på väg
Ska in till stan och träffa syster med vänner. ¨
Jag ringde för att kolla om de har tänkt gå på stan och om jag i så fall skulle kunna möta dom efteråt för jag är så trött i benen... Tove sa att det redan var tänkt på så vi ska bara fika ute på långholmen.
Jag är så less idag, vaknade klockan 8 och behövde gå upp och ta en ipren (ja, hade lite ont i huvudet sen igår) när jag försökte röra mig fick jag the mother of all sendrag i vänster ben, och eftersom jag inte hade hunnit sträcka ut benen så att de fungerar kunde jag inte parera genom att räta på foten utan det var bara att rida ut det och det gjorde så galet ont. Jag låg och svor lite och halvskrek aj ett par gånger, men jocke trynade på bredvid mig och snarkade till och med som för att påpeka att han mnsann inte var någon hjälp just nu. Och det är jag inte det minsta bitter för, för hur skulle han veta! :)
Nu är jag iallafall extra öm i det benet så...
sen är jag trött på att känna att jag måste planera allt, som att inte komma in förrän senare om det skulle varit så att de skulle gå på stan.
Det jag är MEST less på är att jag helt plötsligt börjat tycka synd om migsjälv i såna här lägen och det gör mig inte bara less utan också riktigt förbannad! För det enda jag hålller på med är självömkan som varken hjälper mig eller någon annan... Skärpning! Idag ska jag inte låta en möjlig diagnos sänka mig!!
Ha så trevligt i solen!
Jag ringde för att kolla om de har tänkt gå på stan och om jag i så fall skulle kunna möta dom efteråt för jag är så trött i benen... Tove sa att det redan var tänkt på så vi ska bara fika ute på långholmen.
Jag är så less idag, vaknade klockan 8 och behövde gå upp och ta en ipren (ja, hade lite ont i huvudet sen igår) när jag försökte röra mig fick jag the mother of all sendrag i vänster ben, och eftersom jag inte hade hunnit sträcka ut benen så att de fungerar kunde jag inte parera genom att räta på foten utan det var bara att rida ut det och det gjorde så galet ont. Jag låg och svor lite och halvskrek aj ett par gånger, men jocke trynade på bredvid mig och snarkade till och med som för att påpeka att han mnsann inte var någon hjälp just nu. Och det är jag inte det minsta bitter för, för hur skulle han veta! :)
Nu är jag iallafall extra öm i det benet så...
sen är jag trött på att känna att jag måste planera allt, som att inte komma in förrän senare om det skulle varit så att de skulle gå på stan.
Det jag är MEST less på är att jag helt plötsligt börjat tycka synd om migsjälv i såna här lägen och det gör mig inte bara less utan också riktigt förbannad! För det enda jag hålller på med är självömkan som varken hjälper mig eller någon annan... Skärpning! Idag ska jag inte låta en möjlig diagnos sänka mig!!
Ha så trevligt i solen!
Kommentarer
Trackback
