rekord
det firades med att åka till vällingby där jag roade mig med att handla sylt, clementiner och en galet fin ring... Den är väldigt stor och svart och gör att mina fingrar inte ser fullt så svullna ut... Som det är just nu ser man knappt att jag har knogar, oavsett om jag knyter nävarna eller inte... spänner jag ut fingrarna blir det bara små gropar där knogarna borde varit, ser ut som ett litet barn...
Hade rätt roligt åt min gång på vägen hem, tydligen är en runda i vällingby det mesta mina ben orkar med just nu, sista biten hem hängde jag i jockes hand, som tur var kunde vi skratta åt det, vi får se hur kul jag tycker att det är imorgon när jag ör själv på väg hem från skolan...
När jag sen kom innanför dörren och skulle ta av mig skorna var jag tvungen att sätta mig ner, skulle lyfta upp foten och liksom lägga på andra knät (ja hur ska man förklara?) och upptäckte att hur mycket jag än kämpade och stönade och svor kunde jag inte lyfta foten mycket längre än kanske 1 decimeter - 1 ½ upp från golvet... Mycket irriterande... Och ibland känns det nästan som att allt är ett skämt, men det gick verkligen inte, helt stört omöjligt!! Grymt irriterande!!
Hej fina du!
Har aldrig läst en blogg förut ! Men då mor din berättade att du hade en så var det en god anledning att börja - tröttsamt för dig att aldrig få klarhet. Håller alla tummar för att du ska få tid för us snart, nu genast. Kan du eller någon nära påverka genom att hänga på ? jag menar att när något är viktigt ska man inte vänta på sin tur utan vara påstridig...
Den dagen du får veta vad som felas dig så har du ett nytt läge, att ta vara på ditt fortsatta liv med MS eller något annat.
Du är en människa som är urbra på just det - att ta vara på det som livet rymmer och med en sådan uppbackning av dina nära - Jocke förståss och hela din fina familj Det är både en gåva men också skickligt att ordna det så bra för sig - du har kapacitet
att skapa möjligheter .Lite hjälp av medicinfolket skulle vara ett stöd i nuet - det är inte orimligt. Kalla in Kicki om du behöver eldunderstöd ...
Kram din vän Inger
