kiharu

Somnade relativt tidigt ändå med tanke på att jag låg och vred mig rätt länge.. blev lugnare sen jocke kommit i säng, som alltid.. Känner mig trygg och säker och det är skönt att känna att han andas bredvid mig.

Sen vaknade jag vid kvart i 4 och kunde inte somna om, helt omöjligt. Jag funderade ett tag på att gå upp och titta på tv, med alla kanaler tänkte jag att något måste ju finnas att titta på. Tänkte bara att om jag gick upp skulle jag stanna uppe och ville inte det som vi ska åka ut till ön i eftermiddag och det vore trevligt att hålla sig vaken en stund med syster.

Sista var att jockes väckarklocka ringde, då var hon 6, jag hade inte sovit någonting, men då pratade vi lite och jag låg och klappade honom över ryggen en stund, sen sov jag bra i 2 timmar så jag känner mig inte helt förstörd.

En annan störig sak är ju det här med att allt smakar damm efter kortisonet. jag får inte i mig något för det smakar och känns äckligt.. Nu sitter jag och smyger i lite blåbärssoppa för något måste jag ju äta, magen kurrar.. Kanske får passa på med en crash-diet nu när det är såhär.. ;)

Mycket hann jag ligga och tänka där under mina timmar. Tänkte på lilla Viggo som kommit och vilken grej det är det här med barn. Så i mörkret bestämde jag vad våra barn ska heta, om vi nu får några, det blir en annan femma, men kommer dom är jag beredd.. ;) Och ja, det är bara en utvekling av de namn jag och jocke redan enats om, så han får vara med på ett hörn också... ;)

Ska sätta igång och packa ihop lite tvätt nu så jag är klar för att åka, ska träffa syster runt 4 norrtan (tror jag vi kom fram till, vi får se) så det dröjer ju en stund, men kan vara skönt att vara klar.. :)