undran
Utan honom skulle allt falla, men han lyckas räta ut nästan alla frågetecken och pussar mig på pannan så alla rynkor av oro slätas ut.
Han håller om mig när ångesten blir för stor och gråten kommer och han skratttar med mig när jag känner mig stark nog att skämta om eländet.
Idag när jag låg i badkaret för att mjuka upp benen lite började jag tänka på att ingen ställt diagnosen på så många år och han kom in och hittade mig lite snyftande och när jag förklarade vad jag tänkte på sa han att om jag fått diagnosen från början hade mitt liv sett annorlunda ut och vi hade kanske inte träffats... ...vilket han har helt rätt i så om något gott kom ur det här och all väntan så var det han.
Det finns ingen som min blivande make, jag tackar de kosmiska krafterna att han kom in i mitt liv.
Kära Hanna!
Vilken tur att du är så klok och har så mycket humor och skriver så bra och har så många förnuftiga människor omkring dig! Nu håller jag tummarna att du snart får veta mer.
Hoppas att du har tid att njuta lite av den underbara vårförsommaren.
En stor kram
Lena
Hej Hanna!
Talade med K idag och fick din bloggadress. Jag är med dig i din väntan och hoppas att det går fort att få fram vad som orsakar dina besvär. Du skriver på ett fantastiskt sätt, jag blir både upplyft, rörd och otålig. Mycket engagerande med andra ord.
När du besöker T så hoppas jag du har möjlighet att också korsa gatan så vi får träffas.
Stor kram från META
PS Jocke verkar vara en fantastisk man!
Mmm jag vet, det är så jävla vackert i bland. Dessutom är ni ju sjukt snygga IHOP också ;) Ni finns här i tankarna. Kämpa på vännen!
