grrrr
Hej Hanna!
Två saker:
Du har helt rätt i att du har en makalöst bra syster. Säkert lite beroende på dig som alltid varit entreprenöriell (kanske stavas så...) Du har hjälp T att se nya möjligheter för det är vad du gör hela tiden... Från det att du hade barn- och ungdomsaktiviteter på Arholma - nästa innan du själv var ungdom - och framåt så har du alltid sett lösningar. Bra egenskap som har smittat av sig til din omgivning. Du har alltid varit mästare i att se det stora i det lilla. En avundsvärd egenskap!
Den andra kommentaren apropå att du ramlat. Jag förstår att det känns löjligt. Det är som när man trampar snett och faller på trottoaren, eler cyklar omkull. Fort resa sig upp,titta sig omkring och kolla att ingen såg.... Om någon kommer fram och frågar vänligt: " Hur gick det" så svarar man oavsett vad som hänt -" det är ingen fara". Varför är det så? Varför är det löjligt och skämmigt att ramla som vuxen? Det är faktiskt en fråga jag ställt mig flera gånger, framförallt när jag ramlat.
Tänker på dig!
META
Jag tror att det är någonting typiskt svenskt.
