var jag ute med Carro, Julia och J och drack drinkar. Fantastiskt trevligt och trots att jag kände sjukan komma redan innan jag gick ut pallrade jag mig iväg och det är jag himla glad över! Att jag sen fick ha min underbara nya röda jacka på mig gjorde inte saken värre. Jag tänkte när jag åkte hem att det inte var många som hade annat än svart på sig. Jag antar att det var därför jag lyckades dra till mig uppmärksamheten från en rätt överförfriskad man på centralen. Jag stod och lysssnade på Jimi Hendrix som jocke lagt in på min mobil när det helt plötsligt stod en man framför mig och flinade som om jag kände honom. När jag tittade upp med undran i blicken tyckte han väl att det var ett tecken att jag ville ha en kram och pussar på kinden. Eftersom det inte var det jag ville höll jag upp armarna så han inte kom närmare och då började han be om ursäkt men att han inte kunde hålla sig eftersom jag var så himla söt i min röda jacka (aha!) och att han bara ville prata med mig - kanske kunde vi bestämma en dejt och gå och fika? - Jag sa att jag inte trodde att min man skulle uppskatta det. Då sa han att han hade flickvän, han ville bara träffas som kompisar! Jahaaaaaa, och här trodde jag att han var en obehaglig typ som försökte kramas och pussas!! My bad! Jag tackade vänligt men bestämt nej varpå han försökte pussa mig igen, jag puttade ännu en gång bort honom lite snyggt varpå han fortsatte att be om ursäkt.. Till slut kom min tunnelbana och jag kunde dra därifrån...
Okej att jag inte vill vara med någon annan än min man, men är det för mycket begärt att de som raggar på en åtminstone kan vara normala? Jag vet inte, men tydligen...
Kommentarer
Trackback
