åh staden
Hemma igen efter en underbar helg..
Underbar för att jag fick sitta i solen med Pau mest hela tiden.
Gräslig för att jag egentligen skulle varit på utbildning inne i fortet men inte klarade att stå ens en gång.. Hepp!
Har under helgen börjat komma till insikt om att jag inte kommer jobba i sommar. Jag klarar det inte, 30 sek står jag utan att vingla, 2 minuter står jag relativt säker med käpp, efter 5 minuter är svajet så illa att jag måste lute mig mot något och efter det handlar det om någon minut innan jag måste sätta mig ner för att inte falla rakt ner på marken..
Och det funkar inte med sommarens jobb.. Jag hatar HATAR att säga det, men det kommer inte att gå och jag måste börja erkänna för mig själv att jag inte mår så jävla peachy som jag vill ge sken av ibland (ha ha, som att det inte märks där jag stapplar omkring?). Och jag måste vara ärlig medf P&M som jag ska jobba för. Oavsett vad mina provsvar kommer att visa innebär det en process med målet att bli bra..
Säger de att det är MS måste jag börja kolla efter vilken medicin jag ska ta vilket jag antar innebär en del testande och prövande som jag måste göra på KS. Och det kan bli svårt att planera jobbet där ute runt det, för ska jag in bara en timme till sjukhuset innebär det en hel dag borta från ön. Jag hoppas ju dessutom på lite sjukgymnastik för att få hjälp att komma igång igen..
Är det INTE MS, då är jag tillbaka på ruta 1 och måste börja testa runt igen och då blir jag ju troligtvis inte bättre i första taget heller...
Pest eller Kolera...
Så jävla less!
Hade ett litet sammanbrott där ute för mig själv i fredags, satt i köket i stugan och grät floder, snorade och skrek, kände mig minst i hela världen... Jag tog mig ur det och det färgade inte hela helgen, även om jag som sagt inte gjorde det jag hade tänkt utan njöt av solen istället (solskyddsfaktor 50, ser ändå ut som en polkagris på överkroppen). Pau hade med sig jorgubbar och kallt vitt vin och vi satt i solen och kände oss priviligierade.. Klarblå himmel och mycket prat. Hon har varit en ängel över helgen och jag hade nog inte klarat den utan henne.
Fick precis ett trevligt samtal från Å, tack för det, det värmde! Hon ska ut och resa, hon kommer rädda världen den tjejen, kom ihåg var ni läste det först!
Underbar för att jag fick sitta i solen med Pau mest hela tiden.
Gräslig för att jag egentligen skulle varit på utbildning inne i fortet men inte klarade att stå ens en gång.. Hepp!
Har under helgen börjat komma till insikt om att jag inte kommer jobba i sommar. Jag klarar det inte, 30 sek står jag utan att vingla, 2 minuter står jag relativt säker med käpp, efter 5 minuter är svajet så illa att jag måste lute mig mot något och efter det handlar det om någon minut innan jag måste sätta mig ner för att inte falla rakt ner på marken..
Och det funkar inte med sommarens jobb.. Jag hatar HATAR att säga det, men det kommer inte att gå och jag måste börja erkänna för mig själv att jag inte mår så jävla peachy som jag vill ge sken av ibland (ha ha, som att det inte märks där jag stapplar omkring?). Och jag måste vara ärlig medf P&M som jag ska jobba för. Oavsett vad mina provsvar kommer att visa innebär det en process med målet att bli bra..
Säger de att det är MS måste jag börja kolla efter vilken medicin jag ska ta vilket jag antar innebär en del testande och prövande som jag måste göra på KS. Och det kan bli svårt att planera jobbet där ute runt det, för ska jag in bara en timme till sjukhuset innebär det en hel dag borta från ön. Jag hoppas ju dessutom på lite sjukgymnastik för att få hjälp att komma igång igen..
Är det INTE MS, då är jag tillbaka på ruta 1 och måste börja testa runt igen och då blir jag ju troligtvis inte bättre i första taget heller...
Pest eller Kolera...
Så jävla less!
Hade ett litet sammanbrott där ute för mig själv i fredags, satt i köket i stugan och grät floder, snorade och skrek, kände mig minst i hela världen... Jag tog mig ur det och det färgade inte hela helgen, även om jag som sagt inte gjorde det jag hade tänkt utan njöt av solen istället (solskyddsfaktor 50, ser ändå ut som en polkagris på överkroppen). Pau hade med sig jorgubbar och kallt vitt vin och vi satt i solen och kände oss priviligierade.. Klarblå himmel och mycket prat. Hon har varit en ängel över helgen och jag hade nog inte klarat den utan henne.
Fick precis ett trevligt samtal från Å, tack för det, det värmde! Hon ska ut och resa, hon kommer rädda världen den tjejen, kom ihåg var ni läste det först!
Kommentarer
Postat av: Veronica
Fan vad livet är orättvist! Spyr på det och hoppas det inte är MS och att det isf inte är något än värre
Postat av: Elin
Hej hej!Har läst din blogg ett par veckor efter att min svägerska(Mikaela) tipsat mig. Hon känner din pappa genom SIBF. Men varför skriver då jag till dig:) Jo, vad jag kan förstå misstänker du/ni att du har MS?!Jag har själv precis fått min diagnos, MS, så jag tänkte att, om du har lust, kan vi utbyta tankar och erfarenheter. Jag hoppas verkligen att det inte är MS du drabbats av, men hur som helst, skriv gärna ett mail till mig om du har lust! Mvh Elin (jo..jag är 27 år så du vet...ingen gammal tant;) [email protected]
Postat av: Pau
Tack själv för en unerbar helg vännen. Längtar redan till nästa besök. Glöm nu inte att vi ska ut på roadtrip. Kram
Trackback
