upp och hoppa!

Som alltid, dagen efter ett mindre sammanbrott, vaknar jag lätt utpumpad och trots sovmorgon har jag noll energi.

Jag hoppas verkligen det är som Veronica kommenterade igår, att det är hösten helt enkelt. Jag tror att det är stressen av att komma in till stan, ha skola, gå mycket, förkylningar i luften och att det är mörkare.. Det är iaf vad jag intalar migsjälv nu under morgonen då jag ligger stel som en pinne i sängen för att benen inte vill röra sig.

Har tänkt på om det är någon idé att ringa KS, men kommit fram till att jag ändå inte skulle få någon tid snabbare än på tisdag så jag pratar med drP då och kollar av vad han tror, sen vet jag inte om jag kan börja med kortison när jag ska börja kolla för medicinen och jag vet inte heller hur illa de vill att det ska vara innan jag får dropp.

Nu ska jag duscha, sticka iväg till skolan och ha vårt första möte med vår handledare om c-uppsatsen.. Sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra fram till 17.30 då jag ska vara med i någon gruppdiskussion för typ SIFO eller något sånt om magmedicin.. Har inte så mycket att uttala mig om, men det är 400kr för två timmar som jag tacksamt tar emot, jag behöver nya skor!

Nåväl, 3 år som förlovade idag! Slutar man tänka på sånt nu när man gift sig? Är det bara det nya datumet som gäller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0