kiharu

Jag är tydligen riktigt skakis när jag ska ta sprutan för det var svårt att få till något tydligt, men jag tror att det går bra såhär med...


Såhär ser själva medicinen ut, det är en klar vätska inte särskilt mycket alls, jag får värma upp den i handen innan jag sätter fast kanylen. Det vita locket bryts av.


Nålen är förpackad för sig. Efter att jag brytit bort det vita locket på själva medicinen vrider jag fast nålen, det är inte alls svårt. Burken bredvid är små tvättlappar att tvätta huden med innan sticket.


Hela kalaset sätts fast på en injektior. Det ser ut ungefär som en blanding mellan en kulspetspenna och en liten ficklampa. Här är nålskyddet fortfarande på kanylen.


Här är det lite suddigt då, men kanylen är ungefär 3 cm lång. Jag förstod på Tove igår när vi tittade att hon håller med mig om att den ser grov ut, men den känns verkligen inte.


Och här är den på väg in, alltså..
Jag har inte tryckt på knappen än så den är inte inne i huden. Det finns en liten lampa på injektorn som ska lysa upp så man ser, men jag vet inte om det är direkt nödvändigt, kanske om man ser sämre.


Och där var den inne! Sen måste jag injicera medicinen själv. Som jag fattat det är det för att jag själv ska kunna bestämma hur snabbt den kommer in så att det inte börjar spänna i muskeln och så.. (Haha, jag såg just att mina tår ser ut som små barntår när fokus är på låret, lustigt!)

När allt här inne drar jag upp den delen som skjuter in sprutar och lyfter bort från benet. Sen tar man bort sprutan från injektorn, sätter fast nålskyddet, vrider loss kanylen och lägger den i sin kanylburk från apoteket!




Såhär mycket blod kom det i torsdags när jag gjorde det. Så som ni ser är det ingen massiv utgjutelse.


Så! Då känns det inte så läskigt längre va?! :)