Jaaa
ska försöka bli bättre på att blogga, jag lovar.. Sommaren utan internet gjorde att jag liksom glömde bort det hela och jag har inte riktigt hittat tillbaka än..
Så, det här med mediciner.. Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om det... Jag känner att jag gjort rätt val som tänker försöka mig på den här nya behandlingen, det är ju inte ens säkert att jag kan än. Det är så mycket tester som ska funka först. DrP och sköterskan S verkar ganska lugna med det hela och pratar ungefär som att det är klart att det blir av, men jag vågar inte tro det förrän det är dags att ta första tablettten. Och när första tabletten väl är tagen så ska man gå och undra om man fått placebo också. Som jag fattar det kommer jag få skov oavsett om jag får medicinen eller inte, det är ju en del av sjukdomen och något jag kan räkna med. Så ett skov gör inte att de tar mig av behandlingen liksom.
Jag har läst en massa i papprena jag fick och där står det att likaväl som jag har rätt att när som helst säga att jag vill hoppa av, så kan de också säga att de inte vill att jag fortsätter. Känns som att jag lägger mitt välbefinnande i deras händer, för jag har ingen aning om hur jag själv ska kunna lösa allt... Eller, det fattar jag väl själv också att jag inte skulle kunna, men det skulle vara så skönt att någon gång få känna att jag har någon form av kontroll.
Jag tror det är det som gör mig mest ledsen, att alfrig känna något lugn för man inte vet vad som händer.. Varje liten krämpa blir helt plötsligt en stor tankeprocess om skov. Jag känner mig tröttare igen och benen tar längre tid att väcka på morgonen, inte alls lika illa som där i slutet på maj, men värre än i somras. Då hade jag såklart precis fått kortisonet så det är väl förståeligt att det känns lite tungt nu antar jag... Idag sov jag 3 timmar på eftermiddagen och känner att det inte blir några problem att somna ikväll för det, gäspar hela tiden.
Jag antar att jag hoppas på att vad som än är i de där pillrena, att jag får någon effekt... Jag är helt okej med placebo-effekt, det räcker för mig, bara jag får känna mig lite pigg!!
Tänkte fixa körkort imorgon, nu när man har bytt namn ska man ju göra det, är schemafri imorgon så jag tänkte åka in till stan och ta bilden hos polisen vid klarabergsviadukten, så slipper man skicka in och så, känns lättsamt. Gillar mitt nya namn, har börjat vänja mig och blir nästan lite störd när jag råkar skriva fel.
Sen så tänkte jag börja simma, kanske i nästa vecka. Jag tror det är den bästa träningen för mig, jag slipper hålla balansen.. ;)
Så, det här med mediciner.. Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om det... Jag känner att jag gjort rätt val som tänker försöka mig på den här nya behandlingen, det är ju inte ens säkert att jag kan än. Det är så mycket tester som ska funka först. DrP och sköterskan S verkar ganska lugna med det hela och pratar ungefär som att det är klart att det blir av, men jag vågar inte tro det förrän det är dags att ta första tablettten. Och när första tabletten väl är tagen så ska man gå och undra om man fått placebo också. Som jag fattar det kommer jag få skov oavsett om jag får medicinen eller inte, det är ju en del av sjukdomen och något jag kan räkna med. Så ett skov gör inte att de tar mig av behandlingen liksom.
Jag har läst en massa i papprena jag fick och där står det att likaväl som jag har rätt att när som helst säga att jag vill hoppa av, så kan de också säga att de inte vill att jag fortsätter. Känns som att jag lägger mitt välbefinnande i deras händer, för jag har ingen aning om hur jag själv ska kunna lösa allt... Eller, det fattar jag väl själv också att jag inte skulle kunna, men det skulle vara så skönt att någon gång få känna att jag har någon form av kontroll.
Jag tror det är det som gör mig mest ledsen, att alfrig känna något lugn för man inte vet vad som händer.. Varje liten krämpa blir helt plötsligt en stor tankeprocess om skov. Jag känner mig tröttare igen och benen tar längre tid att väcka på morgonen, inte alls lika illa som där i slutet på maj, men värre än i somras. Då hade jag såklart precis fått kortisonet så det är väl förståeligt att det känns lite tungt nu antar jag... Idag sov jag 3 timmar på eftermiddagen och känner att det inte blir några problem att somna ikväll för det, gäspar hela tiden.
Jag antar att jag hoppas på att vad som än är i de där pillrena, att jag får någon effekt... Jag är helt okej med placebo-effekt, det räcker för mig, bara jag får känna mig lite pigg!!
Tänkte fixa körkort imorgon, nu när man har bytt namn ska man ju göra det, är schemafri imorgon så jag tänkte åka in till stan och ta bilden hos polisen vid klarabergsviadukten, så slipper man skicka in och så, känns lättsamt. Gillar mitt nya namn, har börjat vänja mig och blir nästan lite störd när jag råkar skriva fel.
Sen så tänkte jag börja simma, kanske i nästa vecka. Jag tror det är den bästa träningen för mig, jag slipper hålla balansen.. ;)
Kommentarer
Trackback
