hemma

Jag har varit på Julias vernisage (hur stavar man det? två s?) på debaser.. Hon är så himla duktig, jag är stolt över att kalla henne min vän!

Kom på mig själv med att prata onödigt mycket ms men de jag pratade med sa att det var okej, att de förstod. Det handlar om folk jag ändå känt i uppemot 5 år så jag räknar dóm som mina vänner.

De är så fantastiska, jag har fått mental uppbackning såväl som fysisk när jag varit stel och haft problem att gå i trappor och annat. Massor med fina kramar och uppmuntrande ord om att livet är fyllt av överraskningar som man kanske inte alltid planerat men som är en del av det hela.. Jag är väldigt tacksam för en fin kväll som inbegrep såväl folköl i park som starköl på pub.

Samtidigt som de är så underbara kommer jag på att jag tror att det är jag som tvingar dem till det, det är svårt att värja sig från någon som svajar som jag gör när jag går. Jag tror att de alla tar mig i armkirok för att de bryr sig men samtidigt hatar jag allt med migsjälv just nu som gör att de ska behöva! Jag vill klara allt själv men inser att det inte går och det gör ont i hjärtat...

hur som, fantastisk kväll, de är alla mina änglar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0