kiharu

Det känns som att det är mycket nu, känner mig stressad och uppjagad...

B i Danmark är väldigt sjuk.. Jocke säger att han aldrig hört honom så trött, och kanske är det bara det, kanske behöver vi inte oroa oss, men det är svårt när man tycker så mycket om någon... Jag oroar mig för om han ska klara sig till i maj när de ska komma upp och åka med oss ut till arholma.. Kanske har det gått så långt då att han inte orkar resa.. Jag vet att man inte ska ta ut något i förskott och jag vet också att om jag frågade honom skulle han säga att jag inte ska oroa mig..

För någon dag sen sa han att det spelar ingen roll om han sitter i rullstol i maj, han ska komma... Men tänk om han inte får? Tänk om läkarna säger ifrån?

usch, jag känner mig verkligen deppig...

Förlåt Pau för att jag drog mig ur att ta hand om Bosco, jag ville verkligen göra det, menn jag orkar inte...