kiharu

Våra grannar verkar ha fått för sig att alla gillar deras best of roxette lika mycket som dom och bränner på den galet högt nu sådär tidig söndagförmiddag...

Vaknade till Sleeping in my car....

Sov däremot på soffan igår, hamnade där under kvällen och insåg att det faktiskt fläktade lite.. så jag har inte svettats lika kopiösa mängder inatt iallafall... Jocke kom också och sov där efter ett tag, men han säger att det var för mycket ljud för honom....

Hade balkongdörren öppen och det verkligen spöregnade och rullade ordentlig åska... Själv tyckte jag att det var skönt.. Har längtat efter regn länge nu, synd att jag ite var mer vaken och kunde uppskatta det mer.. Det behövdes, både för torkan och för huvudvärken, släppa på lite spänningar i luften... jag sov iallafall väldigt bra med alla ljuden fram till att måsarna satte igång vid 5 då jag faktiskt stängde dörren i 2 timmar innan jag vaknade till nästa gång och tyckte att det blivit tystare...

Just nu är skatorna igång utanför sovrumsfönstret, men jag hoppas jocke får sova lite till där på soffan. Han sa att jag fick slå igång tv:n, men jag har inget emot att sitta här inne en stund...

Det svider lite på armen där snittet är när jag rör den, men när jag pillar upp lite och kollar på själva plåstret så verkar det varken blöda eller komma var, så det är nog bara att stå ut.. :)

Längtar till på tisdag och RSS... Ska bli skönt fast jag tror jag kommer gråta som ett litet barn mest hela tiden.. Har börjat utvärdera min egen ms (jävligt dumt) och tycker att den verkar vara av typen som sakta smyger sig på utan skov och efter vad jag kan förstå är det den jobbigare typen.. Men jag ska inte sitta och ge migsjälv diagnoser.. och 'r det så så är det så, då gör vi det bästa av det istället...

Igår när jag satt i soffan i mina pyjamasbyxor och linne och kände mig tråkig och sjuklig kliade jocke mig på ryggen och sa "Fast vet du, nu är du MER speciell, inte som alla andra, du är bara finare och intressantare nu när du har något annat som ingen annan har." typ.. Jag vet, det lät ganska cheesy, men helt plötsligt kändes det lite bättre.. Han tycker inte att jag har blivit sämre på något sätt, jag har bara blivit mer...  Och det är klart att den här typen av mer var inget jag ville bli, men nu när han säger att jag bara blivit mer unik så kändes det... fint... jag vet inte.. Det kändes lättare att leva med den beskrivningen än att "där är hon som är sjuk"... Vad skulle jag göra utan honom?

Vi låg och diskuterade hundar igår... Att vi kanske blir ett sånt där par som har hundar istället för barn... (Ja, jag vet att man kan få barn och jag har naturligtvis inte uteslutit det, men kom igen people, jag måste få gå igenom allt det här...) Och jocke har sagt att hans förstaval är en bulldogg.. Sen härmar han hur en bulldogg låter och jag inser att jag behöver ingen hund som ska gå runt och snörvla för jocke gör det så bra! Fast skulle vi skaffa hund någon gång i framtiden vill jag ha en som inte blivit avlad på sånt sätt att de inte kan andas eller få ungar eller gå eller se.. typ.. Helst tror jag att jag skulle vilja ha någon blandras från något hem, en riktig jycke... Så känner jag nog för det mesta... Behöver inte ha något namn eller tavla eller så, bara något som redan finns där som behöver någon som tycker om den...

Oj ibland är det så uppenbart att jag ska bli specialpedagog att det gör ont i kroppen!