kiharu

Ska plocka ihop mig nu och åka på första mötet på rehab... vi får se hur det går, känner mig redan gråtig..

Drömde om min morfar i natt och det kändes så himla verkligt att krama honom. Så nu känner jag tomhet trots att det är ett par år sen han gick bort..

Kom på igår precis innan jag somnade att om jag förlorar möjligheten att gå kan jag inte vara på arholma längre... Och jag vet, ÅR framåt i tiden (förhoppningsvis) men det kändes verkligen i hjärtat... Vi hoppas att jag aldrig behöver fundera mer över det...

NU ska jag ju på rehab och förhoppningsvis få tips som gör att jag kan gå resten av livet!