kiharu

Har varit vaken ett tag nu och känner mig på relativt bra humör idag.

Blir ingen träff med Pau så det blir att gå till vällingby istället... :) Tänker på dig Pau, hoppas det löser sig...

Var så trött i benen igår, jag och jocke tog oss till vällingby och tittade på tvättmaskiner och en kamera till mig. Hittade en jättesöt sony, det står att den är röd, men jag skulle vilja lägga in ett veto och säga att den var cerise eller kanske till och med hot pink för er internationella människor.. Hur som var den fin och inte för liten för mina klumpiga händer... Den hade någon funktion som gjorde att den inte tar bilder förrän den man ska ta bilden på ler... Verkar intressant... Man kan till och med ställa in så att den tar bilden när barnet på bilden ler och inte den vuxne.. Jag tycker det verkar komplicerat, jag kör på "Say cheese" tror jag.

Hämtade ut ginza-paketet och lyssnade på en av Lanois-skivorna igår, here is what is.  Den var faktiskt himla bra! Första musikspåret är en version av where will I be som jag fullkomligt älskar med Emmylou Harris, och jag måste säga att den här versionen var nästan bättre. Ska se om jag hittar den på youtube sen. Det var kul, samma låt men så tydligt Lanois istället, och då menar jag inte bara att det är en man som sjunger på den här...;)

I övrigt känns kroppen rätt okej nu. Jag har fortfarande stelheten på morgonen, försökte förklara för L på rehab att det känns lite som om någon lindat binda runt knäna  och lite runt låret och vaden.. Låter konstigt, men så känns det, som en fördröjning i känseln just där.

Igårkväll stängde jag av mobilen och svarade inte i telefon på ett tag, behövde bara få slippa prata om sjukdom en stund och inte svara på hur jag mår. Och jag vet att det frågas av omtanke och det är omöjligt för andra att veta när jag vill och när jag inte vill prata om det. Att bara inte prata med andra kändes som ett vettigt alternativ. För det är svårt för mig också, ibland vill jag bara prata MS och gå igenom varje minsta lilla grej med hur det här känns, och ibland vill jag inte höra talas om det, ibland vill jag bara intala migsjälv att jag är normal.. som alla andra... och som sagt, det finns inget på mig som visar vilken fas jag är i. Kanske skulle komma på ett kodord.. ;)



Jag hittade den! Men sången börjar inte förrän runt 3 minuter in, så om man inte är intresserad av att lyssna på Daniel som pratar med Brian Blade (tror jag det är) så kan man hoppa direkt dit, men jag skulle ändå ge er tipset att iallafall lyssna på sången.. Magiskt! Och vad gammal han ser ut ibland Daniel... Ja, jag antar att alla blir äldre! Och tänk att han gett mig en kram, bland det största som hänt mig... Han sa till mig att min energi strålar runt mig, hur kan jag ens tvivla på att jag ska klara allt som händer i mitt liv just nu när någon som aldrig träffat mig eller känner mig tycker att jag strålar så starkt att han märkte det från scen.. Jag har inte tänkt på det förrut, men kanske ska fundera på vad det betyder...
 (En sak jag just insåg nu när jag kollade på den är att han säger i början att den här med willie green var basen till The Maker, och sen när de sätter igång bara trummorna är det verkligen The Maker! Att det blir så tydligt! Spännande!)