För övrigt
Här är mitt syjunteprojekt! Ett par ulltofflor till mamma! Hon fick dom igår så nu kan jag lägga upp en bild utan att förstöra överraskningen!
Rosorna skulle se ut som de från arholma, det blev inte riktigt så, men jag är nöjd iaf, och det lät på henne som att hon tyckte om dom!
Jo Elin! Jag har absolut inte glömt dig!
Jag hoppas du har det bra, skönt att det jag skriver passar inte lite på dig med, då känner iallafall jag mig mindre ensam i det här eländet.. :) Och jag känner igen mig i det här med att tappa ord och inte kunna koncentrera mig. Jag förstår nu varför jag haft det så jobbigt i skolan, och också varför jag inte velat acceptera det eftersom det aldrig varit jobbigt innan! Nu försöker jag njuta av det som ändå kommer in och hoppas på att det blir lättare med tiden, kanske att man kommer med nya strategier för att minnas... Det är helt klart inte lika lustfyllt att läsa skönlitteratur längre heller, och det saknar jag, Har gett mig in i en ny deckare av John Connolly, The Reapers, men jag som älskade att läsa på engelska förut märker att det inte går lika snabbt längre.. Å andra sidan gör det inte det på svenska heller, så, hmm, ingen egentlig skillnad antar jag! Ha ha!
Nä du läsa böcker...gud vad jag saknar det!Har inte lyckats läsa en enda sedan diagnos.Men jag vill, har en hel hög av dom brevid sängen som väntar på mig!Men just nu är jag glad när jag orkar med att läsa en tidning. Kan inte fatta hur svårt det kan vara att hålla sig till en å samma rad när man läser...känns som att alla bokstäver bara far runt i en salig röra.
Har förresten varit på rehabkurs. Vilket var oerhört lärorikt och det var så skönt att träffa andra som förstod en precis i "allt".Att kunna gå å lägga sig å vila utan att behöva förklara sig...be någon skruva ner ljudet på radion för att det känns som att ljudet skär in i öronen...utan att känna att man måste förklara sig...Helt enkelt otroligt lärorikt att möta andra med samma diagnos. Att lära av varandra..och framförallt, att lära sig själv...
Rekomenderas:)
